Därefter följer studentdimissionerna (”Jösses, i år har vi fem studenter att uppvakta, Bo-Göran och jag”), midsommar (”Ja vi är på stugan i goda vänners lag som vanligt”), bröllop, kräftskivor och så vidare.
För den som inte är bjuden på en enda picknick, examensfest eller sommarbaluns kan allt detta kännas som ett hån.
Ensamhet är ett tema vi tagit upp i podden tidigare, men flera lyssnare han önskat att vi ska göra det igen.
Under större delen av mitt liv har jag känt mig utanför. Det känns som att alla andra har sina gäng utom jag. Jag är mitt i studietiden dessutom, den tid som alla vuxna säger är den bästa i livet. Det skulle den säkert vara, om jag hade kompisar att åka på vapp-picknick med, som bjöd in mig till nyårsfester och vinkvällar och bara simpelt umgänge. Säg inte till mig att försöka mer. Jag har försökt ordna fester och aktiviteter otaliga gånger men det skiter sig oftast. Det är ytterst sällan jag bjuds med någonstans. Jag är glad att jag inte är helt ensam, men jag vill ärligt talat bara bryta ihop varje gång någon pratar om fester de varit på med sitt gäng. Kan man få en vängrupp också senare i livet? Har andra känt som jag, men sen när de blivit äldre äntligen fått sitt tjejgäng?
Ung och ensam 23
Den som har ett gäng sedan länge kanske inte ens inser hur lyckligt lottad hen är. Men det kan också vara viktigt att inse att ett sammansvetsat kompisgängs kan te sig som ett ointagligt fort för den som står utanför.
I Svenskfinland ska det också vara så kiva hela tiden. Det börjar i maj med vappen, sedan kommer midsommar och kräftfester då man förväntas umgås med vänner och familj. Har man inte familj blir man lätt utanför. Jag blir aldrig bjuden någonstans och ju äldre jag blir, desto ensammare blir jag. Mina bekanta har ju sina egna familjer som de umgås med, så speciellt sommaren känns dyster för oss som är ensamma. Jag skulle bli så glad om någon ens bjöd mig på kaffe, det behöver inte vara krångligt.
Ensam kvinna 45
Känner du igen dig? Önskar du också att du hade ett gäng?
Du kanske blev av med kompisgänget när du skilde dig? Eller så har du flyttat till en ny ort och inte fått tillträde till de sociala kretsar som finns sedan tidigare?
Eller kanske du har lyckats med konstycket att få vänner som vuxen? Hur gjorde du det?
Har du några råd eller uppmuntrande ord du vill säga till de uppgivna brevskrivarna? Går det att få slut på ensamheten?
Du är alltid anonym när du skriver till Relationspodden, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi och sociala medier.