Personalen vid hästinstitutet i Ypäjä slår hästar, och lär ut våldsam hästhantering. Det berättar flera tidigare och nuvarande studerande för Svenska Yle. Personalen figurerar också i både polis- och djurskyddsanmälningar.
I Slaget efter tolv diskuterar Nora Brandt, stallägare i Korsholm, Britt-Marie Juup, verksam inom Åbo djurskyddsförening och Tony Sahlsten, aktiv i föreningen Jakobstads travvänner och pappa till travkusken Elin Sahlsten, rapporteringen från Ypäjä.
Nora Brandt säger att hon reagerade kraftigt på reportaget från Ypäjä.
– Där förekom flera obehagligheter. Det som stack ut mest var det brutala våldet mot hästar. Det är aldrig någonsin acceptabelt och att det sker på en skola är rent hårresande, säger Brandt.
Tystnadskultur på hästinstitutet
Nora Brandt reagerade också på beskrivningen av den sociala kulturen på skolan med mobbning och favorisering. Även när det gällde utbildningsstyrelsens enkät så stack Ypäjä ut på ett negativt sätt.
– Jag reagerade också på tystnadskulturen kring det som försiggår på skolan, hur man bemötte kritiken. Men jag har förstått att man nu tagit i bruk kanaler där man anonymt kan rapportera om missförhållanden både vad det gäller det sociala och hästvälfärd, säger Brandt.
Strikta regler inom travsporten
Tony Sahlsten, medlem i föreningen Jakobstads travvänner och engagerade pappa till travkusken Elin Sahlsten säger att han inte upplevt våldsam hantering av hästar varken på travtävlingar eller i de stall han besökt.
– Jag tycker att hästarna sköts så bra. Jag har inte upplevt något liknande som rapporteras från Ypäjä. Jag blir förvånad. Men det är klart att det finns rötägg och när det kommer fram drabbas hela hästsporten, säger Sahlsten.
Men Tony Sahlsten säger att inte heller han kan veta vad som försiggår bakom kulisserna. Inom travsporten finns det noggranna regler för hästhantering och beröring av hästarna. Bryter man mot regelverket följer böter och avstängning.
Sahlsten säger att dottern Elin aldrig använder spö på sina hästar, det vore som att slå sin bästa vän.
– Jag kan ha missat något, men jag tror att hästhanteringen är på bättringsväg, säger Sahlsten.
Fina läroplaner och examensgrunder
Nora Brandt säger att det finns noggranna läroplaner och examensgrunder för utbildningar inom hästhållning. Det finns en klar idé om vad skolorna ska lära dem som ska bli professionella inom branschen, och det gäller även hästinstitutet i Ypäjä.
– Det finns en verkligt vettig plan. Därför tycker jag att det är mycket förvånande att det här har hänt på ett lärosäte. Det gör mig fundersam. Men det är bra att missförhållanden kommer fram i dagsljuset, säger Brandt.
Fortfarande behov av djurskyddsföreningar
Britt-Marie Juup som är verksam inom Åbo djurskyddsförening säger att utbildningssättet och examenskriterierna håller en hög nivå numera. Våldsam hantering av hästar inte var ovanligt på 60- och 70-talet när det var djurskyddsföreningarna som inspekterade stall och gårdar.
Juup hoppas att det våldsamma sättet att hantera djur inte längre förkommer. Men trots fina utbildningar, forskning och utveckling dyker de tragiska fallen fortfarande upp.
– Det som syns utåt är en sak, det är en annan sak det som händer när ingen, eller väldigt få, ser. Det är den sidan jag är orolig för. Det gör att jag hoppas att de fina utbildningsprogrammen faktiskt också översätts till praktik så att det inte sker sådan övergrepp mot djur som rapporteras från Ypäjä, säger Juup.
Den första djurskyddsföreningen i Finland, djurskyddsföreningen i Åbo, grundades redan för 153 år sedan.
– Den grundades just för att hästar behandlades illa på torg och marknader. Nu 153 år senare behövs tyvärr djurskyddsföreningarna fortfarande. Och med regelbundna mellanrum rör de här fallen fortfarande hästar, säger Britt-Marie Juup.