Ita O’Brien är en brittisk intimitetskoordinator och rörelseregissör och har jobbat med serier som I may destroy you, Normal People och Sex Education och filmer som Lady Chatterly’s Lover och Empire of Light.
När O’Brien ska beskriva sitt arbete jämför hon sig direkt med en stuntkoordinator.
– Att göra ett bra stuntarbete kräver förarbete och träning, det är ett arbete som sker i samarbete med regissören och hela filmteamet och målet är att skapa till exempel en spännande stridsscen.
– På samma sätt arbetar jag som intimitetskoordinator, min intention är att göra den mest spännande eller tuffa eller fullt ut intima scen. En sexscen som ger något till berättelsen, som öppnar upp hurdan rollkaraktären är eller hur de olika rollkaraktärerna är i förhållande till varandra.
– Mitt fokus och min avsikt är alltid att tjäna själva berättandet. Att öppna upp för kreativitet och att skapa konst.
Ett jobb som kräver integritet
Ita O’Brien har en imponerande rad av filmer och serier som hon jobbat med, plus en rad teatrar och operahus.
När skådespelaren Michaela Coel fick två BAFTA-priser för sin hyllade serie I may destroy you, dedikerade hon sin skådespelarstatyett till Ita O’Brien med orden ”tack för att du finns”.
Då jag träffar O’Brien i Helsingfors, hon är på besök för att berätta om sitt jobb, förstår jag genast varför folk vill arbeta med henne.
Hon är vänlig och glad, bra på att uttrycka sig, hennes sätt att röra sig avslöjar att hon har en bakgrund som dansare. Men hon signalerar också en stark integritet och pratar mycket om hur branschen först på senare år verkar ha fått upp ögonen för att det här är ett viktigt jobb som behövs.
Men O’Brien lyfter också fram åskådaren. Hennes jobb handlar inte enbart om att skådespelarna ska känna sig trygga eller regissören ska kunna förverkliga sin vision. För henne handlar det också om att vi åskådare ska känna oss bekväma och kunna njuta av det vi ser.
– Jag tror att då vi förr såg intima scener kunde det hända att vi satt och slingrade oss i tv-soffan för att vi kände oss obekväma med det vi såg.
– Jag tror att det beror på att vi verkligen kan känna då en skådespelare känner sig obekväm, besvärad eller, ännu värre, utnyttjad.
– Då en intimitetskoordinator är med kan skådespelaren känna sig sedd och hörd och arbeta kreativt, öppet och verkligen visa sina talanger. Det är ju därför du anställer en skådespelare, säger O’Brien och ler.
Då jag frågar henne om hon tycker att sexscener idag är annorlunda just på grund av att allt fler produktioner väljer att arbeta med en intimitetskoordinator, svarar O’Brien direkt ja.
Och fortsätter med att poängtera hur mycket fiktiva sexskildringar också påverkar oss, hur de fiktiva sexscener vi ser på vita duken ibland kanske kan få oss att tro att vi inte är normala, inte tillräckligt bra eller att det är något fel på oss i våra sexuella möten.
Och som O’Brien påpekar – därför finns det en poäng i att visa olika sorter och former av sex.
Möjligheterna är oändliga i hurdana sexscener som kan skapas och göras.
Ita O'Brien
– Det som jag är entusiastisk över är att vi nu har en möjlighet att lyfta på locket, möjligheterna är oändliga i hurdana sexscener som kan skapas och göras.
Hon skulle till exempel gärna se att sexscener också visar mer av det lite fumliga och stökiga, scener när sex inte riktigt fungerar eller då det gnisslar eller skaver eller kläder som hakar upp sig och kroppsdelar som fastnar.
– Vår sexuella aktivitet är inte alltid så städad och snygg och det är också en del av glädjen i det hela.
Här poängterar hon också hur viktigt det är för unga att få se olika former av sexscener och så att de inte enbart hämtar sin syn på sex via pornografin.
– Jag har absolut inget emot porr men unga kanske inte via pornografin förstår att det är okej att inte förstå allt, att utforska och att också förena den emotionella och psykologiska relation med den du väljer att ha sex med.
Tydliga ramar ger frihet
När O’Brien beskriver sitt jobb pratar hon mycket om att skildra rollkaraktärernas emotionella resa. Konkret betyder arbetet att noggrant gå igenom alla scener, skapa ett så kallat safe space och föra ett öppet samtal med alla som jobbar med filmen, inte bara skådespelare utan även regissör och fotograf.
– Mitt arbete är att hjälpa få fram alla nyanserna i berättelsen, jag kan upphetsningens anatomi och som rörelseregissör kan jag hjälpa till att skapa en tydlig koreografi.
– När ramarna är tydliga ger det säkerhet och frihet, det blir lättare för skådespelarna att sedan släppa loss. De blir som skickliga jazzmusiker som kan skapa något nytt och hämta in spänning, glädje, lekfullhet i varje tagning.
Allt startar från manuset
O’Brien poängterar också att allting börjar från manuset och har en kort men tydlig hälsning till manusförfattare.
– Om ni skriver det, kan vi ge er det!
Det hon önskar är att manusförfattare ska våga drömma och skriva ut hurdana sexscener man vill ha. Istället för att skriva – de kysser varandra, faller ner på sängen och har sex.
– Då är det jag, regissören och skådespelarna som fantiserar ihop scenen, men om en manusförfattare detaljrikt skriver ut hur en viss rollkaraktär är tillsammans med en annan rollkaraktär, då kan vi också skapa det.
Stämpel för sexscener gjorda med intimitetskoordinator?
Efter Metoo är publiken idag mer medveten om att film- och tv-branschen inte alltid behandlat skådespelare på ett schysst sätt. Så jag undrar om inte branschen mer borde marknadsföra att de arbetar med intimitetskoordinatorer.
Kanske lite på samma som några biografer i Sverige som för 10 år sedan började jämställdhetsmärka filmer som klarar Bechdeltestet.
– Intressant tanke, säger O’Brien och ler. Jag är ju själv övertygad om att publiken kan känna av det då en produktion haft en intimitetskoordinator, att du som åskådare kan sitta lugnt och njuta av den emotionella resa som rollkaraktärerna gör.
Lyssna på Kulturpodden som handlar om sexskildringar i finsk film:
