USA:s president Joe Biden hade lovat ett hårt svar på den attack där tre amerikanska soldater dödades i Jordanien.
Svaret lät vänta på sig flera dagar, men natten till lördag meddelade USA att man utfört minst 85 attacker mot Irankopplade mål i Irak och Syrien.
Nu verkar alla drag vägas på guldvåg. Minsta lilla felsteg kan leda till en häftig upptrappning och ett storkrig i regionen.
Kriget har redan spridit sig
– Det finns en oro för en omfattande och direkt konfrontation mellan Israel och Iran, eller ännu värre, mellan USA och Iran, säger Hannu Juusola som är professor i Mellanösternstudier vid Helsingfors universitet.
Kriget i Gaza har just nu spridit sig till den grad att ett antal grupper som är allierade med Hamas och Iran redan har slagit till mot Israel och amerikanska baser.
Iran har hittills inte attackerat Israel eller USA direkt, men det har Iranallierade grupper som huthierna i Jemen, shiamuslimska milisgrupper i Irak och Syrien samt Hizbollah i Libanon gjort.
Dessa länder ingår i den så kallade iranska motståndsaxeln.
”Ondskans axelmakter” blev Irans motståndsaxel
Ordet motståndsaxel är egentligen en ordlek som bygger på att USA:s tidigare president George W. Bush på sin tid talade om ondskans axelmakter i fråga om Iran, Irak och Nordkorea, förklarar Aron Lund som är Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI i Sverige.
– Iran är spindeln i nätet, och så ingår Assadregeringen i Syrien och ett antal grupper som inte är eller erkänns som egna stater, säger Lund.
Det ordnas inget motståndsaxeltoppmöte årligen där man ansöker om medlemskap eller har någon flagga
Aron Lund, Mellanösternanalytiker
Iran finansierar och tränar de här grupperna, men både Lund och Juusola betonar att de inte åtminstone rakt av agerar på order från Iran.
– Vissa grupper är väldigt tydligt proxygrupper, alltså ombud för Iran. Andra grupper känner ideologisk samhörighet eller ingår i en pragmatisk eller opportunistisk allians med Iran, säger Lund.
Den iranska motståndsaxeln kan spela roll för hur läget utvecklar sig, men mycket hänger på två aktörer: USA och Iran.
Vi återkommer till dem.
Brännpunkt 1: Gränsen mellan Israel och Libanon
Lund lyfter fram några områden där man skulle kunna tänka sig att ett storkrig kunde utlösas. Det första området är gränsen mellan Israel och Libanon, där parterna beskjutit varandra med raketer och robotar.
– Det skulle vara om Israel eller Hizbollah, eller bägge, slår till för hårt, gör en felbedömning, eller missbedömer sin motståndare. Eller att de bara anser att det är dags för ett storkrig.
Om det sker kan man räkna med att det snabbt sprider sig, inte bara till Libanon utan till stora delar av regionen. Sannolikt sprider sig kriget till Syrien där Hizbollah har enheter och logistik, och möjligtvis till Irak och Iran.
Om Israel attackerar Hizbollah kan Iran tänkas slå till mot Israel mer direkt än man hittills gjort. Hittills har styrkor allierade med Iran skött det, så som huthiernas attacker i Röda havet.
Brännpunkt 2: Röda havet
De Iranstödda Huthiernas attacker mot kommersiella fartyg i Röda havet hotar världshandeln och har lett till att USA och Storbritannien bombat mål i Jemen.
Huthirebellerna som kontrollerar stora delar av Jemen, attackerar fartyg i solidaritet med palestinierna som hämnd för Israels krig i Gaza.
De här kontinuerliga attackerna har inte upphört trots amerikanska och brittiska attacker mot huthimål. Här ser Aron Lund särskilt en risk: Att USA frestas att angripa Iran direkt.
– Det är en spänd och konstig situation där USA är mitt i valrörelsen, det är svårberäkneligt.
Det tar oss till brännpunkt nummer tre.
Brännpunkt 3: Iran
Det är möjligt att Israel eller USA beslutar sig för att angripa Iran direkt. Då skulle Iran med största sannolikhet svara med att beskjuta amerikanska baser i regionen.
Det skulle också antagligen leda till att Iranallierade Hizbollah väljer att öppna upp en front mellan Israel och Libanon, enligt Hannu Juusola.
– Det är också möjligt att Iran beskjuter oljemål i Saudiarabien och i värsta fall stänger Hormuzsundet.
– Sen finns det också möjligheten att USA tvingas ut ur Irak där man har haft trupper sedan länge, ända sedan kriget mot IS år 2014. Då ryker nog också USA:s närvaro i Syrien, säger Lund.
Det skulle innebära att nordöstra Syrien öppnas upp för andra aktörer. I klartext handlar det om Syriens ledare Bashar al-Assad och hans regeringsstyrkor eller Turkiet. Området är ett av få i Syrien som i dag inte är under Assads kontroll.
Juusola betonar att Iran strävar efter att störa USA – med målet att driva ut landet ur regionen i likhet med hur USA tvingades dra sig ur Afghanistan.
Hur stor är risken för storkrig?
Juusola lyfter fram att ingen part antagligen vill hamna i ett läge där ett stort krig bryter ut. Det är förödande och dyrt för alla. Han tror att det är sannolikare att det inte sker än att det gör det.
För USA:s del är ytterligare ett krig knappast önskvärt mitt i valrörelsen inför novembers presidentval.
Särskilt Republikanerna har pressat USA:s president Joe Biden att slå tillbaka med kraft efter shiamilisattacken mot basen i Jordanien. Bland hans partikamrater Demokraterna har kraven på ett eldupphör i Gaza däremot blivit allt starkare.
Den här balansgången är svår, men Biden har varit i branschen länge och är nog medveten om riskerna
Hannu Juusola, professor i Mellanösternstudier
För USA:s del handlar det alltså om svåra avvägningar där man vill svara på hot och attacker som riktas mot landets baser – men inte för hårt.
– Den här balansgången är svår, men Biden har varit i branschen länge och är nog medveten om riskerna, säger Juusola.
För Irans del skulle ett större krig vara en stor ekonomisk börda. Det kunde också drabba Irans försök att bygga ut kärnkraften.
– Det skulle vara förödande för den iranska ekonomin, men också för Irans kärnenergiprogram.