Konsten att rädda en karriär

– Jag ångrar ingenting, säger Emil Fedorov där han sitter i ett egnahemshus i Vetlanda.

Ämnet som behandlas är gammalt. Det handlar om en kväll i mars 2017, dagen som Fedorov fortfarande beskriver som den största i karriären.

Det här är nämligen dagen då Akilles, föreningen Fedorov spelat för som både junior och senior, ska ta FM-guld för första gången sedan 1980-talet.

Det är skrivet i stjärnorna. Akilles har uppträtt dominerat och får dessutom spela finalen på hemmais framför 4 000 åskådare.

För att lätta på nerverna under finaldagen går Fedorov ut på stan tillsammans med lagkamraten Tero Liimatainen. Plötsligt hör de ett trumljud som växer i styrka. Akilles mest hängivna fans, Trömpperit, håller på att marschera mot spelplanen.

Fedorov och Liimatainen vänder sig om och springer undan, mot säkerheten på hotellet.

– Jag tänkte att vi inte kan stanna här, att de kommer att skrika någonting, säger Fedorov och ler.

Jag tänkte för mig själv att nu ska jag fan visa vad jag går för

Emil Fedorov

Några timmar senare har Veiterä fullbordat en osannolik vändning och snuvat Akilles på guldet. Fedorov, nu Veiteräspelare, gjorde mål i andra halvlek och skrek ut sin glädje efter slutsignalen.

Rösten är raspig och hes då han intervjuas av Sportmagasinets Leif Lampenius.

– Jag kan inte beskriva det här med ord, jag kan inte fatta att vi vunnit. Jag tänkte för mig själv att nu ska jag fan visa vad jag går för.

Att lämna Akilles för Veiterä var inte lätt. Men det var rätt. Ett första modigt beslut av många, som gjort att Fedorov fortfarande spelar bandy.

Se Sportliv om det vågade besluten som format Emil Fedorovs karriär.

”Klart att jag fick kommentarer”

Egentligen satsade Fedorov på ishockey och inte bandy. Men då steget till HIFK:s A-juniorer blev för stort skrev han på för Akilles.

Sedan flyttade han snabbt till Villmanstrand, varför?

Svaret är enkelt: Han var en ung spelare som jagade speltid och ansvar. I ett stjärntätt, guldsatsande Akilles bjöds det inte ut stora roller till färska förmågor som fortfarande höll på att omforma sitt slagskott till en bandysving.

– Jag flyttade inte för att jag hatade Akilles eller för att jag var besviken. Jag gjorde det för min egen skull, jag ville ta nästa steg, säger Fedorov och fortsätter:

– Men det är klart att jag fick kommentarer. Vissa var besvikna och undrade varför jag gjorde som jag gjorde, vilket ju är förståeligt.

Varken Leif Lampenius eller Trömpperits långvariga frontfigur Sebastian Smeds ser dramatiskt på transfern.

Oavsett så är det vatten under bron.

Fedorov hann ta ett till guld för Veiterä innan han drog vidare till Sverige. Ett val som blev slutpunkten för en raketartad utvecklingskurva.

Var nära att lägga av

Flytten till Vetlanda var inte självklar. Den föregicks av kolumner med plus och minus och ett velande i flera veckors tid. Fedorov tackade rentav nej innan klubben bad honom tänka över valet ett par dagar till.

Det var allt som behövdes.

– Då slog det mig att det här var min andra chans. Att de verkligen vill ha mig och att det är meningen att det ska bli så här.

Beslutet gav upphov till tvivel: Skulle steget till tuffa Elitserien bli för stort?

Under det första året satt Fedorov ofta petad och den andra säsongen började frustrationsnivån nå anfallaren upp till öronen.

Fedorov visste att han åkte skridsko lika bra som de bästa, han sköt lika bra som de bästa, han dribblade lika bra som de bästa. Varför spelade han inte då lika bra som de bästa?

– Jag tänkte att om det är så här det ska vara så kan jag lika bra göra någonting annat.

I början var det extremt hur ofta jag inte såg vad som hände runt mig

Emil Fedorov

Fedorov erkänner: Om han inte hade haft ett gällande kontrakt för en tredje säsong i Vetlanda hade han säkert stannat kvar efter semestern i Finland och fört upp skridskorna till vinden.

Men i stället för att ge upp fattade Fedorov ett tredje vägvisande beslut – han följde föräldrarnas råd och bad om hjälp.

Han tog kontakt med Pontus Svensson, som använder sig av den svårtolkade titeln ”time and space expert”. I praktiken hjälper Svensson, som också har klienter inom NHL och Tappara, idrottare att komma över problem som hämmar deras utveckling.

Samarbetet med Fedorov gav snabbt resultat. Han gav upp sina tvångsmässiga uppladdningsriter och slutade hänga med huvudet under matcherna.

Fedorov ville ha tydliga svar på sina problem, och det levererade Svensson. Han förklarade i vilka lägen som Fedorov lät blicken gå ner i isen och vad han skulle göra för att undvika att få tunnelseende under matcherna.

– I början var det extremt hur ofta jag inte såg vad som hände runt mig, säger Fedorov.

Samarbetet har gett Fedorov ett större lugn. Tidigare kunde han bli fångad i en negativ spiral om inte matchförberedelserna gick precis som planerat. Nu har han gjort sig kvitt ritualerna och tankarna genom att läsa anteckningar i en kvart innan matchstart.

– Just nu tänker jag ingenting på planen, det är då som det är som allra bäst.

Till slottsbalen som årets bandyspelare

Efter att hämningarna släppte har Fedorov flugit högre än någonsin tidigare. Förra säsongen var en personlig jackpot. Trettio poäng på lika många matcher i Elitserien, utmärkelsen årets bandyspelare i Finland och en inbjudan till slottsbalen är svårt att toppa.

Då Fedorov fick inbjudan på mejlen trodde han först att det var ett skämt. Han vågade inte berätta om balen förrän han fick ett fysiskt inbjudningskort på posten.

– Det var så jäkla häftigt att få uppleva någonting jag aldrig trott jag skulle få göra.

Men Fedorov håller faktiskt på att toppa fjolåret. I varje fall vad poäng beträffar.

I grundserien landade han på 39 poäng (27+12) på 26 matcher och var åtta i poängligan. Vetlanda slutade femma i grundserien och möter som bäst Sirius i kvartsfinal. I det första mötet på måndagen vann Vetlanda borta med 7–1 efter bland annat två mål av Fedorov.

Fedorov har redan etablerat sig som en nyckelspelare i Elitserien – nästa steg är att bli bäst av alla. Både som spelare och med klubblaget.

– Jag hoppas att vi kan överraska som vi gjorde med Veiterä för några år sedan.