För fyra år sedan debuterade Wilma Möller med ungdomsromanen Allt att vinna – en berättelse som handlar om Nora som tillbringar några veckor av sommarlovet på ridläger med en hästkapplöpningstävling som höjdpunkt på vistelsen. En tävling som visar sig bli mycket mer spännande och farlig än tänkt.
Efter debuten har Wilma Möller gett ut två spänningsböcker som också utspelar sig i hästmiljö – Kaamos (2021) och Mysteriet på Prästön (2023).
Berättelser som befäst författarens position i den finlandssvenska ungdomslitteraturen som en god stilist med stor erfarenhet och gedigen kunskap om hästsport, ett skarpt öga för detaljer och ett sjätte sinne för hotfulla stämningar.
Den nu aktuella boken Spring som vinden är en fristående uppföljare till debutboken Allt att vinna – båda böckerna utspelar sig i den prestigefixerade och hierarkiska galoppvärlden.
I Allt att vinna får vi återstifta bekantskapen med sextonåriga Nora som tillbringar all sin lediga tid i stallet och på tävlingsbanan där hon tränar och tävlingsrider med såväl sin egen häst Kasimira som stallets nya stjärna – fuxstoet Arizona, som visar sig vara en utmaning att handskas med, oberäknelig, egensinnig och lynnig som hon är.
Frågan är om Arizona rentav är för farlig för sin omgivning, om hon borde utdömas för lynnesfel och avlivas?
I Springa som vinden skildrar Wilma Möller hur en skrupelfri stallägare inte drar sig för att riskera liv och lem i jakten på pengar och profit. De enda som kan stoppa ”Höken” är Nora och hennes vänner – men till vilket pris?
Moral och etik i galoppsporten
I Wilma Möllers värld är stallet å ena sidan en trygg plats där ensamma, något vinddrivna och kantstötta tonåringar hittar såväl sammanhang som mening i tillvaron, å andra sidan en plats för intriger och ljusskygg verksamhet – ett spänningsfält där ungdomarna tyr sig till varandra eftersom de vuxna (ofta) är frånvarande eller undandrar sig ansvar.
För ungdomarna handlar det i hög grad om att utmana sig själva, att våga språnget (i ordets alla betydelser), att rannsaka sig själva, att göra moraliska och etiska avvägningar.
Det är kanske just i frågor som handlar om moral och etik som det bränner till i Springa som vinden – inte minst när Wilma Möller skriver om galoppsportens mörkare sidor och riktar kritik mot sportens hänsynslösa och krassa syn på hästar som slit-och-släng-varor.
Syskon med trasig bakgrund ger berättelsen djup
Springa som vinden är som sagt en fristående fortsättning på Allt att vinna – berättelsen står förvisso på egna ben, men jag rekommenderar att man börjar med Allt att vinna för att få en bakgrund och en fördjupad bild av vem huvudpersonen Nora är, och inte minst hennes relation till såväl bästisen Lydia som pojkvännen Leon samt till morfar och mamma.
I Springa som vinden introducerar Wilma Möller ett syskonpar, Emil och Elvira, som blir centrala för berättelsen. Skildringen av Emil och Elviras trasiga bakgrund och starka syskonband ger ett välbehövligt djup till berättelsen.
Det är framför allt den något yngre Elvira som stiger fram som en stark röst och aktör i historien – en utmanare och ett osäkert kort.
Berättelsen växlar också mellan två rätt så jämnstarka jag-berättare, och till en början är det en aning förvirrande: är det Nora eller Elvira som har ordet, vems perspektiv och berättelse är det vi tar del av? Men för det mesta löser och klargör författaren det dock med små markörer.