Svenskspråkiga grundskoleelever mår bättre i skolan än finskspråkiga, och de upplever också att lärarna är intresserade av hur de mår i större utsträckning än i de finskspråkiga skolorna.
Det visar en enkät som Institutet för hälsa och välfärd har gjort.
Svenskspråkiga tycker mer om att gå i skolan än finskspråkiga.
– Jag mår nog bra. Alla är ganska snälla och lärarna är trevliga, säger niondeklassaren Sulafa Ibrahim i Närpes högstadieskola.
– Nog tycker jag att jag trivs i skolan. Jag har mina kompisar och det är det viktigaste, säger också klasskamraten Tindra Pihlgren.
Också Ibrahim säger att hon har roligt i skolan.
– Man har kompisar och alla andra som är runt omkring som man kan prata med och roligt med lärarna också.
Ja, vad tycker ni om era lärare?
– Vissa är ganska glada och vissa är lite strängare än andra, svarar Ibrahim.
– Vissa är strängare än andra. Jag har inte så mycket mer att säga, säger Adam Simons, också han niondeklassare i Närpes högstadieskola.
Vad kännetecknar en bra lärare?
– Nog ska de ju bry sig om sina elever och fråga hur de mår och om det är något på tok, säger Simons.
”Man vill inte berätta allt åt lärarna”
Elever i svenskspråkiga grundskolor upplever oftare att lärarna är intresserade av hur de mår. Enligt enkäten är skillnaden 7–8 procentenheter till förmån för de svenskspråkiga eleverna.
Elever i svenskspråkiga skolor upplever oftare att de kan tala med en vuxen i skolan om sådant som tynger sinnet, och de har mer sällan varit delaktiga i skolmobbning.
– Men man vill inte alltid berätta allt åt lärarna, för då blir det så stora diskussioner. Men om man har något att säga så lyssnar nog läraren alltid, konstaterar Pihlgren.
– Vi har ju Guy (Rosenholm, fältarbetare i skolan, red.anm.) och Yvonne (Backman, skolcoach, red. anm.) som man kan prata med och kuratorer också, säger Simons.
Pihlgren, Ibrahim och Simons anser också att mobbningen i skolan har minskat.
– Mobbningen börjar ta slut, känns det som, eller mindre än förr. Skolan tar det riktigt seriöst, säger Ibrahim.
– Förr minns jag nog att det inte blev något gjort av det, men nu på sistone har fler pratat med lärarna, så de har försökt ta itu med det, så det är bra, säger Pihlgren.
Svårt att säga varför svenskspråkiga upplever mer psykiskt våld
Det dystra i enkäten är att 41 procent av flickorna och 36 procent av pojkarna i årskurs 4 och 5 i svenskspråkiga skolor uppgav sig ha upplevt psykiskt våld av sina föräldrar under de senaste 12 månaderna.
Det är klart mer än eleverna i finskspråkiga skolor.
Också bland eleverna i årskurs 8 och 9 var skillnaden stor vad gäller upplevelser av psykiskt våld mellan elever i svenskspråkiga och finskspråkiga skolor.
Som psykiskt våld har bland annat räknats vägran att tala med barnet under en längre tid, sårande ord, utskällningar, förödmjukande beteende, hot om att överge eller lämna barnet ensamt samt hot om våld.
Det behövs tid för att reflektera över, utreda och undersöka orsakerna
Anni Matikka, Institutet för hälsa och välfärd, om psykiskt våld bland svenskspråkiga
Några stora regionala skillnader finns inte gällande upplevelserna av psykiskt våld. Resultaten ligger på samma nivå i såväl södra Finland, Österbotten som Egentliga Finland.
Enligt Anni Matikka, sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd, är det svårt att lägga fram orsaker till den konsekventa skillnaden språkgrupperna emellan.
– Detta är den första, om än tydliga statistiska observationen av ämnet. Det behövs tid för att reflektera över, utreda och undersöka orsakerna.
Inte heller undervisningsrådet Christine Söderek vid Utbildningsstyrelsen har någon vattentät förklaring. Enligt henne är det möjligt att elever i svenskspråkiga skolor lättare identifierar psykiskt våld.
Samtidigt är det viktigt att utreda upplevelserna noggrannare.
Enkäten Hälsa i skolan besvarades våren 2023 av drygt 182 000 elever inom den grundläggande utbildningen. Sex procent av dem gick i en skola med svenska som undervisningsspråk.