– Det är ju en talang, en oslipad talang som kan bli hur bra som helst.
Så sa VästeråsIrsta HF:s assisterande tränare Claes Orest då Yle Sporten hälsade på i Västerås i november 2018. Efter det har det hänt en hel del, för att uttrycka det milt.
Emma Aarnio var inne på sin första säsong med sin nya klubb och nosade till och med på ledningen i skytteligan i SHE, som ligan hette fram till våren 2023.
Efter några framgångsrika säsonger med de vitsvarta från Västerås är det dags att snabbspola bandet till december 2021.
Under ett träningspass för nästan 28 månader sedan var olyckan framme då Emma Aarnio skadade sitt högra knä. Därifrån började en betydligt längre rehabiliteringsresa än planerat för den idag 24-åriga niometersspelaren.
Efter operationen kom nytt bakslag
– Skador är idrottens tråkigaste sida. För min del har det blivit lite väl många på den senaste tiden, berättar Emma Aarnio då Yle Sporten ringer upp henne under en fikapaus på jobbet i Västerås.
Aarnio har snart jobbat i nästan två år som fysioterapeut vid sidan om handbollen. Men under den senaste tiden har det blivit mer fysioterapi än handboll, i dubbel bemärkelse.
En olycka kommer sällan ensam sägs det och så var fallet med Emma Aarnios första allvarligare knäskada. Efter operationen som genomfördes i Stockholm i februari 2022 kom följande negativa besked.
– Perioden mellan februari 2022 och februari 2023 var en mycket oviss tid då jag diagnostiserades med en blodpropp i vaden. Jag visste inte riktigt vad det innebar, minns Aarnio.
Aarnio fick dagligen stoppa i sig blodförtunnande medicin och efter sex månader trodde hon att det var dags att gå vidare, utan att proppa i sig läkemedel.
– Blodvärdena var fortsättningsvis dåliga och läkarna började undersöka om jag har någon sjukdom. I så fall skulle jag ha fått äta blodförtunnande medicin hela mitt liv.
Efter undersökningar på Karolinska sjukhuset i Stockholm fick hon höra att hennes blodvärden hade normaliserats. Nästan ett år av daglig medicinering var över.
Svårt att greppa nya situationen
Knäskadan och framför allt blodproppen i den högra vaden var saker som fick Aarnio att inse att handbollen inte var det viktigaste i livet.
– När jag läste om blodförtunnande mediciner var det broschyrer med äldre människor på bilderna. Det var inte anpassat till en 23-årig elitidrottare, berättar Kyrkslätt IF-produkten och fortsätter.
– Just då kändes det inte som att korsbandsskadan var det största problemet eller att handbollen var det väsentligaste i livet. Det satte en massa tankar i mitt huvud och jag funderade på om jag kan fortsätta idrotta.
Under den första rehabiliteringsperioden tränade hon så gott hon kunde med laget, men under medicineringen var ingen direkt kroppskontakt tillåten. Det innebar att hon fick avvakta med den egentliga lagträningen.
Comeback och mardrömsbesked
Men så småningom närmade sig comebacken och i mars 2023 hoppade Emma Aarnio in på plan och spelade fyra matcher med Västerås reserver i division 1 södra.
– Det var väldigt mycket känslor och framför allt glädje. Hur det gick för laget och mig själv spelade en biroll, det viktigaste var att jag kände att det löste sig med all rehabilitering.
Emma Aarnio hann även spela tre matcher med förstalaget och två landskamper där Finland mötte Färöarna på hemmaplan.
Men allt kändes inte rätt efter de totalt nio matcherna som Aarnio medverkade i.
– Även om jag hade ett knästöd och tejpat knä kunde det vika sig och vara instabilt. Allt såg bra ut men vi bestämde oss med min fysioterapeut för att kontakta ortopeden och ta nya magnetbilder.
Resultatet var som från en mardröm: Korsbandet var av, igen.
Tillbaka till startrutan
– Det kändes hopplöst. Jag hade rehabiliterat i över ett år, haft blodpropp och börjat släppa de tvivlande tankarna om jag kan komma tillbaka, minns Aarnio den dystra julidagen då ortopeden ringde henne.
Aarnio kunde inte riktigt tro sina öron hemma i Kyrkslätt då hon nåddes av beskedet.
– Det var en chock, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag blev givetvis ledsen och undrade vad ortopeden riktigt berättade. Lyckligtvis var jag tillsammans med mina nära och kära.
Efter vissa byråkratiska utmaningar opererades hon i november 2023, den här gången i Västerås.
Har tanken slagit dig att den första operationen misslyckades på något vis?
– Klart jag har funderat om det kunde ha skett någon liten miss. Gick allt fel från dag ett? Jag har inte fått det bekräftat och har valt att lämna spekulationerna bakom mig.
Allt är ändå inte så dystert som det kanske låter.
– Den här gången är allt helt enkelt roligare och det har varit enklare att rehabilitera utan blodproppen, berättar 24-åringen som fick sticka in en spruta med blodförtunnande medicin i 35 dagars tid efter den andra operationen.
Även VästeråsIrsta HF får ett stort tack för all hjälp hon fått under de två senaste säsongerna.
– Jag har fått jättemycket stöd från föreningen, familj, vänner och pojkvän. Sen fick jag professionellt samtalsstöd via klubben. Det var viktigt att få tala om detta och jag är verkligen tacksam.
Följande comeback under hösten
Dags att lämna eländet med operationerna och blodproppen i det förflutna och blicka framåt.
Nu har det gått fyra månader sedan operationen och rehabiliteringen är i full gång. För tillfället är det mycket styrka på programmet och Aarnio trappar successivt upp träningen för att förbereda knät för följande fas: Själva handbollen och hennes första match sedan slutet av april 2023.
– Min förhoppning är att kunna spela under hösten. Om det blir i oktober, november eller december, det är egentligen skit samma. Det viktigaste är att jag blir frisk och att det ska kännas bra. Men måste jag tippa på något så kanske november, då har det gått ett år sedan operationen.
Aarnio kommer med stor sannolikhet att spela sina första matcher med klubbens reservlag som nuförtiden håller hus i division 1 norra.
Innan det blir aktuellt med spel i Handsbollsligan ska hon föra inofficiella förhandlingar med klubben om hennes framtid i Västerås. Det sker då bägge parterna är medvetna om hur bra rehabiliteringen gått.
– Officiellt sträcker sig mitt kontrakt till våren 2025, men båda parterna har möjlighet att antingen förlänga det eller bryta det då jag är spelklar. Vi är alla betydligt klokare under hösten, berättar Aarnio som hjälpt laget som fysioterapeut under sin frånvaro från hetluften.
Hur starkt tror du på att du blir en lika bra spelare som under dina första år i klubben?
– Det kommer att ta tid, men jag ser det inte som en omöjlighet. Det är något jag definitivt eftersträvar och vill. Jag vet att kunnandet finns i kroppen men det har fått ligga ”på paus”.
Just nu ligger allt fokus på att bli frisk och få kroppen att samarbeta med ambitionerna. Sen är det dags att lägga upp nya mål.
– Jag vill göra det så bra som möjligt i Västerås och landslaget. Komma upp till den nivå jag var på före skadorna. Om det sen tar mig till något annat land eller klubb, det får vi se då jag är i skick, avrundar Aarnio innan hon återvänder till jobbet efter den lite förlängda fikan.
För tillfället ligger Emma Aarnios VästeråsIrsta HF på en nionde plats i Handbollsligan då en omgång återstår av grundserien. Vinner laget kvällens bortamöte mot tabelljumbon Lugi finns det chanser att laget avancerar till slutspel.