Våra kuster blir allt fattigare på arter.
Du märker det genom att du inte längre får tag på rökt flundra i skärgården. Det finns så få rena sandbottnar i Skärgårdshavet att man inte längre får tag på finsk flundra.
Du märker det genom att mångåriga vattenväxter och blåstång försvunnit helt från något område, istället märker du att mörtfiskar blivit vanligare på andra ställen längs kusten.
Cirka fem procent av de marina arterna och nästan en fjärdedel av de marina naturtyperna vid Finlands kust bedöms vara hotade.
Finlands Naturpanel har nu sammanställt den första omfattande rapporten om förändringarna i den marina mångfalden.
– Patienten Östersjöns tillstånd är kritiskt, men stabilt. Det finns ljusglimtar, men det finns också saker som måste åtgärdas ganska fort, säger biträdande professor Christoffer Boström från Finlands Naturpanel och Åbo Akademi.
Finlands kustlinje är cirka 46 000 kilometer lång – den tionde längsta bland alla länder i världen, sägs det i rapporten. En stor del av kustzonen är grund, och den är viktig för den biologiska mångfalden.
Rapporten lyfter fram 45 olika sätt på hur den biologiska mångfalden minskar. Biodiversitetsförlusten uppträder oftast som att vissa arter minskar i förekomst eller att de lokalt helt försvinner. Antalet individer minskar eller mängden biomassa minskar.
– Det som är nytt är att förlusten av mångfald i våra grunda kustområden nu sker på så många olika sätt, inte bara som att arter minskar, utan också som förändringar i vissa organismers sammansättning och förändringar i vissa arters egenskaper, säger forskare Henri Sumelius vid Åbo Akademi.
Rapporten visar att den biologiska mångfalden minskar i alla havsområden, men biodiversitetsförlust uppträder i färre former i Bottenviken och Kvarkenområdet än i Ålands havsområde, Skärgårdshavet och Finska viken, där minskningen uppträder på över 20 olika sätt.
Men från Ålands havsområde, Skärgårdshavet och Finska viken finns det mera information än från de nordligare delarna, och det kan påverka hur stort antal olika sätt av biodiversitetsförlust forskarna hittat.
Den största orsaken är övergödning, följt av klimatförändringen, mekaniska störningar på havsbottnen och överfiske.
Men rapporten är inte enbart negativ. Den visar på ljuspunkter och den innehåller konkreta rekommendationer om vad som borde göras.
– På många ställen längs vår kust har vi många fina förhållanden också. Framför allt har vi en potential att våra undervattensmiljöer skulle kunna vara hemskt fina, produktiva och mångformiga på många olika sätt, men så är läget nu inte överallt. Många av våra undervattensmiljöer mår dåligt, säger Sumelius.
Naturpanelens rekommendationer inriktas på fem områden; Utsläppskällor som orsakar näringsbelastning bör åtgärdas i hela Östersjöns avrinningsområde, havsnaturens beaktande vid planering och tillståndsgivning bör främjas, skyddet av havsområden bör utvecklas och effektiviseras, kunskapsluckorna om biologisk mångfald i grunda kustområden bör fyllas, samt förlusten av biologisk mångfald bör hejdas genom att prioritera naturen inom politiskt beslutsfattande och säkerställa långsiktig finansiering.
Det är viktigt att vi gör något, och att det görs nu. För Östersjön är inte särskilt bra på att reparera sig själv.
– När till exempel en borstmask försvinner från ett område, så påverkar det direkt de arter som är beroende av den arten som födokälla, så allt hänger ihop. Om en art försvinner i ett redan artfattigt system, så kan det betyda en kollaps i värsta fall, säger Boström.
Det finns ambitiösa planer, forskning och olika projekt. Så det görs mycket.
– Men uppenbarligen görs det för lite. Annars skulle vi inte ha hittat så mycket artförlust. Vi har haft ambitiös miljöpolitik, men inte tillräckligt, säger Boström.
I Petteri Orpos regeringsprogram förbinder sig regeringen att uppnå en god ekologisk status i inlandsvatten och havsområden, och det finns många andra goda föresatser i regeringsprogrammet.
– Visst finns det klara besked, men nu är det upp till bevis, säger Boström.
Artikeln har 22.3.2024 kl.13:08 ändrats med några förtydliganden i Henri Sumelius citat.