Ekenäsborna känner honom som Julö-Sven. På Julö i Ekenäs östra skärgård växte Sven Stenlund upp och här ute bor han fortfarande största delen av tiden. I dagens läge finns endast ett tiotal fast bosatta personer kvar ute på öarna utanför Ekenäs.
Sven Stenlunds bok Ekenäs skärgård – historia och historier beskriver livet här ute under de senaste 70 åren.
– På 50-talet bodde här omkring 400 personer året om. Förändringen startade på 70-talet och sommargästerna byggde fritidshus ute på holmarna. Tomterna såldes helt otroligt billigt på den tiden, säger Stenlund.
Han har alltid samlat på historier om tiden som en gång var – med rikliga fiskevatten, jordbruk och djurhållning, fungerande skola med internat, ungdomslokal, butik och fiskefester sommartid.
– Den här boken behövde skrivas nu, innan allt bara faller i glömska, säger Sven Stenlund.
Lämnade hemmet för att bo på internat
Folkskolan som officiellt går under namnet Pippings skola, grundades ute på Skärlandet redan 1884. Tidvis var återväxten bland skärgårdsborna god och både skola och internat fylldes av elever.
– Jag inledde min skolgång år 1964. På väg till butiken på Skåldö hade mina föräldrar pekat ut internatet som syntes från havet. Där ska du bo när du börjar skolan, sa de.
Så Sven, som var 6 år vid skolstarten, bävade tidigt för att en dag lämna hemmet och bo på skolinternat.
– Det var hemskt, men jag anpassade mig så småningom. Men pennalismen bland skol- och internatelever var grym, säger Stenlund. Rangordningen och trakasserierna glömmer han inte i första taget.
Folkskolan på Skåldö verkade ända fram till år 2007. Sedan var också den eran slut.
En dyster historia
I förordet till Stenlunds bok om Ekenäs skärgård skriver han att en sådan här skärgårdshistoria lätt blir en dyster historia.
Under en ganska kort tid har det mesta försvunnit.
Förr fanns både lotsstation och sjöbevakning här ute. På Jussarö blomstrade gruvdriften en tid på 50 - 60-talet, vilket gav arbetsmöjligheter för dem som ville.
– Vägförbindelserna blev bättre efter hand. Skåldö fick en landsväg och likaså Baggö. Men avfolkningen var ändå ett faktum, säger Stenlund.
Familjerna ute på öarna åldrades och barnen flyttade till fastlandet.
En fin barndom
Själv minns Sven Stenlund barndomen ute på Julö som en aktiv tid med liv och rörelse.
– För mig var det roligt när min farbror Runar Stenlund flyttade ut och startade sitt båtbyggeri på ön. Han bodde i praktiken med oss och jag tyckte om att husera med honom bland båtarna.
Stenlunds egen far fiskade och sålde bland annat kryddströmming åt Finska Fiskeri.
Julö ligger vid den inre farleden som löper från Hangöudd mot Ingå. Det här betydde också både väntat och oväntat besök på Julö.
– Fiskarna från Kökar var årligen återkommande hos oss på sin färd mot Strömmingsmarknaden i Helsingfors, berättar Stenlund.
Sven var ett barn som trivdes bland vuxna.
– Jag fick höra många historier från de sju haven när vuxna pratade. Jag gillade det och hade en fin barndom där ute på Julö.
De här historierna har levt kvar hos Sven Stenlund och många berättelser om äkta skärgårdsoriginal finns med i hans bok. Historier som är både roliga och dråpliga och som innehåller många bevingade ord och uttryck som levt kvar.