Janne Saarinen tänker högt och stort. Ibland orimligt stort.
– Jag har en dålig vana att prata innan jag hinner tänka efter.
Under det här åket var Saarinens plan att sjunga karaoke medan han susar ner för isrännan. Det visade sig vara omöjligt. Hastigheten i rodelkälken når som högst över hundra kilometer i timmen.
Saarinen har fått tänka om många gånger under det senaste dryga året – när verkligheten har kallat. Trots det fortsätter han sikta på att uppnå något ingen finländare tidigare gjort.
Han är skådespelaren och radiopersonligheten som från ingenstans inlett en OS-satsning han själv kallar fullt seriös. Detta i grenen rodel han knappt hade hört om innan ett plötsligt infall i direktsänd radio.
– Folk frågar fortfarande om det här bara är ett skämt.
Han brukar svara att han lägger alla sina överloppspengar och all sin fritid på detta. Låter det som ett skämt?
– Det är inte längre bara flygande enhörningar och rosa sockervaddsmoln. Nu är det ett konkret mål.
Se Sportlivs minidokumentär om den osannolika rodelåkaren Janne Saarinen:
Från radiostudion till kälkbacken
”Jani Tilvis från Finlands kälksportsförbund här hej.”
Radio Suomipops direktsändning den 26 januari 2023. Programvärden Janne Saarinen pratar om vinter-OS i Milano och Cortina d'Ampezzo 2026 och konstaterar att det skulle vara kul att delta. Vad månne kunde vara den enklaste rutten?
Han svarar själv: Pulkaåkning.
Snart ringer telefonen i studion och kälksportsförbundets ordförande Jani Tilvis bjuder in Saarinen på landslagsläger till Lettland.
”Du måste träna som en tok och inte tro att det är en pulkabacke där du bara åker ner och kvitterar ut medaljen. Men vem som helst får komma och testa, om man på riktigt menar allvar.”
Följande dag sätter sig Saarinen på flyget.
Betalar ur egen ficka
Ett år senare har mycket hänt. Ännu mer återstår att hända.
I somras tvekade Saarinen kring en fortsättning. Han började inse hur enorm uppförsbacke han stod inför. Han fattade att OS-platsen i praktiken är utopi.
Men Saarinen kunde inte släppa tanken. Han berättar om greppet kälksporten hunnit ta om honom. Om den enorma potential en fartfylld gren på is kunde ha i Finland, och hur det behövs någon som röjer väg för andra. En pionjär som kan tända gnistan hos framtida kälkjuniorer.
Jag kom fram till att okej, kanske det här är min chans att lämna något värdefullt efter mig. Som ett tack för att ha fått leva i Finland.
Saarinen understryker att OS-projektet inte handlar om honom själv, utan har ett bredare perspektiv. Slutmålet är att för första gången se en finländsk kälkåkare i den olympiska rännan.
Den här grenen är som gjord för alla finländare som tillbringat sin barndom i pulkabacken. Om en sån här medelmåttig landsbygdspojke klarar det, så kan någon på riktigt talangfull göra underverk.
Men för att öka realismen i projektet behövde Saarinen hjälp. Det var då han stötte på namnet Tristan Jeskanen, som är tidigare junior-VM-silvermedaljör i dubbelrodel för USA. Finskamerikanen misslyckades med att nå OS 2018 i Finlands färger och avslutade sin karriär för några år sedan.
Saarinen lockade med Jeskanen genom att lova att han plockar upp notan, som duon beräknat landa på 80–90 000 euro fram till OS om två år.
– Jag sa att jag vet att det inte finns något stöd att få för tillfället, men jag är redo att ta risken och betala för oss båda, säger Saarinen som jobbat inom underhållningsbranschen i cirka tio års tid.
Han halkade in på skådespelarbanan när han följde med en kompis på provspelningar och fick frågan om också han vill testa. Snart kallade Salatut elämät och numera syns han i likaså Venlabelönta Syke.
Radion kom in i bilden några år senare, när en krogkväll ledde till inbjudan på testsändning. Några dagar senare började han på Iskelmäradio och nu är han programledare på en av Finlands mest populära kanaler Suomipop.
Nu har ytterligare en slump lett in Saarinen på en stig som i den bästa av världar leder ända fram till barndomsdrömmen om OS. Men hur realistiskt är det egentligen?
Tränaren: Behövs ett mirakel
– Jag tyckte det var oseriöst.
En av Finlands största kälkauktoriteter Ilze Röholm är rak i beskrivningen av sina första tankar om Saarinens satsning. Hon fortsätter:
– Och jag tycker fortfarande det är lite oseriöst.
Röholm är en Lettlandsbördig tidigare kälkåkare, numera bosatt på Åland. Hon är Finlands enda domare av internationell klass, fungerar som generalsekreterare på Finlands kälksportsförbund och dessutom tränare på landslagsläger.
Tidigare har hon bland annat coachat de lettiska trefaldiga OS-medaljörerna Andris och Juris Šics. Nu ser realiteterna annorlunda ut. När elitländernas landslag kryllar av folk under läger är Finlands team minimalt.
Finlands största OS-förhoppningar vilar på Walter Vikströms axlar. Borgåbon knep i januari landets genom tiderna främsta VM-placering i rodel med sin 31:a plats.
– Jag tror inte att Janne och Tristan tar sig till OS. Om det händer har det skett ett mirakel. Och visst, mirakel är förstås alltid möjliga i idrott, men klockan tickar, säger Röholm.
Hon konstaterar att Saarinen även för med sig gott. Han ger grenen synlighet, han sprider en positiv stämning på läger, och han har medgett att OS-rutten är betydligt taggigare än vad han ursprungligen trodde.
– Det är ett viktigt första steg. Han är ivrig, han visar att han vill. Men det krävs ännu så mycket mer. Det går inte att vänta sig att allt serveras på silversked.
Skulle inte fortsätta utan OS-chansen
I dubbel måste samspelet åkarna emellan fungera fullständigt friktionsfritt. Varje rörelse har betydelse, varje litet misstag kostar dyrt.
Två personer måste bli en. Det blir som ett parförhållande. Om inte partnerna kommer överens, så blir det inte mycket av det gemensamma hemmet.
Adrenalinet är något helt sanslöst. Jag har lite samma känsla som ett barn på torsdagar, att snart är det lördag och jag får godis. Jag kan knappt vänta tills jag får åka igen.
Janne Saarinen och Tristan Jeskanen har fortfarande inte gjort sin tävlingsdebut och också Saarinen inser att OS-platsen kräver en otrolig utvecklingskurva.
Han upprepar gång på gång att han fortfarande har ofantligt mycket att lära sig – men betonar minst lika bestämt att satsningen är seriös. Nästa säsong hoppas han och Jeskanen tillbringa tre månader utomlands, och de är beredda att fördubbla summan till OS-säsongen 2025-26.
Han vet att många skrattar bakom hans rygg. Han vet att hans projekt väckt såväl förakt som förvirring. Han vet att de flesta ser målsättningen som fullständigt orealistisk. Men han vill inte ge upp.
– Jag har varit lyckligt lottad i mitt liv och fått pröva på en massa olika saker jag aldrig ens kunnat drömma om. Jag kan ju bara inte låta bli att också vända på det här kortet.
Han skakar på huvudet och fortsätter.
– Det är väl hjärtat som talar. Hjärnan är det åtminstone inte. Men skulle vi inte tro på våra OS-chanser skulle vi inte fortsätta.