I Aspegrens trädgård i Jakobstad förbereder trädgårdsmästaren vårsådden – odlingarna är räddade åtminstone denna sommar

Stiftelsen Aspegrens trädgård är nu försatt i konkurs och egendomen ska säljas. Men trädgårdsodlingen fortsätter ungefär som vanligt i Alertes regi, säger trädgårdsmästare Ari Vainionpää.

En gul gammal prästgård i vinterlandskap.
Bild: Mikaela Löv / Yle

Stiftelsen Aspegrens trädgård i Jakobstad är försatt i konkurs. Nu ska egendomen realiseras, alltså säljas, säger konkursförvaltare Björn Båsk.

Lunchserveringen i Rosenlunds prästgård tog paus i december, och nu blir det ingen fortsättning.

Stiftelsen har skulder på ungefär 900 000 euro, främst till banken och knappt 300 000 är man skyldig staden. Det handlar om att stiftelsen inte haft råd att betala av sina lån.

Renoveringen av Rosenlunds prästgård kostade 1,6 miljoner euro, och sen kom pandemin. Stadsstyrelsen beslöt i början av februari att inte bevilja det verksamhetsstöd stiftelsen ansökt om.

– Men det är inte Aspegrens trädgård som gått i konkurs utan stiftelsen, påpekar trädgårdsmästaren Ari Vainionpää.

Sedan 2017 är det stadens underhålls- och stödtjänstsföretag, Alerte, som har hand om trädgården. Det är staden, inte stiftelsen, som är Vainionpääs arbetsgivare. Stiftelsen har i sin tur drivit lunchrestaurangen.

Odlingen fortsätter i Aspegrens trädgård
En man som står utanför ett stort gult trähus.
Rosenlunds prästgård står tom efter konkursbeskedet. Men Ari Vainionpää förbereder trädgården inför sommaren. Bild: Mikaela Löv / Yle

Trädgårdsmästaren bor kvar på området

Stadsdirektör Anne Ekstrand säger att staden budgeterat 60 000 euro för skötseln av Aspegrens trädgård i år. Det borde precis räcka till för att driva trädgården, säger Ari Vainionpää.

Just nu håller Vainionpää på att inventera trädgårdsredskap för att skilja Alertes egendom från stiftelsens.

– Det borde gå runt. Nästa fredag hade jag tänkt sätta de första fröna i jorden. Sen kommer takten bara att öka.

Ari Vainionpää kom till Rosenlundsbacken år 2002 och några år senare flyttade han in i den lilla stugan på området. Där bor han kvar, åtminstone tillsvidare.

– Konkursförvaltaren säger att det är bra att jag bor kvar på området. Risken är att stället skulle bli vandaliserat om det står helt övergivet, säger Vainionpää.

Ett lusthus i en vintrig trädgård.
Ari Vainionpää hoppas att staden skulle köpa loss lusthuset och orangeriet. De behövs för driften av trädgården. Bild: Mikaela Löv / Yle

För Ari Vainoinpää har Aspegrens blivit mer än ett arbete, och under högsäsong har han inte räknat arbetstimmar utan huggit i där det behövs.

– Jag brukar säga att jag slutade arbeta för tio år sen, det har blivit en livsstil, säger Vainionpää och skrattar.

Någon större förvåning är det inte att stiftelsen till slut gick omkull säger Vainionpää.

– Men när det blev verklighet, så visst känns det vemodigt. Men världen ändrar så fort, man vet aldrig vad som väntar. Det är bara att ta en dag i taget.

Fjorton busslaster turister på väg

Hur det blir med dem som har kolonilotter på området är fortfarande öppet. Det är en fråga som Vainiopää ska ta upp med Alerte. Inför sommaren är 14 redan busslaster turister inbokade.

– Vi måste också reda ut hur vi gör med guidningar. Troligen är det Alerte som kommer att sköta faktureringen, eftersom det är jag som ska guida på min arbetstid, säger Ari Vainionpää.

Några goda luncher och kakor verkar det inte som att turisterna kommer att erbjudas. Matlagning hör inte till de tjänster som Alerte utför på Rosenlundsbacken.

– Tyvärr måste vi dirigera dem vidare. Men det finns många fina caféer och matställen i närheten, säger Vainionpää.

Fjolårsäppel som hänger i ett äppelträd.
Fjolårsäpplen och ljusslingor hänger kvar på grenarna. Men snart är det dags för vårsådden. Bild: Mikaela Löv / Yle

Hoppas på att staden köper orangeriet

Anne Ekstrand säger att staden inte tagit några beslut om framtiden för trädgården. Det är den kyrkliga samfälligheten som äger själva markområdet. Stiftelsen äger byggnaderna som nu ska säljas.

Ari Vainionpääs förhoppning är att staden skulle köpa orangeriet och lusthuset som finns i trädgården.

– Det är nästan omöjligt att driva trädgården utan orangeriet. Där driver jag upp mellan 2 000 och 3 000 plantor varje år. Och vi behöver också ett socialt utrymme, säger Ari Vainionpää.

Nu är Ari Vainionpääs målsättning att trädgården ska blomstra vackrare än någonsin under den kommande sommaren.