– Jag tvekar med biologiska bekämpningsmedel. Det är svårt att påvisa en effekt med dem, säger Erik Perklén på Postis gård i Sjundeå.
Erik Perklén är inte negativ till biologiska bekämpningsmedel, men för hans 20 hektar höstraps finns det inte biologiska medel att ta till. Normalt sprutar han med kemiska bekämpningsmedel.
– De här specialgrödorna smakar bättre för skadedjur och då blir det tyvärr flera körningar per säsong.
EU har allt för snabb takt
Det är EU-kommissionens målsättning att minska de kemiska bekämpningsmedlen med 50 procent fram till år 2030. Samtidigt ska de biologiska bekämpningsmedlen bli fler. Men det finns flera problem med målen och kommissionens målsättning har inte gått igenom.
– Det skulle ha haft en jättenegativ inverkan på den europeiska matproduktionen, säger Max Schulman, spannmålsombudsman på Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK.
Nej, tiden för omställningen skulle ha blivit för knapp. Men utvecklingen kommer och med mera tid hinner eventuellt nya biologiska bekämpningsmedel komma.
– Man borde åtminstone ha kunnat dra det då till år 2040, för att få in nya typer av bekämpningsmedel på marknaden.
Vad göra när bekämpningsmedel försvinner?
Alla bekämpningsmedel godkänns för en viss tid. En del medel fasas ut för att de i riskbedömningen inte visat sig vara säkra att använda.
Ett exempel är betningsmedel med neonikotinoider. Det är ett gift som innehåller nikotin och bland annat utgör en risk för vilda bin och honungsbin.
Betningsmedel betyder att utsädet, fröet, för oljeväxter och sockerbetor har behandlats med giftet innan det har såtts. Vissa undantag för neonikotinoider har getts men annars är de helt förbjudna.
När betningsmedel med neonikotinoider förbjöds gick Erik Perklén över till att odla höstraps i stället för vårraps som kräver sprutningar mot jordloppor och rapsbaggar.
– Under hösten har vi bra tillväxt. Och när plantan mår bra och växer fort så har vi inte samma behov av betning. Den här betningen var elementär för vårens oljeväxtodling.
Import av besprutade produkter
Det är inte bara jordbrukarna som är oroliga för en situation med allt färre bekämpningsmedel.
– Om allt fler bekämpningsmedel fasas ut måste vi importera grönsaker, bär och sojaprodukter från andra världsdelar, säger Minni Tarkkanen, ordförande för Växtskyddsindustrin r.f.
Vi testar som bäst ett biologiskt bekämpningsmedel mot skadedjur. Men vi har redan sett att det inte kommer att bli så effektivt
Minni Tarkkanen, Växtskyddsindustrin r.f.
Minni Tarkkanen påpekar att produkterna från Nord- och Sydamerika och Asien innehåller de kemikalier som EU vill bli av med.
Samtidigt är det svårt att få fram nya biologiska bekämpningsmedel.
– Vi testar som bäst ett biologiskt bekämpningsmedel mot skadedjur. Men vi har redan sett att det inte kommer att bli så effektivt.
Lång process för nya medel
Därtill kommer att processen för att få nya bekämpningsmedel godkända av myndigheterna är väldigt lång. Det kan ta upp till tio år att få ett nytt bekämpningsmedel godkänt.
– Det är en ganska lång tid. I både Syd- och Nordamerika talar man allt från ett och ett halvt år till två år, konstaterar Max Schulman.
Tove Jern, ledande sakkunnig vid Jord- och skogsbruksministeriet, förklarar att tillståndsprocessen för bekämpningsmedel är omfattande då medlen är avsedda för att vara skadliga mot ogräs och skadegörare.
– Då vill vi ju försäkra oss om att de är skadliga bara mot det vi vill att de ska vara skadliga mot och inte mot någonting annat.
Men hon medger att tillståndsprocessen är alltför lång, vilket beror på att Säkerhets- och kemikalieverket, Tukes, är överbelastat med ansökningar.
– Vi har fört diskussioner med Tukes som ännu inte har lett till resultat, men jag hoppas att på sikt kommer det att leda till att processen fungerar bättre.
Tukes resurser räcker inte till
Sektionschef Kaija Kallio-Mannila vid växtskyddssektionen vid Tukes, säger att Tukes inte har tillräckligt med resurser.
– I och med EU:s bestämmelser har arbetsbördan ökat allt mer. Och tillståndsansökningarna har ökat och det har kommit nya typer av tillstånd.
Det är till exempel parallelltillstånd och undantagslov. Men Kaija Kallio-Mannila påpekar att Tukes inte är ensam.
– Också andra länder och kommissionen har samma problem. Arbetet är inte smidigt.
Till exempel i Sverige har man haft alltför långa behandlingstider för tillstånd av nya växtskyddsmedel.
Så långa, att Justitiekanslern riktade ”allvarlig kritik” mot Kemikalieinspektionen för att de bryter mot skyldigheter att följa EU-lagstiftning om tidsfrister.
– De har lyckats förbättra sina processer men de har knappast ett perfekt system, de heller, konstaterar Tove Jern.
Tove Jern blir också kontaktad av jordbrukare som saknar de gamla effektiva preparaten som inte längre finns.
– Jag försöker förklara men jag förstår att det är jobbigt. Sen har vi sett att Finland är en pytteliten marknad för de stora kemiföretagen.