Under de senaste åren har många mediehus satsat på nyheter för barn.
Men när behovet av information var som störst genast efter skolskjutningen i Vanda var nyhetsutbudet som uttryckligen riktar sig till barn fattigt, eller rentav obefintligt.
Det säger Anu Koivunen, medieforskare och professor i genusvetenskap vid Åbo Universitet.
Hon lyfte också nyligen upp temat i en kolumn i tidningen Suomen Kuvalehti.
– Medan skolskjutningen presenterades som en stor nyhetshändelse för vuxna blev det inte alls det för barn. Man hade inga extra sändningar eller material som kunde ha visats i skolan som diskussionsunderlag, säger Koivunen och fortsätter:
– Det är sorgligt att vi satsar så lite på barn och unga när det gäller mediekultur i Finland.
Svenska Yles Watt Nytt får beröm
Anu Koivunen berömmer däremot Svenska Yles barnnyheter Watt Nytt för att med ringa resurser ha gjort en gedigen åtta minuter lång video med intervjuer med polis, skolelever och lärare utöver programledarnas förklaringar.
I kolumnen i Suomen Kuvalehti skriver Koivunen att Watt Nytt agerade proffsigast i Finland.
Men eftersom Koivunen och hennes 11-åriga son upplevde det finländska medieutbudet för barn som futtigt samma dag som skolskjutningen inträffade, vände de sig till Sveriges Television och Lilla Aktuellt. Koivunen beskriver deras inslag som gedigna och mycket bättre än utbudet i många finländska medier. De hade snabbt en egen reporter på plats i Vanda och en chatt där barn kunde ställa frågor till en expert.
– Lilla Aktuellt gjorde ett gediget journalistiskt jobb. De gjorde allt för att förklara händelsen för barn, inte enbart konstatera vad som hade hänt. Det här fick mig att fundera på varför man i Finland på något sätt har gett upp när det gäller barn och unga.
Kortvideor eller satsat?
Anu Koivunen ser det som paradoxalt att medierna å ena sidan varnade för falsk informationsspridning på Tiktok samtidigt som medieutbudet till unga främst bestod av några kortvideor på max två minuter.
– Yle Mix publicerade samma dag två kortvideor på under en minut på Youtube, Whatsapp, Tiktok och Instagram, varav den ena handlade om händelsen, den andra om stödchattar. Först på fredagen fick man ut en längre sju minuters video.
– Lasten Uutiset (Helsingin Sanomat) publicerade på sin Youtubekanal och på sin webbplats tre stycken två minuters videor, utifrån vilka de sammanställde en längre sammanfattande video för fredagen.
I Finland betonar man generellt vikten av att reproducera en kunskapsbaserad journalistisk nyhetskultur, men varför tror man att det räcker med korta videosnuttar för barn och unga enligt det som just nu gäller på Tiktok, undrar Koivunen.
– Rubriker och korta innehållsbeskrivningar räcker inte som nyhetsmaterial. Man måste tänka vidare och planera för framtiden. Barn är blivande mediekonsumenter och behöver få känna agens och lära sig medborgarkompetens.
Dels handlar det om rätten till kunskap och information och motarbeta desinformation, men också om att barnen själva blir hörda.
Rasmus Kyllönen, doktorand
När Koivunen har vänt sig till nyhetsredaktionerna har hon fått höra att kortvideorna sprids väl, vilket tolkas som framgång.
– Det stora problemet med algoritmisk publikanalys är att det enbart berättar om kvantitet, att kanalen har varit öppen på samma sätt som tv:n stod påknäppta och tidningarna öppnades. Men det säger inget om själva innehållet som kan vara väldigt intetsägande, som i Vandafallet.
Hon anser också att barn ofta behandlas barnsligt när det gäller nyhetsmaterial för barn som i HBL Junior och Lasten Uutiset.
– Min son förstår inte varför barn ska fråga politiker om deras favoritfärg eller favoriträtt. Han vill höra mer innehåll kring viktiga frågor.
Strategier för katastrofhändelser
Rasmus Kyllönen är doktorand vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Han har studerat nyheter för barn i Finland och riktar in sig på frågor som handlar om barns deltagande i det offentliga samtalet.
Han ser att fallet med skolskjutningen i Vanda kan bli en lärdom för medierna på samma sätt som de tidigare skolskjutningarna, Jokela och Kauhajoki, på 2000-talet var.
– Också nu handlar det om etiska gränser, publik och rapportering men på ett annat sätt. Det är viktigt att medierna reflekterar kring hur den unga målgruppen nås.
Dels handlar det om rätten till kunskap och information och motarbeta desinformation, men också om att barnen själva blir hörda, framhäver Kyllönen.
– Diskussionen nu efteråt är jätteviktig.
Poängen är inte bara att barnet ska höras, utan att publiken som konsumerar de här produkterna också kan känna igen sig i dem och att det finns en igenkänningsfaktor och representation för de egna också, påpekar Kyllönen.
Han efterlyser strategier och modeller för katastrofhändelser precis som man har när det gäller nyheter för vuxna, en beredskap att agera snabbt.
– SVT:s Lilla aktuellt hade helt tydligt en sådan beredskap. Det är ett led i att motarbeta desinformationen som sprids.
Kyllönen påpekar att den unga målgruppen är väldigt agil. Nu är det Tiktok som gäller, men snart kan det vara något annat.
– Vi kan inte utgå från att alla barn vill ta in information på samma sätt. I den bästa av världar finns det många olika format att välja mellan.
Vad tycker du om nyhetsutbudet för barn? Berätta i kommentarerna!