På museet Runebergs hem i Borgå går det att se flera av Fredrika Runebergs krukväxter. Ifall något skulle hända växterna i Borgå finns det i dag en reservbank av växterna i Pargas.
Reservsamlingen sköts helt privat av Pargasbon Pasi Hurtén, som gärna lyfter fram vilken betydelse Fredrika Runeberg har för växt- och trädgårdskulturen i vårt land.
– Fredrika var inte enbart en tårtbagare, Runebergs fru eller författare. Hon var en tidningskvinna, journalist och skötte en stor familj och hushåll. Men då barnen blev större utvecklade hon även sitt intresse för växter, som verkligen är betydande, säger Hurtén.
Många av växterna kom långt ifrån
På den tiden fanns det inte ett så stort utbud av växter i Norden. Men även om Fredrika aldrig själv åkte utomlands lyckades hon tack vare sina språkkunskaper, goda kontakter och sina söner ändå samla ihop en betydande samling växter.
– Det Fredrika ville ha, fick hon också tack vare sina kontakter. På den tiden fanns det redan frökataloger, så hon beställde olika exotiska växter och en del av de krukväxter som finns hos mig i dag, härstammar från de här växterna, säger Hurtén.
Allt började med dahlior
Hur kom det då sig att det finns en reservsamling av Fredrika Runebergs växter i just Pargas? Pasi Hurtén har redan tidigare haft ett samarbete med Naturresursinstitutet i Finland där han upprätthåller en reservsamling av ursprungsdahlior.
För ungefär tio år sedan började museet Runebergs hem i Borgå att inventera Fredrikas växter och museets trädgårdsmästare ville att museet skulle skaffa sådana växter till trädgården som Fredrika en gång haft. En av växterna som de ville få tag på var karmosinröda dahlior.
– I Fredrikas gamla böcker fick man veta att hon hade haft karmosinröda dahlior i en rund bänk på paradplats på museets gård. Så trädgårdsmästaren började söka efter gamla karmosinröda dahlior och hittade några dahlior från min samling. Fredrikas dahlior var en anspråkslösare variant, men båda var karmosinröda, så några jordstockar flyttades sen till Borgå, säger Hurtén.
Efter att museet i Borgå fått sina dahlior så funderade de vad Hurtén kunde få i ersättning.
– Jag visste att Fredrikas gamla krukväxter fanns i Borgå och jag hoppades att jag skulle få en sådan växt i utbyte och på så sätt började den här samlingen, säger Hurtén.
”För mig är det här en hobby och stor passion”
Hurtén får ingen ersättning för att upprätthålla reservväxtbanken av Museiverket, enda pengarna som kommer in är från en liten försäljning av sticklingar.
– För mig är det här en hobby som jag gör med stor passion, säger Hurtén.
Hurtèn uppskattar att han har ungefär 20 olika växtsorter ur Fredrikas samling fördelat på mellan 70 och 100 krukväxter. Eftersom det är ursprungliga växter som inte förädlats, växer de också mycket bra och därför måste de planteras om med 2-3 års mellanrum.
– På 1850-talet när man började importera krukväxter hit till norr, hämtade man dem verkligen från tropikerna. De hämtades med skepp som hade små växthus, så att de klarade av den flera veckor långa resan till Norden. De är helt oförädlade ursprungsplantor och därför växer de sig så stora, säger Hurtén.
Än så länge har inga av Fredrikas krukväxter i Borgå behövt ersättas med växter från Pargas, men Hurtén brukar ta med sticklingar från sina plantor, som museet får sälja då han har vägarna förbi Borgå.
I början av 2000-talet, då det gått 200 år sedan Runeberg föddes, totalrenoverades museet i Borgå och samtidigt förnyades även värmesystemet i museet. Men den torra luften uppskattades inte av alla Fredrikas krukväxter.
– Luften var så torr och varm att till exempel palmerna och oleanderväxterna dog, säger Hurtén.
”Doftpelargonen kunde bota det mesta”
Under årens lopp har även flera andra av Fredrikas ursprungliga växter dött. Av pelargonerna finns i dag bara doftpelargonerna kvar ur Fredrikas ursprungliga växter. Just doftpelargonen var en av Fredrikas favoriter.
– Fredrika trodde på doftpelargonens helande krafter, den kunde bota allt från tandvärk till svartsjuka. Om man hade en hård huvudvärk kunde man gå bredvid busken och vifta på bladen. Hon tyckte att doftpelargonen kunde bota det mesta, säger Hurtén.
”Alla växter har sitt ursprung innan andra världskriget”
Hurtén uppskattar att skötseln av Fredrikas krukväxter tar ungefär en halvtimme per dag. Speciellt sommartid är det viktigt att se till att alla växter får tillräckligt med vatten eftersom vätskebehovet varierar mycket mellan olika växter.
Under våren och sommaren har Hurtén däremot så fullt upp i trädgården att det är svårt att få timmarna att räcka till då han dessutom arbetar heltid. Förutom Fredrikas växter hittas också många andra växter hos Hurtén.
– I trädgården finns äppelträd och olika perenner. Ett kriterium är att växterna ska ha sitt ursprung från tiden innan andra världskriget. De härstammar åtminstone från 1930-talet eller längre tillbaka i tiden, säger Hurtén.
Två av äppelträden härstammar från Kroksnäs i Borgå där familjen Runeberg hade en sommarbostad. Att äppelträden kommer just från Kroksnäs har kunnat verifieras med DNA-teknik, tack vare Hurténs samarbete med Naturresursinstitutet.
”Jag håller säkert på i tiotals år ännu”
Eftersom Fredrika Runebergs reservväxtsamling i Pargas förvaras i Hurténs eget hem är den inte öppen för en större mängd besökare, men han tar emot mindre grupper. Hurtén tror att han kommer att fortsätta sköta reservsamlingen i många är till även efter att han blivit pensionär.
– Jag håller säkert på i tiotals år ännu. Trädgården kanske jag minskar på i något skede, men Fredrikas krukväxter kommer jag att behålla länge, säger Hurtén.