Det kan börja som en vanlig separation: den ena gör slut och den andra blir lämnad.
Exet kan inte släppa taget och börjar bomba den andra med meddelanden, telefonsamtal, brev och ibland också presenter.
Får förföljaren inte gensvar, dyker hen kanske upp utanför offrets bostad eller arbetsplats och försöker få kontakt.
I andra fall handlar förföljelsen mer om övervakning och kontroll. Förföljaren installerar spionprogram i offrets dator eller telefon eller gömmer gps-sändare eller annan positioneringsutrustning bland offrets ägodelar.
– En annan form av förföljelse, som vi också ser, är att man kan försöka börja kontakta myndigheter, skolor, daghem eller andra instanser. Där försöker man sedan fiska fram information om offret. Ibland händer det också att gärningspersonerna svartmålar offren, säger Nathalie Wingren vid Brottsofferjouren i Vasaregionen.
Orsakerna bakom förföljelsen kan vara lika många som tillvägagångssätten, men enligt Wingren kan svartsjuka ligga bakom beteendet.
Om det är möjligt lönar det sig att blockera förföljaren på alla plattformar där personen försöker ta kontakt
Outi Rantamäki, expert på digitalt våld vid Kvinnolinjen
”Han började ringa varje dag”
Svenska Yle har talat med sex kvinnor som på olika sätt upplever att de har blivit förföljda. I de flesta fallen har förföljaren varit någon som de känt sedan tidigare.
I ”Sonjas” fall var det ex-pojkvänner som började förfölja henne efter att hon gjorde slut. Hon har varit med om det två gånger i sitt liv.
Sonjas namn har bytts ut och detaljer har lämnats bort för att skydda henne. Händelserna hon berättar om här skedde för flera år sedan.
– Vi hade varit tillsammans från och till i ungefär 1,5 år. Den tiden var ganska stökig och jag märkte att han hade alkoholproblem. När jag fick veta att han hade varit otrogen var det lätt för mig att göra slut.
Pojkvännen ville inte göra slut och var ledsen.
– Han började ringa varje dag, minst åtta gånger, och skickade sms till mig varje dag i en månads tid. Han var inte aggressiv men besatt.
”Lönar sig att blockera”
Sonja valde att helt ignorera ex-pojkvännen, det var det rådet hon också fick av sina vänner och av sin familj.
Enligt Outi Rantamäki, expert på digitalt våld vid Kvinnolinjen, är det en bra strategi att begränsa förföljarens kontaktmöjligheter.
– Om det är möjligt lönar det sig att blockera förföljaren på alla plattformar där personen försöker ta kontakt.
När ex-pojkvännen dök upp i Sonjas rum i kollektivet där hon bodde, trots att hon uttryckligen sagt att hon inte ville ha med honom att göra, hotade hon med att ringa polisen. Då gick han sin väg.
– Det hela slutade med att jag bytte telefonnummer och användarnamn på sociala medier och flyttade till en annan lägenhet. Efter det kom ex-pojkvännen ännu en gång till mitt jobb och frågade efter mig, men mina jobbkompisar kände till situationen och kastade ut honom. Efter det försvann han.
”När jag blockerade honom på en plattform, försökte han nå mig på en annan”
Sonja berättar att det tog ungefär ett år för henne att sluta vara rädd för att ex-pojkvännen skulle dyka upp i hennes liv igen.
– Han drack mycket alkohol och var oberäknelig.
Sonja började så småningom dejta igen och blev ihop med en ny man. När hon gjorde slut började också den nya mannen förfölja henne.
– I början svarade jag på hans sms, men efter att han blev arg och aggressiv blockerade jag hans nummer och hans profiler på sociala medier. När jag blockerade honom på en plattform, försökte han nå mig på en annan. Han började också dyka upp utanför min lägenhet. Då förstod jag att samma sak håller på att hända igen.
Sonja berättar att hon blev stel av rädsla och inte vågade gå hem.
