Det är få som tänker på Norden när det talas om kolonialism: Amerika, Asien, Afrika – javisst! Men Finland, Sverige, Norge och Danmark? Också de här länderna har ett kolonialt förflutet. Sverige och Danmark var till exempel stora namn inom transporten av slavar från Afrika till Amerika.
Men man behöver inte ens blicka utanför hemmaplan eftersom både Sverige och Danmark uppträtt som kolonialister också inom sina egna landsgränser. De har roffat åt sig land och resurser som tillhört ursprungsbefolkningen: inuiterna och samerna.
De har kuvat sina ursprungsfolk och försökt göra om dem till det som uppfattas som vanliga medborgare i respektive land. Ofta med ödesdigra följder.
Första avsnittet i Svenska Yles nya programserie Nordiska kulturskandaler handlar om kolonialism. Varför ska det heta inuit och inte eskimå och hur ska man framställa dem? Och varför blir det så ofta fel när konstnärer blandar in samiskt hantverk eller samiska traditioner i sin konst.
”Nunnuka-nunnuka-lai-lai”
Också här i Finland finns en tradition av att framställa samerna som andra klassens medborgare: smutsiga, opålitliga, vilda, exotiska, försupna, ofosterländska och så vidare. Inte heller Yle går fri från att ha medverkat i att befästa stereotypierna.
Tänk bara på humorprogrammet Hymyhuulet och de vidriga Nunnuka-nunnuka-lai-lai sketcherna som fortfarande visas på Yles arkiv. Till och med efter att en av skaparna, Pirkka-Pekka Petelius, har bett samerna om ursäkt för dem.
Han kallar sketcherna för produkter av den tid då de skapades. Han beklagar att de skapat fördomar om samer hos majoritetsbefolkningen.
– Jag hoppas att man inte längre medvetet visar sketcherna, säger han.
Hans dåvarande parhäst Aake Kalliala säger däremot att han förundrar sig över Petelius beslut och att han personligen inte kommer att be om ursäkt.
The Grind
Sketcherna skapades på 80- och 90-talet och man kunde tänka sig att det tillhör en förgången tid, men så är det inte.
I maj 2016 blir nämligen museet för nutidskonst Kiasma i Helsingfors skådeplats för en skandal. Det hela började med en insändare skriven av två samiska konstnärer: Marja Helander och Outi Pieski:
”Att använda samedräkten fel är sårande. Någonting som Kiasma inte verkar bry sig om”, hette det i insändaren. Det var via de två konstnärerna som den samiska samhällsaktivisten Petra Laiti fick höra om den pågående skandalen.
– Jag satt i New York på FN:s Permanent Forum on Indigenous Issues (Stadigvarande forum för frågor som berör ursprungsbefolkningen) och lyssnade på ett tal i FN:s stora plenisal, och då ser jag nyheten från Finland att konstnärerna Outi Pieski och Marja Helander har skrivit i Helsingin Sanomat om det här Grind-verket.
– Man kunde se det på nätet och jag klickade fram det. Hela salen med urfolksrepresentanter försvinner på något sätt runtomkring mig. Och det enda som jag ser är det här konstverket, den här videon. All den glädje och stolthet som jag hade känt tills dess, att jag fick vara på ett urfolksmöte på FN, bara liksom försvann upp i luften.
– Jag blev ju rasande, helt enkelt. Jag bara satt i tystnad och såg på den där videon och kokade i hela min kropp. Och det fanns ingenting jag kunde göra.
Det är Jenni Hiltunens videokonstverk The Grind det är frågan om. Det premiärvisades på Kiasma redan år 2012.
I videofilmen möts jamaikansk dancehall queen style-dans med det svala Norden. Vi följer en maskerad där man leker med kostymer och poserar hämningslöst. Verket är som en studie i köttslighet. I videon ser man till exempel damer som skakar sina rumpor iklädda den samiska nationaldräkten.
Jenni Hiltunen har lånat verkets namn från MTV:s program The Grind där lättklädda ungdomar dansar. När verket visades för första gången var det få som opponerade sig mot videon. De starkare reaktionerna kom först några år senare när det visades på nytt på Kiasma.
Kulturell appropriering
– Jag tror att folk då 2012 ännu inte visste vad kulturell appropriering är för nånting, förmodar Petra Laiti. Det fanns inte en kulturell vetskap om vad samernas position i det finska samhället och i Norden är för nånting.
Konstnären Hiltunen själv tyckte inte att hennes verk handlar om samisk kultur eller har någonting med samerna att göra. Hon säger att verket kritiserar populärkulturen.
Det å sin sida förstärkte bilden av att det för henne verkligen bara handlade om en viss estetik och att samerna inte har någon betydelse, tycker Laiti.
– Det skulle ha varit lättare för mig att tåla om hon hade kunnat säga nånting om samerna, i stället för att bara säga ”Jag respekterar kulturen, men det här har ingenting med samerna att göra.” För visst har det! Visst har det!
Men det tycker alltså inte Jenni Hiltunen. Tvärtom. I ett brev till programmakarna skriver hon så här:
– Om ett konstverk orsakar skada, så som mitt verk The Grind gjorde, har det då rätt att existera? Hur kan vi som konstnärer arbeta etiskt utan att oroas för konstverkets effekter i framtiden? Att plocka ner enskilda konstverk från utställningar, eller till och med att förstöra dem, med tanke på framtida tolkningar, är en alltför enkel lösning, tycker hon.
– Konstverkets förmåga att väcka debatt är en möjlighet vi inte får missa.
Protest
Petra Laiti bestämde sig för att protestera mot verket.
– Det var jag och tre andra. Vi tog på oss gáktin (samedräkten), felvänd. Det är ett samiskt sätt att visa att man protesterar. Att man inte håller med. Vi gick upp till utställningen och såg på konstverket.
– I något skede började vi skriva ner vad vi känner. Och så spred vi ut de här pappren. Vi hann sitta kanske en kvart innan en personalrepresentant från Kiasma kom fram till oss och vi blev mer eller mindre utkastade.
Masentaa, itkettää, väsyttää on halvennettu olo (man mår dåligt, känner sig modfälld, gråtfärdig och trött)
En av känslorna som skrevs på ett papper av sameaktivisterna på museet Kiasma
– Jag tycker fortfarande att Kiasma borde ha dragit tillbaka konstverket från utställningen. Men det gjorde de såklart inte. Och konstverket fick stå kvar till slutet av utställningen.
– Jag tycker att det här fallet tydliggör diskussionen om kulturell appropriering. Och det andra som fastställdes var att museerna inte kan dra sig undan ansvaret. Att museerna också har ett ansvar för hur minoriteter beaktas i det här landet.