Under de senaste veckorna har temperaturen rört sig kring noll grader. På dagarna har snön och isen smultit, för att på nätterna frysa till igen.
– I år har det varit många patienter på grund av halkan, säger överläkare Juha Peltonen vid akutavdelningen vid Åbo universitetscentralsjukhus.
Varje år faller 70 000 personer så illa att de måste uppsöka läkare. De vanligaste skadorna är brutna handleder, huvudskador och hjärnskakningar, brutna vrister samt axlar som gått ur led.
– Hala dagar har vi snabbt fler än tio patienter, ibland till och med tjugo, säger Peltonen.
Pinsamt att medge om man halkat omkull
För de allra flesta är det väldigt pinsamt att halka omkull, och istället för att känna efter om man stött sig är det viktigare att kontrollera att ingen har sett att man ramlat.
Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi ser flera möjliga orsaker till det. Vi förlorar kontrollen, vi uppfattas som en clown, och vi strävar inte längre framåt och uppåt.
– Vi lever i ett samhälle som är väldigt kroppsfixerat, och vi ska gärna ha kontroll över vår kropp. Om vi då snubblar eller faller, då tappar vi lite grann i status. Vi är inte den kontrollerade typen som vi helst vill vara, säger Nilsson.
Då vi tror att vi förlorar anseendet i andra människors ögon så kan vi tycka det är skämmigt, pinsamt eller få en känsla av skam. Den känsla som väcks handlar ofta om självkänslan.
– Vi känner en stark oro för att vi ska göra oss till åtlöje, att någon ska le eller skratta åt oss. Det är clownen som snubblar och faller, och vem vill egentligen vara en clown, förutom clownen själv? säger Nilsson.
Hela samhället strävar uppåt
Nilsson påpekar också att vi lever i ett samhälle som strävar framåt och uppåt. Ett samhälle som inte går framåt, inte stiger på rankinglistorna, utan står stilla eller stagnerar, det är ett samhälle i förfall.
– Om vi faller är det också en symbol för ett helt samhälle i förfall. Ett samhälle som inte städar sina gator, inte sandar, inte plogar, utan får alla medborgare att falla hela tiden är inget bra symbolvärde för en stad, säger Nilsson.
Enligt Nilsson tar en del städer ett större ansvar för att alla ska ha lika möjligheter att röra sig, medan andra städer premierar dem som sitter i bilar. De som cyklar eller går är nedprioriterade.
Det är mycket viktigt att vinterunderhållet fungerar bra, speciellt i förebyggande syfte för att undvika halkolyckor.
Yle frågade de tio största städerna i Finland hur mycket pengar de använder på gatuunderhållet vintertid. Skillnaderna mellan städerna är stora.
Mest pengar räknat per invånare används i Lahtis, 67 euro. Minst används i Björneborg, bara 16 euro. Uppgifterna från Esbo var inte jämförbara.
Ju mindre pengar som används desto längre tid tar det för vägunderhållet att åtgärda problem.
Invånarna snabba på att ge respons
Vägmästare Jyri Kartastenpää i Björneborg medger att det märks att staden har mindre pengar att använda på vinterunderhåll i staden. Det märks också av i den respons som invånarna ger.
– Så småningom börjar man tröttna på kritiken. Vi använder alla resurser vi har och vi gör hela tiden så mycket vi kan. Det här är resultatet, säger Kartastenpää.
Även i Åbo är invånarna snabba på att ge respons, enligt Åbo stads stadsbyggnadsdirektör Kimmo Suonpää är detta bra.
– All respons är viktig för oss för att vi ska kunna utveckla verksamheten och vi tar gärna emot den, säger Suonpää.
Åboborna har också blivit mycket flitigare med att klaga och ge förbättringsförslag. Vintern 2013-14 gavs respons 1 389 gånger, vintern 2021-22 hade mängden stigit till 8 364 gånger.
– Med sociala medier och mobiltelefoner har det blivit lättare att ge respons, säger Suonpää.