– Det var inte riktigt hundra, men man kanske inte ska vara så missnöjd. Man löper inte finskt rekord så ofta, säger Camilla Richardsson och skrattar.
I Richardssons fall är det där ändå inte riktigt sant.
I går sänkte hon det finska rekordet på halvmaraton i Barcelona – en notering som hade stått sig sedan 1998. Det var samtidigt fjärde gången på elva månader som hon skrev in sitt namn i rekordboken.
Efter att ha haft skadebekymmer i perioder tidigare i karriären har Richardsson fått det att lossna under senaste åren. De senaste månaderna har hon dessutom hittat rätt i distanspaletten.
– De långa maratonträningarna kommer väldigt naturligt för mig. Som banlöpare är nyckelpassen intervaller med spikskor, för maraton blir det ett långt löppass på 35 kilometer med fartökning och det går mycket enklare för mig. Inför maratonloppet i Valencia i december märkte jag att det här är min grej och så blev insatsen dessutom en tiopoängare då.
Efter rekordet på maraton blev hon klar för OS i Paris. Efter rekordet på halvmaraton seglar hon upp som ett potentiellt topp fem-namn på sträckan inför EM i Rom i juni.
– Jag fick verkligen inte till någon fullträff i går och är ändå sexa i Europa på distansen.
Åker till USA i mars
Det är ungefär fyra månader tills halvmaraton avgörs i friidrotts-EM.
– Om allt går bra fram till EM och jag har en bra dag där så kan jag vara rätt högt upp i resultatlistan. Jag har faktiskt chansen att göra något bra i sommar. Vissa av de som ligger före mig på rankningen har också stora chanser på 10 000 meter och kan falla bort från halvmaraton.
10 000-meterslöparna kommer att delas upp i Rom och en av distanserna lär bli tuffare.
– Det känns som att huvudsäsongen för hela min löparkarriär är framför mig. Jag är i mitt livs bästa form just nu och gör allt jag kan för att det ska gå bra i sommar.
Det betyder också att stora delar av vintern och våren tillbringas på annat håll än hemma i Vasa.
Richardsson har nästan sju veckor utomlands bakom sig – främst ett långt höghöjdsläger i Sydafrika där hon körde en tung grundträningsperiod i sällskap av Nathalie Blomqvist, Nina Chydenius, Ilona Mononen och herrlöpare som Topi Raitanen och Eemil Helander.
Om en månad blir det ett långt läger i Flagstaff, i slutet av april ett halvmaraton i Hamburg och dessutom ett till höghöjdsläger före EM.
– Det blir inte många dagar hemma i år och det är ju jobbigt, men å andra sidan är det både EM och OS. Då får jag bita i det här äpplet, och jag vet inte om jag påstår att det är speciellt surt.
Sällsynt lyx i förberedelserna
Helgens insats var en nyttig mellantid på vägen mot en mästerskapstung sommar. Efter att ha blivit Finlands bästa dam någonsin på maraton i december och uttagen till OS har Richardsson också kunnat strukturera upp satsningen som hon vill.
– I dagens läge, med tuffa kvaltider, får man sällan lyxen att kunna jobba enligt egna planer. Tidigare har jag alltid haft situationen att jag behöver en plan B och C om det saknas rankningspoäng.
Förra säsongen löpte Richardsson i VM-finalen på 10 000 meter. I teorin skulle den distansen kunna vara möjlig att nå i OS också, men sommarens rytm gör det omöjligt.
– Det går inte att byta gren. Direkt efter EM måste jag börja min träning för maraton.