Mängden skogssorkar inverkar också på antalet fall av sorkfeber.
Skogssork är nämligen den enda kända sorkarten som sprider viruset som orsakar sorkfeber hos människor.
Sorkfeberfallen i Finland varierar mellan 1 000 och 2 500 per år. Forskarna har nu funnit en ledtråd till varför antalet varierar.
Vad är det som avgör hur många som insjuknar?
– Det tror vi har med vinterväder att göra. För att det ska bli många sorkfeberfall behövs det antagligen två saker, säger Frauke Ecke, professor i ekologi vid Helsingfors universitet, och räknar upp:
– Det ena är mycket skogssork och det andra vintrar med lite snö, och regn i stället för snö tidigt på vintern. Särskilt viktigt för antalet sorkfeberfall är mängden regn som faller i november. Det ökar infektionsgraden hos sorkarna.
Effekterna av klimatförändringen är redan här
Enligt Frauke Ecke är kopplingen till det ändrade klimatet klar.
– Många studier förutspår en ökad risk för utbrott av djurspridda sjukdomar i ett framtida och allt varmare klimat, framför allt i nordliga regioner. Men klimatförändringen är ingenting som kommer påverka zoonoser och djurspridda sjukdomar i framtiden.
– Vi kan se att det faktiskt redan har hänt, framtiden är redan här. Det är något som vi tydligt sett.
Genom att kombinera tidsserier över infektionsgraden hos skogssork med nederbördsmängden, och om nederbörden kom som regn eller snö, har forskarna kunnat avslöja ett tydligt mönster.
Den som gömmer sig i snö, kommer fram i tö
Brist på snö gör livet besvärligt för skogssorkar. Då mister de det snötäcke som skyddar dem från marklevande och luftburna rovdjur som ugglor, även om ugglor också kan känna om det är något som rör sig under snön.
Men snön ger mycket bättre skydd än barmark.
Sena snöfall i april, som de vi har sett i år, kan göra det svårare för skogssorkar att reproducera sig.
En kraftigt minskad biodiversitet och artrikedom spelar också en stor roll i antalet sorkfeber hos människor. Hantaviruset sprids lättare bland skogssorkar i artfattiga små däggdjurspopulationer.
Spridningen bromsas när det också finns andra arter som åkersorkar, gråsidingar och skogsmöss som konkurrerar med skogssorkar.
I århundraden har antalet smågnagare varierat i en rytm som varierar mellan tre till fem år. Man talar om en smågnagarpuls. Varför antalet varierar är en fråga som inte är riktigt löst.
Med stor sannolikhet spelar rovdjur en viktig roll och framför allt sådana rovdjur som är specialiserade på att fånga skogssork.
Till exempel småvessla, hermelin och några ugglearter som pärluggla, som är en riktig sorkspecialist.
Viruset smittar via luftvägarna
Det vanligaste sättet för människor att smittas är när skogssork kommer in i våra sommarstugor, vedförråd, garage eller utedass. Och det är något som de gör när det är mycket regn och mycket regn på snö.
Då söker de sig inomhus för att få bättre skydd och bättre förhållanden.
Viruset sprids med skogssorkens urin och när man städar eller handskas med ved kan man andas in smittpartiklar.
Det är extremt ovanligt med dödsfall i samband med sorkfeber, i Finland är det knappt ett om året.
Hur skogssorkarna själva påverkas av viruset vet man inte riktigt. De dör inte, men det kanske påverkar deras reproduktion och får dem att kissa mera, vilket i sin tur gör att de lättare blir föda för rovdjur.
Finsk variant av viruset funnen i södra Sverige
Den finska sorkfebern, det så kallade puumalaviruset, har också spridit sig till södra Sverige. Tidigare har den bara förekommit i norra Sverige.
Det betyder att skogssorkar som smittats med den här varianten av viruset på något sätt kommit till södra Sverige.
Sorkarna kom inte norrifrån utan var sorkar som normalt lever i södra Sverige. På något sätt har de smittats.
Möjligtvis av sorkar som har kommit över Östersjön från Finland eller Baltikum med någon form av transport.