En garanterad bronspeng.
Finlands damlandslag i ishockey har minsann gjort skäl för det påståendet.
Fyra OS-brons. Tretton VM-brons. Efter tredjeplatsen i Peking februari 2022 var väntevärdet att det skulle bli samma placering i Danmark-VM samma augusti.
Då gick i stället allt snett. Finland slutade sexa – en historiskt dålig VM-placering – och tappade sin plats i den bättre A-gruppen.
Och Michelle Karvinen, garanterad en plats på flanken i förstakedjan, lämnade landslaget.
– Det var rätt beslut, säger hon till Yle Sporten nu.
Stjärnornas comeback
Då visste inte ens Karvinen själv om hon någonsin skulle vara tillbaka i landslaget. Hon hade öppet pratat om att ett VM i hennes hemland Danmark på många sätt kändes som en logisk punkt för landslagskarriären.
– Dessutom var jag på gränsen till att vara utbränd. Det hade varit mycket på den personliga fronten. Fem personer i min närkrets gick bort inom ett år och det kändes som att jag behövde en paus fysiskt också, berättar hon.
Beslutet var att stå över all landslagsverksamhet under säsongen 2022/23. Det innebar att hon också missade VM. Där fanns inte heller Susanna Tapani i truppen.
Susanna Tapani blev i mångas ögon syndabocken för att VM i Danmark blev en pannkaka. Tapani saknades i gruppspelsmatchen mot USA och det kom snabbt fram att hon i stället åkt hem för att fira en kompis bröllop.
Skandalen var ett faktum. Och stormen spred sig snabbt in i omklädningsrummet också, inte minst då andramålvakten Meeri Räisänen skickade tvetydiga meddelanden på sociala medier och blev förpassad upp på läktaren.
– Det gick åt mycket energi till annat än att spela hockey, medger Karvinen nu för första gången.
– Det hände mycket då och det påverkade också vår kemi. Men det var på grund av omständigheterna, inte något annat, fortsätter hon.
Återfann kemin direkt
Tapanis frånvaro i fjol har inte fått någon offentlig förklaring. Tapani själv sade i fjol till Yle Sporten att hon inte vill kommentera om det var hennes eller landslagsledningens beslut att inte spela VM.
Nu är ändå båda tillbaka. Karvinen efter en fullgod säsong i SDHL och Tapani efter en premiärsäsong i PWHL. De placerades omedelbart i samma kedja som Petra Nieminen.
Samma trio som hållit ihop i åratal.
– Det känns fortfarande otroligt bra att spela tillsammans. Det har hänt mycket sedan vår ”breakup”, om man kan kalla den så, men vi visade i turneringen i Tjeckien här innan att vi fortfarande hittar varandra på isen på samma sätt. Det gör mig väldigt glad, säger Karvinen.
– Och jag hade aldrig varit här om jag inte känt att jag kan ge laget 100 procent, tillägger hon om sin personliga situation.
Så här ser vägen ut till medaljen
I fjol slutade Finland femma, efter att för det andra året på raken ha förlorat mot Tjeckien i kvartsfinalen.
Tack vare att Damlejonen vann den sista placeringsmatchen säkrade landslaget ändå en plats i grupp A igen för första gången sedan den där kaotiska turneringen i Danmark.
Det innebär att Finland ställs mot USA, Kanada, Schweiz och Tjeckien redan i gruppspelet. I klarspråk innebär det att Finland sannolikt undviker Tjeckien i kvarten oavsett hur det går. Samtliga lag från grupp A går vidare till kvartsfinal och topp 3 möter ett lag från grupp B.
Och för att göra det så tydligt som bara möjligt: oddsen för att Finland spelar semifinal i VM har inte varit så här bra på flera år.
Men det vill Karvinen inte prata om.
– Det är lätt att säga att det kommer att gå bra, men jag vet av erfarenhet att det inte brukar gå så himla bra då man gör det. Samtidigt tycker jag att det där är något som har varit ett problem för oss tidigare, säger hon och förklarar:
– Det har varit så himla mycket snack om att slå Kanada och USA, men vi får inte glömma att det finns andra nationer också. Tjeckien är bra. Schweiz och Sverige har blivit bättre. Vi måste ge 100 procent i varje match. Vi vet att vi kan mäta oss mot de bästa, men om vi inte gör jobbet så blir det inte så.
