”Att bli den som släcker lampan för sista gången är ett tungt ok att bära”. Så står det i brevet som skickats ut till alla som bor i Lindkoski.
Det har blivit ekonomiskt ohållbart att hålla igång föreningshuset Lindarås, och styrelsen för Hembygdens vänner i Lindkoski är rädda för att man måste avveckla verksamheten.
På söndag ordnas årsmöte och då är goda råd dyra. Det behövs nya medlemmar men också idéer om hur de ska få ekonomin i skick.
– Det är energipriset som helt tippat ekvationen över ända, säger Annika Lindfors som är sekreterare i styrelsen.
Uppvärmningskostnaderna är i nuläget 9 000 euro om året. Medlemsavgiften hämtar in strax över 1 000 euro och kommunens verksamhetsstöd är max 500 euro.
Huset som byggdes mellan 1929 och 1934 värms upp med eldningsolja och el. Bara en del av huset hålls varmt för närvarande.
– Det har gått för långt för att vi ska ha råd att byta energikälla. Vi är så ekonomiskt trängda att vi inte har råd att investera i något nytt, säger Lindfors.
– Vi har försökt ordna evenemang för att få in pengar, men den sortens verksamhet som vi ordnar går oftast på plus minus noll, säger ordförande Maria Fredriksson.
Hon spekulerar att man borde ordna en revy eller teater för att gå ordentligt på plus, men det finns inte personresurser till det just nu.
– Vi är så få aktiva i styrelsen, och förutom styrelsemedlemmar skulle det behövas andra som ställer upp om vi exempelvis skulle ordna en middag för att samla in pengar, säger Fredriksson.
Annika Lindfors berättar att man i fjol ordnade ett stort evenemang då man lyckats locka kompositören Leif Segerstam till Lindarås.
– Fast salen var alldeles fullsatt och det var ett lyckat evenemang så skulle vi inte ha fått det att gå runt utan sponsorer. Då blev vårt netto 1 000 euro, och vårt underskott är nu 4 000 euro. Vi borde ha fyra lika stora satsningar i året för att få det att gå runt.
De lokala Marthorna och jaktlaget har hjälpt till att hålla igång huset, och medborgarinstitutet ordnar gymnastik i salen och 4H har haft program där. Men sedan pandemin har antalet privata fester minskat.
– Det här är känslofyllt, inte vill man vara i den här situationen. Det här huset har alltid funnits här och vi har tillbringat mycket tid här med familjen, säger Maria Fredriksson som inte längre bor i byn men som fortfarande känner en stark tillhörighet till Lindkoski.
Också Annika Lindfors har varma minnen av platsen. Hon har suttit i styrelsen sedan 1992 och funderar om de borde ha berättat för folk redan tidigare hur svårt man har det.
– Man behöver bara ta en titt på det stora fotografiet där på väggen, där finns alla våra förfäder som byggde huset med sina egna händer. Och nu är vi i situationen att vi inte ens förmår att driva det som de byggde upp, säger hon.
Hon inser förstås att förfäderna hade andra förutsättningar. Lindkoski hade över 500 invånare i början av 1900-talet, hon tror att siffran är ungefär hälften av det nu.
I början värmdes huset upp med ved, som byborna högg med talkokraft. Då brännoljepannan installerades fortsatte man ordna vedtalko, men då såldes veden för att betala för oljan. Nuförtiden äger en mycket mindre del av medlemmarna skog, och något vedtalko har inte ordnats på åratal.
– Vi lever också i en tid då vi konkurrerar med så mycket annan verksamhet. De hade ett annat sorts intresse för att samlas och ha roligt tillsammans, säger Lindfors.
Om det inte finns förutsättningar för föreningen att hålla igång huset så måste styrelsen fatta det tunga beslutet att avveckla verksamheten. Det hoppas förstås ingendera att de ska behöva göra.
Hembygdens vänner i Lindkoski har årsmöte på Lindarås den 25 februari klockan 18.