12-åringen som är misstänkt för tisdagens skolskjutning i Vanda har berättat att hans motiv för dådet var den mobbning han utsatts för. Det kunde polisen bekräfta under onsdagen.
Och mobbning är verkligen ett enormt problem. Det ser kriminalöverkonstapel Joonas Turtonen vid Polisinrättningen i Österbotten så gott som dagligen i sitt arbete.
I linje med andra med erfarenhet på området påpekar han att mobbning idag är något annat än det var förut. Förut var mobbning mer platsbunden och situationsbunden, nu kan mobbningen försiggå dygnet runt.
– Jag kan tänka mig att det är en fruktansvärd värld att leva i som barn och som mobbningsoffer. Du har ingen frizon och kommer inte undan det, säger Turtonen.
Turtonen lyfter också fram att mobbningen kan se ut på många sätt. Jämnåriga kan till exempel skriva fula saker eller skicka videon på sociala medier, men den kan också vara omvänd – det vill säga att du exkluderas och behandlas som luft.
Har skolorna för låg tröskel för att kalla på polis?
– Med den erfarenhet som jag har så upplever jag inte att skolornas tröskel att kalla på polis är för låg. Däremot kan det finnas en ovisshet om när man ska eller när man inte ska göra det.
Föräldrar och vårdnadshavare behöver ta sitt ansvar
Exakt hur mycket ska då polisen involveras? Vilken ska polisens roll vara när det handlar om barn som är under 15 och därmed inte straffrättsligt ansvariga? Joonas Turtonen har sin uppfattning klar: Polisen ska inte ta sig an uppgifter som andra gör bättre.
Framför allt efterlyser Turtonen att alla föräldrar och vårdnadshavare tar sitt ansvar.
– Det vuxna ansvaret fattas allt oftare i hemmet. Det har jag sett på mitt arbetsbord.
Enligt Turtonen har skolan redan nu nog med uppgifter och han tycker inte att man kan beskylla skolan eller tänka sig att de vuxna i skolan ska lösa alla problem – i alla fall inte det som vårdnadshavarna eller föräldrarna försummar. När föräldrarna inte tar sitt ansvar går detta heller inte att reparera genom att polisen kommer till skolan.
Speciellt vill Turtonen att föräldrar och vårdnadshavare är just föräldrar och vårdnadshavare och inte kompisar till sina barn.
– Jag talar inte om det att det skulle utesluta att man har en bra relation till sina barn – tvärtom så i den här föräldrarollen är en bra relation det att man sätter gränser. Där gränserna är det som visar kärlek.
Turtonen säger att han ser för många exempel på det motsatta, då föräldrarna står helt handfallna och önskar att andra ska göra något.
– Så kan det inte vara!
Men borde polisen ändå jobba mer ute i skolorna?
– Det är en bra fråga. Om jag måste välja mellan ett ja och nej-svar så skulle jag säga nej. Vi har jättemånga aktörer som är proffs på sina saker. Och när vi kommer till barn och unga under 15 så räcker jag upp handen och säger att polisen inte har de bästa verktygen för dem.
Ankarteamet består av många specialister
I dag jobbar Joonas Turtonen som ledare för den så kallade ankarverksamheten. Polisinrättningen i Österbotten har ankarteam i Vasa, Karleby, Jakobstad och Seinäjoki.
Ankarteamen är mångprofessionella och innehåller förutom polis även psyksjukskötare, socialarbetare, socialhandledare och ungdomsarbetare. Många gånger är det inte polisen som enligt Turtonen har de bästa verktygen för att jobba med de fall som teamet tar hand om.
– Jag ser inte att en lösning på något sätt är att polisiärt försöka uppfostra – för det handlar det jätteofta om – uppfostran. Hur beter vi oss mot varandra, respekterar vi varandras fysiska och psykiska integritet, hur talar vi till varann – hur bemöter vi varandra? Jag inte beredd att sträcka mig så långt att det här skulle vara en polisiär sak, säger Turtonen.
Polisens roll i ankarteamet är enligt Turtonen att fånga upp förstagångsförbrytare. Då kan polisen med sin pondus ingripa och göra en skillnad genom att nå fram till barnet som för allra första gången gjort något tokigt, som Turtonen uttrycker det.
Kan reagera snabbt
Turtonen vill också lyfta fram att ankarverksamheten har möjlighet att reagera snabbare än inom polisens vanliga brottsutredningar. Det här är oerhört viktigt då det handlar om barn, vars tidsuppfattning är annorlunda än hos en vuxen.
Polisen strävar efter att prata med de unga förstagångsförbrytarna redan inom några dagar eller senast inom samma vecka som brottet begåtts.
Skulle det gå en månad eller fler skulle chansen att nå fram gå förlorad, säger Turtonen som är stolt över ankarverksamheten. Verksamheten behövs, är inne på helt rätt spår och gör skillnad.
– Jag är fullständigt övertygad om att det här ankararbetet är en oerhört viktig del.
Räcker ni till, hinner ni med?
– Inte finns det någon övre gräns för hur mycket man kunde göra, men med tanke på hur många vi är och arbetstiden vi har till vårt förfogande så skulle jag säga att vi gör ett hyfsat bra jobb.
Digitala föräldramöten
På den österbottniska polisinrättningens område finns 600 skolor och 470 poliser.
Siffran 470 inbegriper all polisiär verksamhet, allt från trafikövervakning till att utreda ekonomisk brottslighet. Därmed blir det samtidigt en omöjlig ekvation att försöka få polisen att räcka till för mer omfattande närvaro i skolorna.
Och det kan Joonas Turtonen medge ändå är lite synd, eftersom han vet att polisens närvaro uppskattas.
– Jag har själv varit ut till otaliga skolor och hållit föräldramöten och då är det en jättelåg tröskel för att komma och knycka en i ärmen och få hjälp.
Turtonen berättar att man från polisens sida just nu försöker hitta kanalerna för att nå ut till så många som möjligt, bland annat genom att ordna digitala föräldramöten.
– Jag tänker att det passar bättre in i dagens samhälle. Dessutom ska polisen serva alla likvärdigt, oavsett var man bor.