Britt-Marie Juup driver en tjänst där hon flyttar huggormar bort från områden nära bosättning. Juup har hela sitt liv aktiverat sig i djurskyddsfrågor, och flyttade redan på huggormar innan ormen blev fridlyst. Huggormar får alltså enligt Finlands naturvårdslag inte dödas, men den får flyttas om den finns i närheten av hemmet. Om ormen inte går att flytta och det här leder till fara för människor eller husdjur, så får man döda ormen.
Juup har redan i april kallats till vårens första ormuppdrag: en huggorm på en skolgård i Hirvensalo, och det här uppdraget på en bakgård i Masku.
Ormen låg och njöt i solen
Det andra uppdraget i år kom på begäran av Jesse Hämäläinen som hade en huggorm på sin bakgård.
– Det var vår tvååriga son Max som sa att här finns en orm, säger Hämäläinen som berättar att sonen stod alldeles i närheten av ormen.
Han berättar att frun snabbt ryckte bort sin son, och de fortsatte sedan på håll att titta på ormen som låg ihoprullad i solskenet.
De funderade på vad de skulle göra, ifall de skulle ta till spaden därhemma, men beslöt istället att googla och be om hjälp.
– Så fick man dessutom en liten Steve Irwin-upplevelse då de jagade ormen i skogen. Det var bra action, säger Hämäläinen.
På våren är många ormar på språng, men de är långsamma
På våren är det ofta lite lättare att flytta på huggormar eftersom de fortfarande är ganska stela efter vintern, berättar Juup. Ormar är växelvarma och därför är kroppstemperaturen anpassad till lufttemperaturen, som på våren ännu är rätt låg.
Ormen på bakgården i Masku hade däremot legat i solen i flera timmar och var kvickare än många andra ormar på våren, säger hon.
– Visst var det lite spännande att fånga den, för den flyttade på sig då jag försökte hitta den. Jag fick hålla samma takt som den då den slingrade sig.
Huggormen går lätt sönder ifall man klämmer för hårt
Juup använder sig av en tång som är en meter lång för att fånga ormarna. Också räddningsverket använder motsvarande redskap för djuruppdrag.
– De är egentligen gjorda för att lyfta 5 kilos boaormar, så när man flyttar en liten späd huggorm måste man vara hemskt försiktig. Man får inte klämma för hårt för huggormen har väldigt svaga ben i sin kropp och går lätt sönder.
För att flytta ormen använder hon en genomskinlig plastlåda med lufthål i. Lådan har hon fyllt med tidningspapper för att ormen ska ha det bra under bilfärden.
Ormen sitter i passagerarsätet bredvid Juup då hon skjutsar iväg den till en ny boplats.
– Jag har två platser som jag kollat upp i förtid där ormen har det den behöver.
En huggorm behöver exempelvis ett bo för vintern, så ett område med mycket hål i marken. Då temperaturen sjunker till under 10 söker sig ormen tillbaka till ett bo.
– Så nu behöver den en plats med mycket hål som den kan krypa in i, annars fryser den i natt, och skallrar tänder.
Är det farligt att flytta huggormar?
Om man ska flytta en huggorm måste man vara försiktig säger Juup.
– Den blir ju irriterad då den märker att den blir fångad. Då försöker den ta sig loss.
Enligt Juup så försöker ormar inte någonsin åla efter sina fiender, tvärtom försöker de fly från situationen. Men då det är för sent för ormen att ta sig bort känner den sig hotad och kan vara farlig.
– Då ska man vara försiktig, för då har den endast ett sätt att försvara sig, och det är att bita.
Juup har själv aldrig blivit biten av en huggorm då hon flyttat den.
Snokar däremot får inte flyttas, så de snokuppdrag som Juup åker ut på handlar om att hjälpa loss snokar som exempelvis fastnat någonstans.
– En gång kunde det ha gått illa när jag räddade en snok. Jag kollade att det var en snok och tog tag i den med bara handen och lade den i lådan. Men när den var i lådan märkte jag att det kanske inte alls är en snok som ligger där. Jag var nog inte riktigt stolt över mig själv för det kan gå rätt tokigt, säger Juup och berättar att det i själva verket var en huggorm.
Uppsök alltid läkarvård vid ormbett
Att bedöma om det faktiskt är frågan om en snok eller en huggorm kan vara svårt, eftersom huggormar kan se ut väldigt olika ut. Om ormen inte har två gula fläckar på huvudet, ska man utgå ifrån att det kan vara en huggorm, säger Britt-Marie Juup.
– Också huggormar kan vara enfärgade, de kan finnas i olika färgvariationer med bleka eller riktigt tydliga sicksackmönster.
De flesta kommer aldrig så nära en huggorm att de kan inspektera den noggrannare.
– Om man kommer nära kan man se att den har ett salmiakformat huvud. Om man kommer ännu närmare så kan man på ögonen se att den har ovala pupiller. Den ser argare ut än snoken som har runda pupiller och ser allmänt gemytlig ut, skrattar Juup.
Små huggormar är också mycket giftigare än fullvuxna.
Enligt Juup beror det på att stora huggormar kan reglera mängden gift som de biter med, medan en ung huggorm inte kan reglera giftet.
– Alltid ska man vara försiktig, och man ska alltid uppsöka läkarvård om man blir biten av en huggorm.
Artiklen uppdaterad klockan 12.56 med tydligare information kring naturvårdslagens bestämmelser om huggormar.