Organisationens rapport heter ”Död, förtvivlan och nöd: de mänskliga kostnaderna för EU:s migrationspolitik” och bygger främst på vittnesmål från medicinsk personal och patienter.
Materialet består av över 20 000 konsultationer vid EU:s gränser, och mer än 8 400 människor som har uttalat sig efter att ha räddats till sjöss. Berättelserna visar vilka våldsamma metoder som används och hur en allt mer avhumaniserad politisk retorik från europeiska ledare förvärrar läget.
”Pushback” är olagligt och fråntar flyktingar rätten att söka om asyl
Praxis med upprepad så kallad pushback i länder som Polen, Grekland, Bulgarien och Ungern har dokumenterats av Läkare utan gränser.
Pushback innebär att människor på flykt avvisas med våld av gränspolis – utan hänsyn till individuella omständigheter. Genom detta tillvägagångssätt kan stater låta bli att ge flyktingar möjligheten att söka asyl, något som flyktingar har rätt till enligt FN:s flyktingkonvention.
Sedan den så kallade migrationskrisen år 2015 har Läkare utan gränser konsekvent uppmanat EU och dess medlemsländer att ta ett ordentligt ansvar för att migranter och flyktingar får den hjälp och det skydd som de behöver.
Enligt organisationen har EU tvärtom stärkt sin inhumana politik.
EU-avtal har ingåtts om att skicka tillbaka människor till de länder de kommit från även om det inte har funnits garantier för att de behandlas humant då de återvänder.
Libyen ett exempel på inhumant bemötande
Under de senaste åren har EU tillsammans med sina medlemsländer investerat i länder som Niger och Libyen för att hindra människor från att åka till Europa.
I åratal har EU stött den libyska kustbevakningen både ekonomiskt och genom att utbilda personal. Kustbevakningen griper rutinmässigt människor till sjöss och tar dem till fångläger i Libyen.
Läkare utan gränser konstaterar att det har skapats ett slags normalisering av våld mot flyktingar och migranter med hjälp av betydande EU-investeringar i olika länder.
Läkare utan gränsers team har arbetat vid libyska interneringscenter under åren 2016–2023 och har bevittnat och dokumenterat eländiga levnadsförhållanden där bland annat smittsamma sjukdomar lätt sprids. I december 2023 publicerade organisationen en rapport som slog larm om patienters rapporter om misshandel, människohandel, sexuella övergrepp och tortyr.
Liknande mönster av ”utlokaliserat våld” och bristande tillgång till grundläggande hälsovård och säkerhet för migranter och flyktingar, finns i Niger, Serbien och Tunisien.
Fysiska skador och posttraumatiska stressyndrom
Läkare utan gränser konstaterar att våld av den här typen också har dokumenterats inom EU:s gränser.
Mer än 2 000 kilometer gränsmurar och staket har byggts vid EU:s gränser. Syftet är att hålla människor utanför unionens territorium. Staketen är ofta täckta av taggtråd och förstärkta med övervakningskameror och drönare.
Läkare utan gränsers medicinska team har bevittnat skador som människor utsatts för i gränsområdena, bland annat vid gränsen mellan Polen och Belarus och vid gränsen mellan Serbien och Ungern.
Den här typens förnedrande behandling kan leda till både fysiska skador och posttraumatiska stressyndrom. Och ofta har de som söker en fristad i europeiska länder redan upplevt våld före ankomsten till Europa.
I den italienska staden Palermo rapporterade 61 procent av de 57 patienter som assisterades under perioden januari–augusti 2023 att de hade torterats i Libyen, medan 58 procent rapporterade att de hade utsatts för tortyr i en interneringsanläggning. Posttraumatiskt stressyndrom var mycket vanligt bland dessa patienter.
Pushback diskuteras också i Finland
Också i Finland byggs det ett gränsstängsel vid gränsen till Ryssland. Under de senaste månaderna har man även diskuterat pushback i Finland.
– Vi har sett de till och med dödliga konsekvenserna av pushback i vårt arbete runt om i Europa, och vi kan inte acceptera att ett sådant alternativ övervägs till och med i Finland, säger Läkare utan gränsers kommunikationschef Kaisa Väkiparta.
Patienter som behandlats av MSF har berättat om de svåra konsekvenserna av pushback. Människor har dött bland annat i gränsområdet mellan Polen och Belarus.
”EU och dess medlemsländer måste stoppa avhumaniseringen av människor”
Förutom att blockera inträde till EU landvägen har EU:s medlemsländer också dragit sig tillbaka från sin skyldighet att hjälpa människor som befinner sig i fara till sjöss.
Räddningsansvaret finns nu hos enskilda kustbevakningar då europeisk sök- och räddningskapacitet inte längre finns, och vi ser mer eller mindre dagliga tragedier i samband med skeppsbrott och dödsfall som kunde ha undvikits på Medelhavet, påpekar Läkare utan gränser.
– Det kollektiva samvetet borde bli chockat av att våld mot flyktingar och migranter tillåts och av att det inte har utarbetats humana politiska lösningar. Istället ser vi EU:s ledare fördubbla och till och med fira den inhumana politiken. Det här strider direkt mot de grundvärderingar som EU påstår sig stå för, säger Julien Buha Collette, ledare för Läkare utan gränser
– EU måste sluta upp med att avhumanisera människor och låta bli att se migranter och flyktingar enbart genom en säkerhetslins.
Det behövs brådskande och grundläggande förändring för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till att människor måste sätta sig i rörelse. Migrationen har alltför länge resulterat i meningslösa dödsfall, skador och långvarigt trauma bland människor som söker säkerhet och skydd vid EU:s gränser
Läkare utan gränser (MSF)
Källor: Läkare utan gränser, STT