”Det skridskostarkaste laget vi någonsin haft”
Men har Finland blivit bättre?
Efter det ”moraliska VM-guldet” på hemmais 2019 talades det om att Finland ska närma sig USA och Kanada. Efter OS i Peking blev det däremot klart att Damlejonen tvärtom tappat försprånget till resten.
Visst, vissa supertalanger som Nelli Laitinen och Sanni Vanhanen har dykt upp, men på ett bredare fält har generationsskiftet inte gått så smidigt som man kunde vänta sig i en hockeytokig nation som Finland.
Det blev klart under VM 2023 då Karvinen, Tapani och Elisa Holopainen (skadad) saknades. Utan hälften av de ordinarie två toppkedjorna var det inget snack om att Damlejonen inte var en topp 4-nation. Ett år senare ser situationen annorlunda ut, åtminstone enligt Karvinen.
– Skridskomässigt har vi aldrig haft ett så här snabbt lag. Det är många spelare som har tagit stora steg på en kort tid. Det ska bli väldigt kul att se hur de spelar på VM. Det kan vara bra med en mix av generationer också. Jag och Tapani är tillbaka, jo, men vi har ett djup vi inte haft tidigare.
Under kaos-VM i Danmark ryktades det om schismer inom truppen – speciellt på åldersaxeln. De meriterade spelarna hörde till något som till och med klassades som en officiell ”ledningsgrupp” av tränarstaben och de yngre spelarna kände sig ignorerade.
– Det där du beskriver har jag aldrig känt av. Jag upplever det som något som kom utifrån. Jag tycker bara det är positivt att ha olika grader av erfarenhet. De unga kommer in med en massa energi och vi som varit med länge kan ge dem lite trygghet och lugn, säger Karvinen.
– Det ger oss en bra grund för Milano, tillägger hon.
Nya målet: OS 2026
Det är knappt två år till de olympiska vinterspelen i Milano i Italien. Karvinen tänker stanna i landslaget tillräckligt länge för att spela där.
– Som sagt var jag öppen med att Danmark-VM kunde ha blivit mitt sista. Men det var för att jag kände som jag gjorde då. Nu känner jag att jag kan ge 100 procent till laget. Det hade varit en dröm att få avsluta landslagskarriären med ett OS med det här gänget, säger hon.
Men fram till det då? I samband med att Karvinen tog avstånd till landslaget flyttade hon till Frölunda, som då ännu höll till på den näst högsta serienivån i Sverige. Saldot där – 62 mål på 20 matcher – berättade åtminstone att hon ska spela mot lite bättre motstånd.
Frölunda steg sen till SDHL, där det den här säsongen blev 39 poäng på 36 matcher. Och Karvinen har redan kritat på för en säsong till. Även om hon kunde ha valt sina ord bättre då hon delade nyheten på X (tidigare Twitter) under veckoslutet.
Sen då? Karvinen sticker inte under stol med att hon lockas av att göra Susanna Tapani sällskap i PWHL.
– Det är väldigt intressant. Så känner nog de flesta här. Ett damernas NHL är ändå något man drömt om. Men det är ett väldigt nytt projekt fortfarande så det känns som att man fortfarande vill vänta och se lite. Men jag utesluter inget, säger Karvinen om den sista säsongen inför OS.
VM, som kör igång på onsdag, spelas i år i Utica i USA. Det innebär att Karvinen och resten av Damlejonen åtminstone får uppleva den nordamerikanska läktarkulturen.
Redan då Finland mötte Kanada natten till söndag finsk tid var det fullsatt i hallen.
– Det är fantastiskt. Det är otroligt att köra omkring på uppvärmningen och se både tjejer och killar stå där vid glaset med sina plakat. Man känner sig respekterad. Och det är något som bygger en bra kultur för framtiden. Det blir nästan en chock då man får så mycket kärlek, beskriver Karvinen.
Matchen gick dessvärre inte riktigt som önskat för Damlejonen. Halvvägs in i matchen stod det ännu 1–1, men sen rann det iväg totalt för de blåvita. Kanada vann till slut med 8–2.
– Just det där att göra hela matcher är vår utmaning just nu. Men spelar vi i 60 minuter kan vi utmana vem som helst. Det är jag fullt övertygad om, säger Karvinen.