– Om jag känner mig hörd, då känner jag mig också hemma.
I källaren till Björkby samlingshus i Vanda sitter sju kvinnor och diskuterar runt ett par bord.
Det är kurs i samhällsorientering för nyanlända och temat för stunden är tillhörighet, vad krävs för att man ska känna tillhörighet. I nästa stund har diskussionen gått över till föräldrarådgivning, blöjor och innehållet i mammalådan.
Runtomkring dem hovrar en barnskötare som i tur och ordning sysselsätter de båda småbarnen som också finns i rummet. Det som är speciellt med den här kursen är att deltagarna kan ta med sina barn.
– Det kan vara tufft att sitta hemma med ett litet barn hela dagarna. Att komma hit har varit bra för min mentala hälsa och det har gjort att jag träffat nya vänner, säger Damilola Udoh.
Hon och hennes man har flyttat till Vanda från Nigeria. Han har redan ett jobb, hon drömmer om ett jobb, gärna inom personalledning.
– Jag har en examen inom personalledning. Folk påstår att språkbarriären gör att man inte kan få ett bra jobb i Finland. Men här har jag lärt mig att det finns olika vägar att gå.
76 främmande språk bland Vandas småbarnsföräldrar
Från och med 2025 ska alla kommuner i Finland ordna kurser i samhällsorientering för nyanlända. Och kurserna ska antingen ordnas på deltagarnas eget språk, eller ett världsspråk, som till exempel engelska.
I Finland finns tre städer med fler än 40 000 invånare som talar ett främmande språk som sitt modersmål, Helsingfors, Esbo och Vanda. I de här tre städerna ordnas redan nu dylika kurser under ett pilotprojekt.
– Det jag uppskattar är att jag vet att jag får information om Finland som det går att lita på och som underlättar livet för mig och min familj. Och att jag kan ställa frågor på ett språk som jag kan tala fritt, säger Udoh.
Udoh är mitt uppe i integrationsprocessen och vet att den kan vara komplicerad. Omfattningen av alla regler och all information är inte det enda man behöver navigera. Det cirkulerar också mycket felaktig information.
– Man hör mycket. Men det finns inga garantier för att man hittar rätt källor på egen hand. Så mycket hänger på vem man talar med, och familjer och vänner kan också säga saker som inte stämmer.
Det här är också något som Liisa Kulta och Tiina Kentta tar fasta på. De jobbar på Vanda stad och ansvarar för kurserna i samhällsorientering. De framhåller vikten av att man i ett tidigt skede efter ankomsten får pålitlig information på sitt eget språk om hur det finländska samhället fungerar.
– Om man ställer en fråga på sociala medier kan man få vad som helst som svar, säger Kulta.
– Att veta att man kan ställa en fråga på sitt eget språk och får ett svar man kan lita på, det ökar känslan av trygghet. Det har vi fått höra av deltagarna.
Allemansrätt och finländsk historia
Kursen består av 50 undervisningstimmar, modellen kommer från Sverige. Läraren Mikaela Metelinen tar bland annat upp finländsk kultur och historia, och hur samhället, vården, utbildningssystemet och arbetslivet fungerar.
– Vi diskuterar mycket. Det ger oss möjligheten att ställa och besvara bra frågor, jämföra erfarenheter om hur det fungerar i olika länder. Det handlar inte bara om skillnader, utan vi hittar många likheter, säger Metelinen.
Kommunernas ansvar
Vanda, Helsingfors och Esbo går i bräschen för kurserna i samhällsorientering. Men tanken är att samtliga finländska kommuner ska följa vid nyår. På samma gång axlar kommunerna ansvar för arbets- och näringstjänsterna.
Målet med reformen är enligt Arbets- och näringsministeriet att de som flyttar in i landet ska integreras, utbildas och sysselsättas snabbare. Och att de här olika stegen samordnas till en bättre helhet.
Tillbaka i källarlokalen i Björkby vill Liisa Kulta som är projektchef inom integreringen i Vanda också prata om helheter.
– Då man kommer till ett nytt land kan det vara svårt att se hur allt i samhället hänger ihop. Till exempel att vården man får bekostas med skatterna man betalar. Det blir lättare att orientera sig om man ser konturerna av helheten.
Det är andra gången Damilola Udoh försöker skapa sig ett liv i Finland. Första gången hon kom var det coronapandemi och nedstängning.
– Allt var så svårt då, jag kom inte framåt och kunde inte njuta av landet. Men nu känns det bättre, i det här samlingshuset kan jag och min familj träffa andra i samma situation. Och bit för bit lär jag mig finska, det är inte så svårt som jag trodde först.