Skogsbolaget UPM slutar betala löner till sina anställda. Det här trots att Pappersarbetarna och deras fackförbund Pappersförbundet inte deltar i strejkerna. Pappersfabrikerna körs ner som en sidoeffekt av strejker inom andra branscher.
Också arbetsgivarna inom Finlands näringsliv EK har meddelat att de kan sluta betala ut löner vid alla de fabriker som tvingas lägga ned produktionen på grund av följder av de två veckor långa politiska strejker som pågår.
Industrifacket har hotat med rättsliga påföljder. Har arbetsgivarna rätt att sluta betala löner i det här läget?
Är det faktiskt nödvändigt att stänga fabrikerna?
Enligt Seppo Koskinen, emeritusprofessor i arbetsrätt, är det två saker som är avgörande för att bedöma om arbetsgivaren agerar lagligt eller inte.
För det första måste arbetsgivaren kunna påvisa att man varit tvungen att köra ner fabriken som en direkt följd av strejkerna.
Det handlar om att arbetsgivaren måste bevisa att man inte har haft något annat val än att stänga ner verksamheten.
Gynnas de som inte strejkar av konflikten?
För det andra måste man avgöra om även de som inte strejkar kan ses som en part i konflikten. Frågan är om de anställda vars egna fackförbund inte deltar i strejken får någon nytta av strejken.
Arbetsgivarens argument lyder att alla anställda de facto gynnas av strejkerna.
I praktiken handlar det om att påvisa ett så kallat beroendeförhållande mellan de anställda och den effekt som strejkerna får.
Koskinens bedömning är att det här beroendeförhållandet inte uppfylls, eftersom det handlar om en politisk strejk där slutresultatet ser ut att bli oklart.
Den här bedömningen skulle ge arbetstagarsidan rätt.
Kommer att gå till domstol
Enligt Ulla Liukkunen, professor i arbetsrätt handlar det om att man måste tolka en viss lagparagraf i en situation där en politisk strejk pågår.
Enligt arbetsavtalslagen har arbetstagaren rätt till full lön för högst sju dagar om hen inte kan utföra sitt arbete på grund av andra arbetstagares stridsåtgärder.
Hon understryker att det inte finns någon tidigare rättspraxis på området. Det skulle behövas ett avgörande från Högsta domstolen, bedömer Liukkunen.
– En rättsprocess tar förstås sin tid och jag tycker det oundivkligen ser ut som att vi hamnar in på den vägen.
Domstolsprocessen kan ta lång tid, och utan ny rättspraxis måste man utgå från rådande lagstiftning, säger Liukkunen