Ifall Finland beviljas värdskapet blir det fjärde gången som Helsingfors står värd för tävlingarna. De tidigare EM-tävlingarna som hållits i Finland var åren 1971, 1994 och 2012.
Såväl 1971 som 1994 lyckades tävlingarna fint, men EM år 2012 orsakade friidrottsförbundet en 3,6 miljoners förlust. Undervisnings- och kulturministeriet räddade den gången förbundet från den värsta krisen med extra tilläggsbidrag.
Nu söker förbundet seriöst om EM-tävlingarna men inte till vilket pris som helst.
– Vi är medvetna om de ekonomiska riskerna med tävlingarna och vi har gått igenom EM-tävlingarna 2012, där ekonomin inte fungerade trots att tävlingarna i övrigt gick bra. Vi har också arrangerat ekonomiskt framgångsrika VM-tävlingar 2005 och EM-tävlingar 1994, från vilka vi säkert kan lära oss något, säger förbundets vd Harri Aalto.
Lång process
Förutom Helsingfors är Belgrad, Bryssel, Göteborg, och Lausanne/Zürich intresserade av EM-tävlingarna 2030.
Nu samlar det europeiska friidrottsförbundet information av ansökningskommittéerna som kommer att användas för att begränsa antalet ansökande till tre under nästa höst. Därefter kommer man att utvärdera de kvarvarande ansökningarna under 2025. Beslutet om vilken stad som får arrangera EM-tävlingarna kommer att fattas under 2026.
Pakarinen och Aalto leder ansökningsprocessen inom SUL. Projektledningen sköts av Harri Halme, som har lång erfarenhet av att arbeta med olika typer av evenemang och elitidrott.
– Vi strävar efter att vara bland de tre ansökande, säger Pakarinen.
Styrkan hos Finland och Helsingfors i ansökan om EM-tävlingarna är enligt Pakarinen deras rykte som utmärkta arrangörer av mästerskap och Helsingfors Olympiastadion.
Egna stjärnor lockar publik
Med tanke på att friidrottsförbundet gjorde miljonförluster under EM-tävlingarna 2012 kan beslutet om ansökan kännas vågat. Pakarinen har redan tidigare understrukit att många villkor måste uppfyllas, och att det behövs en stor grupp av samarbetspartners för att Finland ska kunna ansöka om värdskapet.
Det som ändå talar för att evenemanget kan lyckas också ekonomiskt är att Finland kan få en av alla tiders starkaste trupper till EM-tävlingarna. Detta kommer att locka publik, och få den ekonomiska biten att bli bättre än år 2012.
Finland visade nämligen i U23-klassens EM-tävlingar förra sommaren att vi har en ovanligt bra generation på gång inom friidrotten. Åldersklassen tog tio medaljer, och de idrottarna kommer att vara i sin bästa ålder år 2030.
– Inom friidrott har man återvänt till medaljpositioner i internationella mästerskap under 2020-talet. Det skulle vara fantastiskt att ge finländska idrottare möjlighet att tävla i ett mästerskap på hemmaplan, säger Riikka Pakarinen.
Våra U23-mästare med Saga Vanninen och Silja Kosonen i spetsen kommer sannolikt ännu om sex år att idrotta på hög nivå, men också på löpbanan finns det stora löften.
Inom medel- och långdistanslöpning är återväxten god även om Topi Raitanen inte skulle satsa längre. För löpare som Nathalie Blomqvist, Eemil Helander och Santtu Heikkinen kan EM i Helsingfors bli höjdpunkten i karriären.
Av idrottarna som redan etablerat sig i den europeiska toppen kommer exempelvis Wilma Murto, Viivi Lehikoinen och Oliver Helander alla att vara 31–33 år gamla med alla förutsättningar att fortfarande kämpa om topplaceringar ännu år 2030.
EM-tävlingarna i friidrott arrangeras vart annat år. Denna sommar går tävlingarna i Rom, år 2026 står Birmingham som värd medan EM går i Chorzow år 2028.