Liisa Wilska i Åminsby i Borgå hör till invånarna som varit kritiska till skyddsplanen för industriområdet i Sköldvik. Det senaste året har familjen levt i ständig osäkerhet huruvida de skall få bo kvar i området. Familjen har bott i Åminsby sedan 1991.
Wilska hör till dem som också engagerat sig i frågan om skyddszonerna. Hon har deltagit i de informationskvällar som staden eller företagen i Sköldvik arrangerat, senast i Konstfabriken torsdagen den 29 februari.
– Jag är förstås väldigt lättad, men det har inte fattats beslut om det ännu. Det här är de slutsatser konsultfirman kommit fram till om skyddszonerna i den utredning som invånarna hade krävt, säger Wilska.
Utredningen bygger på den lagstiftning som råder för industriområden i dagens läge, men vinner i praktiken laga kraft när detaljplanen för Sköldvik och Kullo och delgeneralplanen för Sköldvik, Kullo och Mickelsböle godkänns. Planförslaget presenteras förhoppningsvis i höst.
Det senaste året har varit mycket stressigt. Wilska uttrycker beskedet om skyddszonerna och att huset kunde bli obeboeligt som om man briserat en bomb i trädgården.
– Budskapet var att ni blir vräkta ur ert hem och att huset jämnas med marken, som Neste låtit göra i den andra skyddszonen i Nyby. Vi bor på andra sidan fjärden och därför lät det så absurt att vi inte längre skulle kunna bo här. Det orsakade en enorm stress.
Det är inte bara Liisa Wilska som är lättad. I grannskapet bor unga familjer som lagt ner en förmögenhet på sina fastigheter och husbyggen.
Familjen Wilska har inga planer på att flytta bort.
– Det är klart att vi blir kvar när det egna hemmet besparades. Vi flyttade från Helsingfors centrum till ett gammalt torp för 30 år sedan till den här unika platsen med underbara havsstränder. Barnen gick i svensk skola och nu när vi blivit äldre är det här rena paradiset, säger Wilska.
Wilska är fundersam över varför staden inte lät göra en ny utredning tidigare.
– Vi hade hoppats på att den här utredningen hade gjorts först, innan man slängde en bomb i nacken som hade inneburit en massvräkning. Varför måste det göras så svårt, att invånarna sedan blir tvungna att kämpa för saken. En utredning av det här slaget borde ju genast ha prioriterats, med tanke på alla nya planer. Det är mycket som hunnit förändras och fortfarande ändras vid Neste sedan 2018, säger Wilska.
Planerna Wilska hänvisar till är bland annat att raffinaderiet slutar behandla råolja för att i stället fokusera på fossilfri vätgas och förnybara produkter. Omställningen innebär samtidigt mindre risker för storolyckor, bland annat i byarna norr om Håplaxviken och Kulloviken.
Riskestimeringen som nu presenteras i den uppdaterade utredningen omfattar bland annat Åminsby i skyddszon 2. I zonen får de hus som redan finns där stå kvar, och det ska bli möjligt med mindre kompletterande byggande av bostäder, med högst tio procent.
Befintliga mötesplatser och tjänster får finnas kvar, men de som besöker samlingslokaler ska tydligt informeras om hur man handlar i fall av ett allmänt larm.
Wilska kan inte ta ställning till om förändringarna i skyddszon 2 blir bestående eller om hon fortfarande upplever en oro över att löftena kan rivas upp igen efter några år.
– Det är väldigt svårt att säga för mig som lekman. Kärnfrågan har ju gällt förädlingen av fossila bränslen, alltså olja. Nu pratas det om grön energi, men vem vet vad det i själva verket innebär. Knappast utvidgas skyddszonerna då solen så att säga går ner för förädlingen av oljeprodukter, säger Wilska.
Wilska känner att staden inte riktigt har haft sina invånares intressen i förgrunden när markanvändningen och skyddszonerna diskuterats. Hon tycker samtidigt att det känns dumt att ett så vackert område som kunde locka många unga familjer har blivit en industrins bakgård. Wilska hoppas att den gröna utvecklingen vid raffinaderiet för med sig något gott.
– Vi får hoppas att industrin blir mer miljövänlig, men också att företag som Neste blir skyldiga att garantera maximal säkerhet vid anläggningarna så att det inte går på miljöns och invånarnas bekostnad.