Det rör på sig vad gäller vårdfastigheterna i Österbotten. Den 19 februari fattade välfärdsområdets styrelse beslut om principer för längden på hyresavtal. Bland annat ska man endast i undantagsfall sluta hyresavtal på tio år eller längre.
Hur går tankarna i kommunerna nu? Vi vänder oss till Jenny Malmsten, kommundirektör i Malax och Hans-Erik Lindqvist, stadsstyrelsens ordförande (SFP) i Närpes. Vi betonar att Lindqvist är intervjuad i form av förtroendevald i Närpes och inte som ledamot i välfärdsområdets styrelse.
I såväl Malax som Närpes har man de senaste åren både byggt nytt och renoverat vad gäller vårdfastigheterna. I Malax skulle de ha satsat lika mycket på vårdfastigheterna även om de hade vetat att de kommer att hyra ut det de bygger.
– Vi har varit medvetna om vårdreformen. Planeringen av en vårdreform har pågått en längre tid. Att ha vårdfastigheter i gott skick har varit ett sätt att möjliggöra närservice för våra invånare även i framtiden, säger Jenny Malmsten i Malax.
– Det är viktigt att vi också ute på landsbygden har utrymmen som passar för vården. Vi har satsat hårt på främjande av hälsa och välfärd och det är en del av att man har bra utrymmen för olika invånargrupper, säger Hans-Erik Lindqvist i Närpes.
Både Jenny Malmsten och Hans-Erik Lindqvist säger att de får det att gå runt med nivån på hyresavtalen som deras kommuner har med välfärdsområdet.
– Det räcker till för att upprätthålla fastigheterna och göra det underhåll som behövs, säger Malmsten.
– De avtal som gäller nu är väl helt okej för Närpes stad. Vi vet ännu inget om innehållet i de nya avtalen. Det är klart att man från välfärdsområdets sida vill ha så bra utrymmen så förmånligt som möjligt. I princip vill väl Närpes stad också det, men det måste gå ihop ekonomiskt, säger Lindqvist.
Längden slår prisnivån
Gällande välfärdsområdets nya principer för hyresavtal säger både Malmsten och Lindqvist att ett längre hyresavtal är att föredra, även om ett kortare skulle ha en högre hyresnivå.
– Om det finns en säkerhet för den som hyr ut fastigheten, att man har ett långt avtal, brukar det vara en bra sak i förhandlingslägen. Man måste ta ut högre hyror om det är osäkert med framtiden, säger Hans-Erik Lindqvist i Närpes.
Hur långa hyresavtal skulle du föredra då?
– När man satsar på specifika utrymmen för vården som är svåra att ändra om till något annat är ju längre avtal, desto bättre. Om avskrivningstiden är lång, 20–30 år, går det inte med korta avtal, säger Lindqvist.
Jenny Malmsten håller med om att ju längre avtalen är, desto bättre.
– Absolut ett långt hyresavtal, du behöver få långsiktighet i fastighetsförvaltningen. För fastigheterna borde det vara minst tio år och för vissa säkert längre, säger Malmsten.
Samtidigt vill Jenny Malmsten inte att det går så att hyrorna sänks för att välfärdsområdet ska få lägre utgifter.
– Den verksamhet som sker i välfärdsområdet ska inte finansieras med kommunala skattemedel.
Vårdfastigheter och servicestrukturen när det gäller vården är känsliga frågor som rör upp starka åsikter.
– Jag förväntar mig rejäla förhandlingar där båda parter ser att vi har ett gemensamt intresse för våra invånares bästa. Det är samma invånare i välfärdsområdet och kommunerna, säger Lindqvist.
Bilda bolag eller sälja
Det är inte bara hyresavtalen som kommunerna sitter och filar på nu. Innan de nuvarande hyresavtalen går ut måste kommunerna ha fört över fastigheterna till ett eget bolag. Alternativet är att sälja.
Det beror på att när det inte längre är lagstadgat att välfärdsområdet ska hyra kommunernas samtliga vårdfastigheter, kommer kommunerna ut på en marknad med konkurrens. I ett sådant läge förutsätter kommunallagen att verksamheten bolagiseras.
– Som bäst håller vi på och utreder på vilket sätt vi ska bolagisera. Vi ser på alla alternativ, säger Jenny Malmsten.
Blir det så att ni bildar ett nytt bolag eller kan ni ta ett befintligt bolag?
– Det är det vi utreder som bäst. Vi har ett hyresbostadsbolag, Malax bostäder. Använder vi det till någon del eller gör vi på något annat sätt? säger Malmsten.
I Vasa har man redan i över ett års tid försökt sälja stadens vårdfastigheter till någon utomstående part, som i sin tur kunde hyra ut dem till välfärdsområdet. Än har man inte fått något sålt och lokalitetsdirektör Tapio Ollikainen vill inte ge en intervju i det här skedet.
Hur är det då i Närpes och Malax, kunde man där tänka sig gå in för samma som i Vasa, att försöka sälja fastigheterna?
– Det här ser vi på i samma utredning. Finns det möjlighet? Vad skulle det innebära? Innan man på riktigt kan ta ställning till en försäljning behöver man ha klart de långsiktiga hyresavtalen. Det påverkar möjligheterna att sälja, säger Jenny Malmsten i Malax.
– Det har inte lyfts upp som ett aktivt alternativ. Men om man läser vad som sker, speciellt i större städer, så märker man att det är väldigt mycket på gång åt det hållet just nu. Man ska inte utesluta det, men det är kanske inte den första tanken, säger Hans-Erik Lindqvist i Närpes.