– Jag var rädd för att han skulle tvinga sig in i min lägenhet. Han försökte prata med mig och var full. Han var utanför min lägenhet minst fyra gånger. Förföljelsen pågick i ungefär två månader.
Sonja ignorerade ex-pojkvännen och han slutade till slut försöka ha kontakt med henne. Hon anmälde aldrig honom eller den andra ex-pojkvännen till polisen.
– Jag skulle ha gjort det om de fortsatt dyka upp utanför mitt hem.
Fallen av olaga förföljelse ökar år för år
I fjol fick polisen vetskap om rekordmånga fall av olaga förföljelse, sammanlagt 909 brott.
Att fallen ökar syns också hos Brottsofferjouren. Dels handlar det om att medvetenheten om olaga förföljelse och om olika stödtjänster har ökat.
– Det är också betydligt lättare att förfölja någon digitalt i dag än för 10–15 år sedan. Vi visar själva upp var vi finns i realtid via olika appar, och det finns spionprogram som kan installeras. Det finns många olika metoder i dag och det kommer fler hela tiden, säger Nathalie Wingren vid Brottsofferjouren.
Upplevelserna av förföljelse verkar ändå vara ännu vanligare än vad polisens brottsstatistik visar.
Enligt en studie, som gjorts vid Statistikcentralen, har nästan 30 procent av 16–74-åriga kvinnor och nästan 19 procent av männen i samma åldersgrupp upplevt förföljelse.
Män förföljer kvinnor och kvinnor förföljer kvinnor
I cirka hälften av förföljelsefallen i Finland är förföljaren en nuvarande partner eller expartner.
Att bli stalkad av en okänd person är betydligt ovanligare. Kvinnor blir oftare stalkade än män.
Ungefär 85 procent av alla stalkare är män som tenderar att förfölja kvinnor, säger Susanne Strand. Hon är professor i kriminologi vid Örebro universitet och har forskat i ämnet sedan början av 2000-talet.
– Kvinnor tenderar också att förfölja kvinnor, vilket gör att det är en ännu mindre grupp män som blir förföljda. Men det kan också ha att göra med att män kanske inte på samma sätt uttrycker att de blir förföljda.
Kan ta lång tid för den som blir stalkad att känna sig trygg igen
Sonja säger att det har tagit lång tid för henne att behandla erfarenheterna av att inte bli lämnad ifred av sina ex.
– Det var jättesvårt att kunna lita på någon efter det här. Det tog mig flera år av terapi att kunna behandla det som hänt. Men jag är i en lycklig relation nu, så allt är bra.
Susanne Strand betonar att det aldrig är den utsattas fel att hen blir stalkad.
– De utsatta som jag har pratat med uttrycker ofta att de borde ha agerat annorlunda och att de borde ha vetat bättre. Nej, så är det inte. Det kan de utsatta behöva få höra.
Viktigt att man säger nej och gör upp en plan
Blir man utsatt för förföljelse är det allra viktigaste, enligt Strand, att man tydligt säger nej och att man dokumenterar förföljelsen, till exempel genom att rita upp en tidslinje över vad som har hänt.
Det är också viktigt att prata om vad som sker med någon närstående.
Strand säger också att det är viktigt att man gör upp en säkerhetsplan för hur man ska hantera de upprepade kontaktförsöken.
Planen behöver inte vara mer avancerad än att man skriver ner vad stalkaren gör, till exempel att förföljaren sms:ar. Sedan ska man fundera på vad man ska göra om sms:en fortsätter komma och hur och var man vill spara dem.
Om stalkaren brukar dyka upp på arbetsplatsen eller utanför ens bostad kan man komma överens med en specifik person att man alltid ringer den om sådant händer.
– Det handlar om att den utsatta återtar kontrollen över sitt liv. Många slutar tyvärr inte att stalka och då måste de utsatta få stöd och hjälp i att hantera sin situation.