Klockan är lite efter halv fem på fredagseftermiddagen. Ungdomsgården i Pojo centrum börjar redan fyllas med barn och unga, trots att den egentligen öppnar först kockan fem.
Inne i lokalen håller Marianne Liitelä, Ida Jyrkkänen och Tanja Lempinen på och förbereder hamburgarna som snart ska serveras. De jobbar alla frivilligt för Pojo kyrkoby byförening för att ungdomsgården ska kunna vara öppen på fredagar.
– Mina barn hörde av sina kompisar att här är jättebra stämning. Jag märkte snabbt att det är superroligt och det gjorde att jag också ville vara med och hjälpa till, säger Ida Jyrkkänen.
Det är tack vare Pojo kyrkoby byförening som barn och unga kan samlas och spela biljard, lyssna på musik eller bara umgås. Mellan 30 och 40 av byns ungar brukar samlas här, berättar Marianne Liitelä, som är föreningens ordförande och eldsjäl.
Från dyster till sammansvetsad stämning
Själv flyttade Marianne Liitelä från Helsingfors till Pojo kyrkby i samma tider som Pojo slogs ihop med Karis och Ekenäs och bildade den nya kommunen Raseborg. Det är femton år sedan och hon minns att stämningen i byn var rätt dyster.
– Här rådde en känsla av förlust, att allt bara försvinner härifrån och ingenting kommer till. Men så insåg vi att vi själva måste arbeta för att skapa något nytt här.
Den insikten ledde till att invånarna i Pojo kyrkby svetsades samman och tillsammans med byns föreningar och företag började man arbeta för att skapa nytt liv i Pojo.
År 2012 grundades Pojo byaförening och man började bygga upp en starkare identitet, bland annat i samarbete med staden Raseborg. Föreningen är bland annat med och ordnar Pojo julmarknad och Pojodagen och de senaste åren har kyrkbyn bland annat fått en ny skejtpark, ett nytt utegym och en ny frisbeegolfbana.
I mars stod det också klart att Pojo har valts till årets nyländska by 2024. I motiveringen står bland annat att det ”lades vikt vid den ansenliga mängden samt betydelsefulla verksamheten som idkats i byn. I byn satsar man på ungdomen och atmosfären präglas av en positiv tvåspråkighet.”
Stämningen har verkligen blivit betydligt gladare och positivare, säger Ida Jyrkkänen som själv har vuxit upp i byn.
– Det känns som om det är ett lyft på gång. Pojo är en riktig by där människorna bryr sig om varandra och där man gör saker tillsammans.
”En glad by där alla känner varandra”
En annan som har vuxit upp i Pojo är 21-åriga Emil Nyman. Han har engagerat sig i Pojo FBK nästan hela sitt liv och är nu ordförande för föreningen.
Enligt honom har brandkårsverksamheten en viktig betydelse i byn: de unga erbjuds en meningsfull hobby, som kan leda till ett engagemang för byns bästa också då de är vuxna.
Det är i Pojo som Nyman har sina kompisar och byn ligger honom nära om hjärtat.
– Det är en glad by där alla känner varandra. Man kan tala med vem som helst och behöver man hjälp så ställer människor upp, säger han.
Emil Nyman har alltid bott i Pojo och det är närmast otänkbart att flytta härifrån.
– Det skulle i så fall vara om Pojo FBK skulle sluta, det är det enda som skulle kunna få mig att fundera på det.