Åbo blåser liv i strandäng – ska locka grodor, gräsänder och fågelskådare till Runsala

Naturen längs med Kallanpäävägen i Runsala i Åbo återställs. Förhoppningen är att det här ska öka den biologiska mångfalden i området.

Ett flakt strandområde som ska bli en strandäng.
Så här ser våtmarken ut på Runsala, som så smångom ska bli en strandäng. Bild: Åbo stad/Rannikko-Life

Nu har delar av ett ängsområde på Runsala gjorts om till en våtmark. Våtmarken ska i sin tur ska göra att området så småningom blir mer likt en strandäng. Det är så man tror att ängen har sett ut innan den blev torr, alltså som ett fuktigt naturområde som påminner om ett träsk.

Flera olika arter kommer att trivas på området då våtmarken utvecklas. Då våtmarken blev färdig dök över 100 gräsänder och krickor upp och då vattennivån stiger blir det en lämplig levnadsmiljö också för sländor och grodor. Dessutom är träskliknande levnadsmiljöer viktiga för olika lavar, mossor och svampar.

”På Runsala finns väldigt få våtmarker, som är sällsynta också nationellt. Flera våtmarker har betydelse för att bevara de arter som redan finns där och göra området ännu mer rikt på arter”, säger Heidi Metsälä i ett pressmeddelande.

Heidi Metsälä är Åbos stads projektplanerare med ansvar över projektet Rannikko-Life, som har installerat våtmarken i Runsala.

Våtmarken ska locka fågelskådare

Projektet Rannikko-Life är EU-finansierat och målet i Runsala är att göra omgivningen mer mångsidig för organismer. Våtmarken i fråga gjordes genom att gräva ut en 0.3 hektar stor bassäng, fylla diken och bygga en damm för att fördröja vattnets avrinning.

”Målet är att våtmarken ska bli en säsongsvåtmark, som fylls på våren och hösten och torkar på sommaren. På det här viset blir vattencirkulationen naturligare igen, och området skulle så småningom börja likna en strandäng”, säger Metsälä.

En gräsandshona och -hane.
Bland annat gräsänder har trivits vid våtmarken. Arkivbild, gräsänderna är inte fotade på Runsala. Bild: Isto Janhunen / Yle

På våtmarkens botten och kanter har man också satt stenar och trädstammar. På trädstammarna bildas så småningom en biofil, som förbättrar vattenkvaliteten och gör att till exempel fågelungar hittar insekter att äta.

Då den biologiska mångfalden ökar hoppas staden att också dess friluftsvärde ska öka, till exempel genom att fågelskådare vill komma dit.