Mariia Miahka kom till Finland i april 2022. Hon flydde kriget i Ukraina med sin son, som nu är sju år gammal.
Miahka började jobba i daghemmet Pärlan för drygt ett år sedan, i januari 2023.
Nu har hon officiellt registrerat Helsingfors som sin hemkommun.
– Mitt andra hem är här och jag har jobb här. Nu får jag till exempel välja läkare.
Allt fler vill stanna kvar i Finland
Mariia Miahka är inte ensam. Från början av 2023 har nästan 1 500 ukrainska medborgare registrerat Helsingfors som sin hemkommun.
Det här vittnar om att många ukrainare har bestämt sig för att stanna kvar när kriget bara fortsätter. Så säger Alina Jokela, sakkunnig inom Helsingfors sysselsättningstjänster, i ett pressmeddelande från Helsingfors stad.
– Ukrainarna vill söka jobb och studera finska eller svenska. På sistone har flera av dem beslutat att stanna kvar i Finland.
”Jag lär mig nya ord med barnen”
Till Mariia Miahkas arbetsuppgifter hör att sköta om 1-2-åriga barn, som ännu behöver hjälp med mycket. Dessutom planerar och leder hon och hennes kollegor annan pedagogisk verksamhet för barnen. De lär sig sånger, lekar och nya ord och begrepp.
Där är Miahka och de små ibland på samma nivå, säger hon och skrattar.
– Vi lär oss varje dag tillsammans med barnen, nya ord som frukter, färger och djur. Jag lär mig också och tränar med barnen.
Det barnen inte vet, är att de hjälper Miahka att glömma kriget, åtminstone för stunden.
– Bara på jobbet kan jag lite glömma kriget.
Vardagssysslorna, med jobb och skola, ger en struktur i Mariia Miahkas och hennes sons liv. Men verkligheten i hemlandet är ändå ständigt närvarande.
– Jag vaknar och kollar nyheterna. Jag skriver till min mamma varje dag och frågar om allt är bra. I Telegram-kanalen ser jag hur många bombalarm det har kommit, inte bara i Charkiv, utan i hela Ukraina.
Vännerna sover bättre i Charkiv
Fastän livet i Helsingfors annars känns bra nu, så har Miahka svårt att sova, om det har kommit dåliga nyheter hemifrån.
– Ibland måste jag ta melatonin för att somna, det har jag inte behövt tidigare. Mina vänner säger att om jag flyttar tillbaka till Charkiv så sover jag bra. Människor som har stannat där anpassar sig, säger Miahka.
För henne och sonen är det ändå inte alls aktuellt att flytta tillbaka, tvärtom.
– Min son vill inte flytta, han är rädd. Nu kan jag inte flytta tillbaka, jag är också rädd. Jag hoppas att kriget tar slut, men jag förstår att det inte tar slut om vi inte får hjälp.
Lördagen 24.2.2024 kl 17 hålls en ljusmanifestation på Senatstorget i Helsingfors för att minnas att det har gått två år sedan Ryssland anföll Ukraina.
