Den här veckan är det nödnummerveckan och på söndagen uppmärksammas 112-dagen. Årets tema är rätt användning av nödnumret, och man riktar sig speciellt till barn och unga.
Många unga har svårt för att ringa eftersom de gör det så sällan, säger Patrick Tiainen som är kommunikationssakkunnig vid Nödcentralsverket.
– Det tycks också vara ett fenomen att det känns främmande för unga att be om myndighetshjälp, till exempel om man själv eller ens kompis tänker delta i en Tiktok-utmaning, säger Tiainen.
I exempelvis Satakunta fick nödcentralen samtal om en utmaning på sociala medier där man uppmanades till att hoppa mellan hustak.
Det kan också vara utmanande att känna igen i hurdana situationer man ska ringa nödnumret. Vi vet alla att vi ska ringa 112 om vi ser att en skräpkorg börjar ryka, men om det exempelvis gäller de egna kompisarna kan det vara svårt att bedöma när nödcentralen ska kopplas in, säger Tiainen.
– Om vi har en kompis som har druckit och tänker hoppa in bakom ratten och köra bil, så kan det vara svårt att känna igen att det rör sig om en situation där jag ska ringa nödcentralen.
Enligt Tiainen är en ytterligare utmaning att unga som ringer nödcentralen snabbt kan bryta samtalet på grund av att de är rädda för att råka ut för trubbel. Då är det svårt för Nödcentralsverket att skicka hjälp till platsen, eftersom de kanske inte vet vad som har hänt.
”Man vill ju inte att något ska hända, så man har ju inte direkt något annat val än att ringa”
Ungdomar vid Axxell i Pargas som Yle Åboland pratat med har olika upplevelser av hur det är att ringa 112.
Byggstuderande Joacim Liljefors har ringt nödnumret en gång när andra var i fara.
– Jag sa var jag var och vad som hände där. Det kändes rätt. Jag hade väntat mig att de skulle komma dit och reda upp det och det gjorde de, säger Liljefors.
Elstuderande Julia Strömsnäs upplever att det är relativt svårt att ringa samtal och brukar därför alltid ha någon med sig för att det inte ska vara så jobbigt att ringa.
– Jag har någon gång varit tvungen att ringa 112. Först var jag nog lite nervös för jag visste inte vad de skulle fråga. Men det var nog sen ganska lätt, säger Strömsnäs.
Elstuderande Leo Fyrie-Dahl ringer inte så mycket samtal, utan vill helst sköta sin kommunikation per textmeddelanden om det är möjligt.
– Men det är nog helt okej att ringa folk om jag måste, säger Fyrie-Dahl.
Byggstuderande Linus Forssell laddade ner 112-appen när han fick höra om den i skolan.
– Jag lärde mig också att appen visar var jag är hela tiden, säger Forssell.
Elstuderande Ida Blomqvist tror att de flesta vågar ringa 112 vid en akut situation.
– För man vill ju inte att något ska hända. Så man har ju inte direkt något annat val än att ringa, säger Blomqvist.
Nödcentralsverket får 800 000 onödiga samtal varje år
Nödcentralsverket tampas också med tusentals samtal som egentligen inte har med en nödsituation att göra. Av de tre miljoner samtal per år som Nödcentralsverket tar emot leder bara hälften till myndighetsuppdrag.
Kring 800 000 samtal hör inte alls hemma på nödlinjen och vid över 700 000 samtal finns ett behov för hjälp, men det handlar om saker som man egentligen kan sköta på egen hand.
– Det kan vara situationer där man kunde ta sig till jouren på egen hand med taxi eller att din cykel har blivit stulen, men att du borde gå till polisstationen och göra en polisanmälan, säger Tiainen.
Läget är utmanande då de onödiga samtalen inte hör hemma hos nödcentralen, men Nödcentralsverket samtidigt måste styra personerna vidare till rätt instans.
– Det är en väldigt svår position, för jag måste avbryta sådana samtal som inte hör hemma hos oss så fort som möjligt, så att jag sedan kan ta emot sådana samtal där någon faktiskt behöver akut hjälp.
Vill bli smidigare på att nå ut till unga
Vad kan man då göra åt att unga har allt svårare att ringa, samtidigt som det finns nyhjälplösa personer som ringer obehöriga samtal till Nödcentralsverket?
Patrick Tiainen betonar att den allmänna diskussionen om fenomenet är ett steg i rätt riktning. Han betonar också vikten av att ha 112-appen nerladdad i telefonen och att använda den information som finns samlad i appen.
– Där finns en massa olika servicenummer som du kan ringa om du inte behöver ringa till 112. Där finns också råd för hur du kan känna igen olika symptom. Jag tror att sådana här applikationer kan vara en del av lösningen.
Tiainen tror också att myndigheterna måste bli smidigare i sitt sätt att nå ut till unga.
– Det kan inte alltid vara långa pressmeddelanden, utan det kanske måste vara korta videoklipp eller någonting där vi med vårt eget ansikte berättar om det vi gör. För det är så sociala medier fungerar och det är där ungdomarna är, säger Patrick Tiainen.
Har du någon gång ringt 112? Hur upplevde du det? Berätta i kommentarsfältet!