Socialdemokraterna börjar få rutin då det gäller att starta inre utredningar om varför presidentvalet gick så dåligt. I år fick Jutta Urpilainen under fem procent av rösterna, trots att partiet fick tjugo procent i senaste riksdagsvalet.
Det första katastrofvalet var 2012. Före detta statsministern och långvariga SDP-profilen Paavo Lipponen hade ett cv som fick motkandidaterna att blekna. Naturligtvis vill väljarna ha en socialdemokratisk statsman som fortsätter på Mauno Koivistos, Martti Ahtisaaris och Tarja Halonens utstakade väg, resonerade partiet.
När de första enkäterna publicerades märkte kampanjstrategerna att allt inte gick som planerat. Men kandidaten själv, Paavo Lipponen, visade sin vana trogen inte någon nervositet.
Besvikelse efter besvikelse sedan 2012
Journalisten, satirikern och före detta SDP-riksdagsmannen Lasse Lehtinen ställde sig själv bakom Lipponen 2012. Numera skämtar han friskt om partiets missräkning.
– Man kan aldrig lita på folket, väljarna skiter i dina politiska meriter!
Du hade själv planer på att ställa upp i primärvalet för att bli SDP:s presidentkandidat, men sen ställde du dig bakom Lipponen. Hur tänkte du sedan när du såg hans valresultat?
– Jag tänkte att det var bra att jag inte ställde upp, för att slippa den besvikelsen som Paavo tvingas leva med.
Också presidentvalet 2018 gick åt skogen. Då hade SDP svårt att alls hitta någon att ställa upp. Att försöka utmana den omåttligt populäre sittande presidenten Sauli Niinistö lockade inte.
Till slut gick Tuula Haatainen med på att bli nominerad, mest av pliktkänsla mot partiet verkade det som. Resultatet blev 3,2 procent, det sämsta en SDP-kandidat fått i direkta folkval.
Och nu blev Jutta Urpilainens skörd 4,3 procent.
Lehtinen: Presidentvalet har varit personval sedan Ståhlbergs tid
Jutta Urpilainen fick alltså bara en femtedel av de röster som hennes parti tog i riksdagsvalet. Och det är inte alls förvånande, säger Lasse Lehtinen.
– Presidentvalet har alltid varit ett personval, från första början. Då var det en jäkla strid mellan Mannerheim och Ståhlberg. Och så har det fortsatt i varje presidentval ända fram till denna dag.
Inte heller Urpilainen själv verkade förvånad, eller ens väldigt besviken, över sitt låga stöd. Redan på valkvällen gav hon en ovanligt mångordig analys av misslyckandet.
Enligt Urpilainen har socialdemokratiska väljare röstat på Pekka Haavisto både i valet 2012 och i valet 2018. Därför blev det en övermäktig uppgift att besegra honom, menade Urpilainen.
Lehtinen håller med.
– Jag tycker det där var en bra analys, och hon har säkert helt rätt. Sosseväljarna har på sätt och vis fått lov att rösta på någon annan än den egna kandidaten.
Vad händer i valet 2030 om SDP-väljare fortsättningsvis känner att de har lov att rösta på någon annan?
– Vi får se om Haavisto ställer upp igen ...
Vad borde partiledningen hitta på för att SDP inte ska göra ett fjärde katastrofval?
– Om jag skulle leda partiet skulle jag redan nu börja titta på de yngre politikerna i partiet. Finns det kapacitet hos någon av dem? Det kan ta tio till tjugo år att bygga upp någon som blir trovärdig över partigränserna.
Varför tror du att SDP:s kandidater inte lyckats i presidentval? Diskutera i kommentarsfältet.