– Lugna puckar!
Med de orden avslutade Alexander Stubb en presskonferens som han höll tillsammans med Sveriges statsminister Ulf Kristersson under sitt statsbesök i Stockholm.
Ett av Stubbs huvudsakliga budskap i Sverige var att våra länder inte befinner sig i någon omedelbar fara för ett militärt angrepp från Ryssland. I Sverige har debatten präglats av en viss rädsla för krig.
Det är ändå lätt att fästa sig vid Stubbs sätt att uttrycka sig. Jämfört med Sauli Niinistös ibland poetiskt klingande tvetydigheter är det som natt och dag.
En ny utrikespolitik
Det är inte bara språket som är nytt jämfört med Sauli Niinistös första statsbesök till Sverige. Hela den finländska utrikespolitiken är ny.
Under största delen av Niinistös presidentperiod var relationerna till Ryssland och avspänningen en central del av utrikespolitiken.
Stubb är tydlig med att Finlands utrikes- och säkerhetspolitik inte behöver ta några som helst hänsyn till Ryssland. I sitt tal inför den svenska riksdagen sa han att Finland och Sverige därför har större rörelsefrihet än någonsin.
Begreppet värdebaserad realism är förstås en paradox i sig själv.
Stubbs utrikespolitiska linje klarnar just nu tal för tal och intervju för intervju. Han försitter inte en chans att kalla den för värdebaserad realism, ett begrepp han själv hittat på. En tolkning av den kunde vara att han vill skapa ett så stort manöverutrymme som möjligt.
Begreppet värdebaserad realism är förstås en paradox i sig själv.
Mänskliga rättigheter kan omtolkas
Den värdebaserade politiken vilar enligt Stubb på västerländska värderingar som demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. I sitt tal inför den svenska riksdagen sa Stubb att han tror på en regelbaserad internationell ordning.
Samtidigt betyder realismen att alla linjer är dragna i vatten.
Enligt Stubb ska Finland förbehålla sig rätten att samarbeta med länder som har en annan syn på mänskliga rättigheter. I ett tal inför studenter vid Göteborgs universitet kallade han det för att ibland göra obekväma val.
I en intervju i Dagens Nyheter inför statsbesöket säger Stubb att det är dags att omförhandla eller bara helt enkelt omtolka vissa internationella människorättsavtal, eftersom de inte är anpassade för dagens värld. Bakgrunden är förstås situationen vid östgränsen.
För Finlands del är det inte riskfritt att omtolka internationella avtal.
Retoriken är ibland frän. I DN kallar han de migranter som anlänt via Ryssland för ”så kallade asylsökande”. Det är raljant. Det handlar om människor som hänsynslöst instrumentaliserats, men de flesta kommer från länder som gör att de med goda skäl kan söka asyl i Finland.
För Finlands del är det inte riskfritt att omtolka internationella avtal. Just den regelbaserade internationella ordningen har traditionellt ansetts viktigt uttryckligen för ett litet och geografiskt utsatt land som Finland.
En annan paradox är Stubbs starka betoning av militär styrka och försvar.
Samtidigt varnar han för en alltmer krigisk retorik som riskerar att rubba de yngre generationernas trygghetskänsla och framtidstro.
Enligt Stubb går de här budskapen ihop. Man bör enligt honom förbereda sig i det tysta och det gäller också hans syn på kärnvapen. Finland bör utan begränsningar inordna sig under Natos kärnvapenparaply, men samtidigt bör man inte tala för mycket om kärnvapen eftersom de då förlorar sin effekt.
Svenskarna lyssnar på Stubb
En sak har klarnat under Stubbs statsbesök. I Sverige lyssnar man gärna och noga på Stubbs utrikespolitiska analys.
Statsminister Ulf Kristersson berättade att det var Stubb som övertygade honom om att Finland och Sverige ska gå med i Nato. Även den tidigare statsministern Magdalena Andersson förde samtal med Stubb inför beslutet att ansöka om medlemskap.
Då var Stubb formellt bara en professor i Florens.
Dagens Nyheter skriver under statsbesöket i en ledare att Kristersson har mycket att lära sig av Stubb. Enligt DN framstår Kristerssons svar på Rysslands provokationer som ängsliga i förhållande till Stubbs eleganta och tuffa sätt att avfärda dem.