Bollförbundet röjde runt i seriesystemet mer än vad man gjort på femtio år. Att landets andranivå krymper och att en ny tredjenivå införs har delat åsikterna.
”En nödvändig förändring”, menar arkitekten själv.
Åtminstone har finländsk fotboll fått sig en serie som är som en smärre fruktsallad. Nya tredjenivån division 1 samlar lag med väldigt varierande utgångslägen.
I den omgjorda ettan finns reservlag med stora resurser i ryggen som Klubi 04, lag som bara för något år sedan var i ligan likt KPV och föreningar som på sistone satsat uppåt som FC Jazz.
Och så finns det lag där alla spelare är med på frivillig basis. Att spela i Vasa IFK är helt och hållet en fritidssyssla.
– Killarna tar inget betalt för vad de håller på med, utan de sätter all sin fritid på detta. Man behöver ha sin inre motivation på plats för att kunna vara med, säger VIFK-tränaren Max Peltonen till Yle Sporten.
Antal euro som betalas till spelare: Noll
Den nya serien är i det stora hela ett hopkok av halvproffs och amatörnivå. Å andra sidan besannades också farhågor från vissa om att ettan skulle bli en farmarliga då reservlag från Helsingfors, Kuopio och Uleåborg spelar i serien.
Efter att Honka tvingats nystarta i tvåan är det plötsligt EPS som är Esbofotbollens ansikte utåt. Klubben har aldrig spelat i ettan och tar sig an utmaningen med en ”minimal” spelarbudget.
– Vi har fått ta och öka på resurserna. Spelarläget är bra i huvudstadsregionen, men på en högre nivå får man tänka efter kring vem man tar in, berättar Esbolagets general manager Toivo Soini.
– För vår del räcker pengarna till. Man tvingas prioritera sådant man tycker är viktigt och det kan leda till att till exempel spelarbudgeten, eller något annat, lider. Det här blir en häftig utmaning för oss.
I Vasa IFK finns det ingen spelarbudget att tala om.
– Om man syftar på rena pengar som betalas ut åt spelare så är den siffran en nolla, poängterar Peltonen.
Däremot vidhåller tränaren att föreningen har råd med spel i en tuffare serie. I division 1 spelade man senast 2015.
– Vi har skruvat upp nivån på det vi gör. Vi tränar nästan varje kväll och sätter mer tid på allt. Det här var något vi var beredda på om det skulle bli aktuellt – och sedan det blev det så har hela laget varit med på att göra allt lite bättre.
Långa bortaresor
En sak är åtminstone säker då det kommer till nya division 1. Första reaktionen som klubbdukningen framkallar är att det blir mycket bussåkning.
Deltagare finns från lite av varje väderstreck i landet. EPS förlorade inte en enda hemmamatch i fjol och det är ett framgångsrecept som general manager Soini tror på även i år.
– Resandet påverkar nog. Jag tror att hemmalagen kommer vara starka, spekulerar Soini.
– Det är inte lätt att spela match med en bussresa på fem–sex timmar i benen. Men det är samma för alla.
VIFK är vana med att nöta landsvägarna. I tvåans norra zon var bortabesök i bland annat Kuopio, Uleåborg och Rovaniemi vardag.
– Det är något man får ta för givet om man håller på med detta. Finland är ett vackert land på sommaren, så det är inte ett problem för oss, påpekar Peltonen.
– Jämfört med norra zonen i tvåan blir det inte så mycker fler kilometer. Vi har vanan inne – vill man spela så får man åka lite också.
Värvade VPS-trio
VIFK-truppen är i det stora hela densamma som säkrade avancemang i höstas. Det som sticker ut är tre värvningar från stadens storebror.
Aleksi Pahkasalo var division 1-stjärna i flera år, tills han fick hänga med på VPS ligaåterkomst häromåret. I fjol spelade den skadeförföljda mittfältaren inte alls.
Klubbikonen Steven Morrissey avtackades i höstas efter över ett decennium med de svartvita. Den jamaicanska anfallaren anslöt till IFK med månaden till säsongsstart.
Därtill har även Arttu Nuutinen anslutit från VPS. Max Peltonen är nöjd över att lagets många unga spelare fått lagkamrater att se upp till.
– Framför allt bidrar de med erfarenhet. Det är skickliga spelare som ger oss kvalitet särskilt offensivt.
Pahkasalo spelade som sagt ingen fotboll alls 2023. Många antog att Morrisseys karriär var över då han tackade för sig efter ett fjolår där han inte platsade i VPS ligalag, vilket också var Nuutinens öde.
VIFK inleder säsongen hemma mot KuPS Akatemia på lördag.
– De kom till oss med lite olika bakgrunder, men de kommer att vara i spelskick till seriestarten, lovar Peltonen.
Kamp om överlevnad
Att EPS tog hem sin division 2-zon var allt annat än väntat. Och att VIFK skulle kvala in till ettan var inte heller någon lågoddsare.
De två sämsta lagen degraderas från division 1 och det får ses som huvudmål för båda lagen.
– Vi vill vara i division 1, men styrkeförhållandena i serien klarnar först då säsongen är i gång. Jag vill tro att vi har potential att överraska, säger Soini.
VIFK har fått storstryk av två förmodade topplag under försäsongen. Hemma mot FC Jazz åkte man på pumpen med hela 0–10, och då man var på besök i Karleby knockades man av KPV med 4–0.
– Det har varit lite upp och ned, men mer uppåt på slutet. Ser man på det ur en annan synvinkel så var de (storförlusterna) ändå värdefulla saker att få erfara tillsammans som lag. I slutändan blev vi starkare, tror Peltonen.
– Vi känner att vi nu är på en nivå där vi hör hemma, vi har inget att be om ursäkt för. Tvärtom – vi är med för att klara oss.