President Vladimir Putins ödesdigra beslut om en fullskalig invasion av Ukraina har fört det egna landet ner i en allt mörkare avgrund.
Ett demokratiskt styre i Moskva har inte varit lika avlägset sedan kommunismens fall 1991.
Den fängslade oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs plötsliga död påminde världen om att Putins regim för krig på två fronter: mot den ukrainska nationen, men också mot den egna befolkningen.
– Förtrycket kommer bli värre – särskilt efter att Putin får presidentvalet i mars undanstökad. Då blir regimen allt mer aggressiv mot alla som kritiserar den, säger Margarita Zavadskaya som är forskare på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.
Hon konstaterar att Ukraina behöver västländernas enade hjälp och att Navalnyjs död visar vad Putins regim är kapabel till.
Carolina Vendil Pallin, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut i Stockholm, säger att det ryska samhället kommer militariseras ännu mer.
– Vi kommer få se ett Ryssland som blir allt mer diktatoriskt.
– Det ökade förtrycket leder också till att regimen får allt svårare att veta vad befolkningen egentligen tänker. Det här ökar regimens osäkerhet.
Stabilt som ett korthus
På ytan kommer Putins Ryssland fortsätta uppvisa stabilitet. Men alla auktoritära stater ser stabila ut fram till den dag då de faller ihop som ett korthus.
– Putins regim behöver inte ta till massiv terror som på Stalins tid för att behålla kontrollen. Auktoritära system utnyttjar oftast enskilda fall som medvetet ges stor publicitet, säger Zavadskaya.
Hon tror att särskilt studerande kommer bli offer för förtryck det här året.
– Med hotet om en enkelbiljett till fronten försöker man hålla den unga generationen i schack.
Navalnyjs begravning en huvudvärk
Begravningen av Navalnyj, som symboliserade en annan väg för Ryssland, blir en stor händelse som blir en lika stor utmaning för regimen.
Tidpunkten för begravningen är oklar. Först måste kroppen överlämnas till familjen och därefter kommer beslutet ifall begravningen ska ske i Ryssland.
– Det verkar som om myndigheterna är rädda för att Navalnyj återuppstår eftersom man inte ger ut kroppen. Ju längre de dröjer, desto mer övertygade blir ryssarna om att det var ett mord, säger Zavadska.
Efter mordet på oppositionsledaren Boris Nemtsov 2015 tillät myndigheterna stora minnesmarscher runtom i landet.
– Det är osannolikt att regimen tillåter några större ceremonier den här gången, säger Jussi Lassila, specialforskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.
Putins regim är rädd för stora hyllningar och att presidentvalet påverkas, säger han.
– Men Kremls eventuella idiotiska och panikartade handlingar kan i sig mobilisera folk.
Hittills har åtminstone två ansökningar om stora marscher i Moskva till Navalnyjs minne lämnats in till myndigheterna.
Ryssarna ställer sig inte på barrikaderna trots missnöje
Det finns ett utbrett missnöje i det ryska samhället.
Folk har protesterat mot lokala orättvisor och problem med kommunal service, men aktioner mot anfallskriget har lyst med sin frånvaro.
– Vi förväntar oss inte att folk i Nordkorea eller Kina ska arrangera stora protester så varför kräver vi av ryssarna att de ska ställa sig på barrikaderna? Vi bör ha realistiska förväntningar. Och just nu är Putins regim stark, säger Zavadskaya.
Folk är trötta på kriget och vill att det ska ta slut, men den stora frågan är hur och här skiljer sig åsikterna
Margarita Zavadskaya, forskare
Jussi Lassila tror att man kan räkna med spontana protester var som helst i samhället, men inte mot kriget.
– Men de kommer att bottna i vardagens problem. Dessutom finns det ingen politisk kraft som kunde kanalisera det här missnöjet. Därför blir också protesterna så ofta ett slag i luften.
– Men ifall någon ur den regionala makteliten hakar på protesterna och utmanar regimen kan konsekvenserna snabbt bli helt andra.
Mobilisering är aktuell
Putin inleder sin femte period som Rysslands president efter det så kallade valet som avslutas den 17 mars.
Enligt den ryska statliga propagandan går anfallskriget i Ukraina enligt planen. Men trots det ryktas det om en ny våg av mobilisering på våren.
– Jag förväntar mig en ny mobilisering. Det juridiska regelverket är redan på plats och fler kommer rekryteras till kriget, säger Zavadskaya.
Lassila säger att Putin kan tänka att det är problemfritt att mobilisera.
– Putins bild av läget i landet stämmer inte överens med verkligheten eftersom hans kansli enbart berättar det man tror han vill höra. Att mobilisera skulle sända chockvågor i det ryska samhället, säger han.
I Moskva är man övertygad om att stödet från väst kommer minska och att Ukraina tröttnar.
– En mobilisering behövs ifall Ryssland vill fortsätta på offensiven.
Krigströtthet breder ut sig
Under det senaste året har det ryska folket anpassat sig till den nya verkligheten med att landet befinner sig i ett utnötningskrig.
En majoritet av befolkningen har accepterat regimens retorik om kriget, vänt kriget ryggen och försöker i stället leva sina liv så normalt som möjligt.
Den officiella retoriken påstår att väst startade kriget för att kunna krossa Ryssland och att Moskva nu enbart försvarar sig.
– Folk är trötta på kriget och vill att det ska ta slut. Men den stora frågan är hur och här skiljer sig åsikterna, säger Zavadskaya.
Den ryska vardagen har heller inte radikalt påverkats av kriget.
I fjol ökade Rysslands bnp med omkring tre procent. Men tillväxten vilar inte på en sund grund.
Ekonomin går ständigt på högvarv och liknar allt mer en krigsekonomi där staten skjuter till enorma summor till den offentliga sektorn och krigsindustrin.
– Putin är övertygad om en seger efter ett krig där de båda folken ska sammansmälta för att återigen bli ett ryskt folk, säger Pallin.
– Det här är ett tydligt budskap till Ukraina om att det inte finns någon plats i den ryska tankevärlden för ett självständigt Ukraina, eller ens en ukrainsk nation.