Efter två år av blodigt försvarskrig börjar synen på kriget i Ukraina förändras.
– Det finns en trötthet bland den ukrainska befolkningen och en besvikelse över att fjolårets motoffensiv misslyckades, säger Jakob Hedenskog som är expert på Ukraina vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm.
Den ukrainska historikern Julia Malitska på Södertörns högskola i Stockholm säger att det finns en nykter syn på kriget i det ukrainska samhället.
– Visst finns det en trötthet, men ingen uppgivenhet. Många förstår att slåss är det enda sättet att leva och överleva. All fokus är nu vid fronten, och man oroar sig för vapenstödet från väst.
Enligt Hedenskog är övertygelsen om att Ukraina kommer att vinna fortfarande stark.
– Åtta av tio ukrainare anser att det är mycket viktigt att återta hela det territorium som Ryssland idag ockuperar.
Samma optimism härskar inte bland befolkningen i övriga europeiska länder.
Enligt en stor undersökning från tankesmedjan ECFR tror endast en av tio européer att Ukraina vinner kriget. De flesta tror istället på någon slags fredslösning.
Nyckeln till motståndskraft
Trots det fruktansvärda kriget är Ukraina fortfarande ett öppet samhälle där livliga debatter om landets framtid ständigt pågår.
Malitska betonar att det ukrainska civilsamhället är uppbyggt av horisontella nätverk och som är en avgörande nyckel till Ukrainas motståndskraft.
– Ukraina är fortfarande ett väl fungerande samhälle där tågen går och pensionerna betalas ut. Men det är klart att läget är svårt.
Enligt forskaren Ryhor Nizhnikau på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors har ukrainarna nu kommit fram till en ny insikt om kriget.
– Tidigare var man övertygad om att kriget snart tar slut eftersom myndigheterna lovade att man tar tillbaka Krim till nyår. Ett mantra som blev som en drog för samhället.
– Nu vet man att kriget blir långvarigt. Och det är en ny verklighet som folk försöker anpassa sig till samtidigt som nya spänningar i samhället uppstår. Man ger förstås inte upp, men man ser över konsekvenserna och kräver att myndigheterna blir mer effektiva.
Mobilisering behövs
I december krävde Ukrainas arméledning att landet mobiliserar upp till en halv miljon nya soldater. En ny lag om saken förbereds som bäst i parlamentet.
– En rotation av soldater vid fronten är mer än nödvändigt. Mobiliseringen diskuteras överallt och folk kräver att den arrangeras på ett rättvist sätt, säger Malitska.
Nizhnikau konstaterar att lagen klubbas igenom mycket snart.
– Men Zelenskyj försöker balansera mellan hans personliga popularitet och arméns behov av förstärkningar. En balansgång som bara gör saken värre. Lagen kommer ändå att kritiseras.
Enligt Hedenskog är en ny mobilisering nödvändig trots att det politiskt är ett impopulärt steg.
– Bristen på manskap är ansträngande. Hittills har man förlitat sig på 40-åringar, men nu måste man gå ner i åldrarna.
– Ett problem är att komma åt de som smiter från uppbåden. Här innehåller lagförslaget kontroversiella förslag. Samtidigt är problemet med smitare större än vad man tidigare trott.
Den ryska propagandan går dessutom på högvarv och försöker splittra det ukrainska folket i debatten om mobiliseringen.
– Det är en sofistikerad propaganda som pågår på sociala medier och på ukrainska. Ryssland sysslar med desinformation och försöker övertyga folk att öppet gå emot mobiliseringen, säger Hedenskog.
Fred på ryska villkor
Olika initiativ om fredsförhandlingar har duggat tätt det senaste året.
I USA har Donald Trump lovat att ”inom 24 timmar” skapa fred ifall han blir landets nästa president.
Hedenskog konstaterat att det i dagens läge är svårt att hitta förutsättningar för fredsförhandlingar.
– Ryssland ställer enbart krav på Ukraina. Till exempel att få behålla de ukrainska regioner som man annekterat trots att de ryska styrkorna inte ens kontrollerar dem. En delning av Ukraina ökar bara Rysslands aptit.
Malitska påpekar att det är svårt att tala om fred när du beskjuts varje natt.
– Prat om fredsförhandlingar låter som hyckleri för många ukrainare. Skepsisen är stor och jag ser nog ingen seriös debatt om det här just nu.
Enligt Nizhnikau finns det en konsensus i Ukraina om att en fredsöverenskommelse bara skulle utnyttjas av Ryssland för en ny storinvasion senare.
– Det här är ett existentiellt krig för Ukraina och ju mer prat i väst om fredsavtal desto större oro i Kiev om de allierade vill överge landet.
Samtidigt har den ukrainska diskussionen om målet med försvarskriget förändrats.
– I början handlade allt om att befria ockuperat territorium. Men nu handlar det om att prioritera befolkningen. Tanken är att man först måste rädda medborgarna i den ukrainska nationen. Annars är risken stor att man förlorar inte enbart territoriet utan hela staten, säger Nizhnikau.
– Det här är en optimistisk och lovande trend som förhoppningsvis ökar chanserna för en ukrainsk seger.
Det västliga stödet vacklar
Ett av de största orosmomenten inför det tredje krigsåret är hur väst tänker agera.
Hedenskog betonar att stödet från EU är mer kompakt nu, medan USA vacklar.
– Och det finns en förståelse i Ukraina om att landet inte enbart kan förlita sig på västliga leveranser. Man har till exempel redan utökat den egna produktionen av drönare.
President Zelenskyjs budskap till väst har på senaste tiden förändrats aningen. Efter att de ukrainska styrkorna tvingades lämna staden Avdijivka påminde presidenten ledarna i väst om kalla fakta.
– Zelenskyj betonade att för varje ukrainsk stad de tvingas lämna på grund av brist på ammunition kommer de ryska styrkorna närmare våra egna hem. Han påminde oss om att kriget inte handlar enbart om Ukraina, utan om vår egen europeiska framtid, säger Hedenskog.
Nizhnikau konstaterar att det här året avgörs av stödet från väst.
– Och det är lätt att föreställa sig ett dåligt scenario ifall hjälpen uteblir. Men det goda är att Ukraina under det här året påbörjar sin väg mot en europeisk integration.
Hedenskog misstänker att Ukraina saknar offensiv förmåga det här året.
– Landet behöver nya vapen för en motoffensiv senare. Men för det krävs att västmakterna inte räds en eskalering.
– Putin hotar ständigt med kärnvapen och det har hållit tillbaka västmakterna. Men Ukraina har redan brutit mot alla ryska röda linjer och attackerat till exempel Krim utan att Ryssland reagerat. Västmakterna måste inse att Ryssland inte kan få vinna kriget eftersom en rysk seger får ödesdigra konsekvenser för Europa.
Dags att lära känna Ukraina
Ukraina har länge befunnit sig i en mental skugga i Norden. Och okunskapen om landet är fortfarande stort.
Stefan Ingvarsson, forskare på Utrikespolitiska institutet i Stockholm, kan inte nog betona hur viktigt det är att vi lyckas överbrygga den här klyftan.
– Under de här två krigsåren har vi i Norden lärt oss namnen på platser som Irpin, Butja och Mariupol. Men vi kan nog inte tillräckligt om det land där de här platserna ligger.
– Ifall vi ska fortsätta vara engagerade i det stöd vi ger till Ukraina måste vi lära känna landet bättre eftersom vår uthållighet bygger på att vi verkligen vet vilka ukrainarna är.
Malitska påpekar att det Sverige pågår en debatt om en nyansering av vår kunskap om östra Europa där man inte enbart sätter fokus på Ryssland när man ser på östra Europa.
– Det är viktigt med folkbildning, med hur vi lär ut historia i våra skolor och universitet. Och det är viktigt vilka experter som kommenterar Ukraina i offentligheten. Har dessa nödvändiga genuina insikter och språkkunskaperna? Har de förståelse för landet eller återger man bara uppgifter från sociala medier som X.
Ingvarsson uppmanar alla att läsa en bok om Ukraina.
– Putin räknar med vår okunskap om landet och dess historia. Han presenterar ofta historiska lögner eftersom han räknar med att vår kunskap är obefintlig.
För den som vill läsa om Ukrainas historia rekommenderar Malitska Serhii Plokhys bok ”The Gates of Europe”. Den som hellre läser skönlitteratur kan gärna bekanta sig med Serhij Zjadans böcker.