Under det senaste året har den 43-årige proffsgolfaren gått till botten med sig själv. Han har försökt lägga om prioriteringarna och ändra på sitt slitsamma förhållningssätt till sitt yrke för att hindra ytterligare mentala kollapser i framtiden.
Det är ändå på något darriga ben som Korhonen närmar sig comebacken. Hur kommer huvudet att hålla den här gången?
– Jag känner mig nervös och lite rädd, medger den tvåfaldige Europatourvinnaren i Sportliv.
Se Mikko Korhonen berätta öppet om sin utmattning i Sportliv:
Väggen kom emot
Det var i Rom i början av maj år 2023 som det blev ett tvärstopp för Mikko Korhonens golfande. Under förberedelserna till tävlingens andra omgång började han plötsligt må så dåligt att han behövde lägga sig i omklädningsrummet. Han blev alltmer illamående samtidigt som han kände hur det knöt sig hårt i bröstet.
– Det blev bara värre och värre, och jag hann redan tänka att jag kommer ju att dö här, minns Korhonen.
Det som han först misstänkte för en hjärtinfarkt visade sig vara en panikattack – den första av många under veckorna som följde.
Korhonen hade emellanåt känt lätt svindel ute på golfbanan i flera månaders tid, men inte förstått varningssignalerna.
Nu tvingades han inse att han inte kunde fortsätta kämpa vidare. Väggen hade kommit emot och det fanns inget annat alternativ än att lägga golfkarriären på is och ta en rejäl timeout.
Slitsamt balanserande och dåligt samvete
När man drabbas av utmattning på det sätt som Mikko Korhonen gjort handlar det om att orken naggats i kanterna under flera års tid.
Korhonen upplever att han försökt lägga ett pussel där en del bitar saknas. Resurserna har inte räckt till för att prestera så bra som han önskat varken i rollen som proffsgolfare eller familjefar.
– Jag har haft dåligt samvete över allting i och med att jag känt mig otillräcklig på alla punkter. Jag har inte tränat tillräckligt. Jag har inte varit en tillräckligt bra farsa. Jag har inte varit en bra nog man åt min fru, räknar Korhonen upp och fortsätter.
– Jag har prioriterat karriären först, och nu betalar jag priset för det.
Under ett år är en proffsgolfare på resande fot, tävlingar och träningsläger, betydligt mer än hemma. Satsar man inte för fullt på sin karriär har man ingen chans att klara sig i den tuffa internationella konkurrensen. Blir man utan hyfsade placeringar i tävlingarna blir man utan prispengar, det vill säga utan lön.
Europatouren spelas på fem olika kontinenter, och spelarna betalar själva för att resa världen runt på tävlingar. För att Korhonen inte ska gå ekonomiskt på minus behöver han vinna minst trehundratusen euro under en säsong – vilket han lyckats med nästan varje år sedan 2015, men aldrig före det.
En proffsgolfare har med andra ord inte alls samma möjligheter att delta i sin familjs vardag som en förälder med ett jobb som inte kräver ständigt resande. Korhonen som lever i en styvfamilj och har tre barn från ett tidigare äktenskap, upplever att han i åratal levt ett påfrestande dubbelliv.
– Man skulle behöva ha en avbrytare i huvudet så att du kan koppla mellan spelläge och hemmaläge. Men åtminstone jag saknar en sådan avbrytare.
Korhonen upplever att tillvaron är enklare då han är på tävlings- eller träningsresa. Då kan han lägga allt fokus på sig själv och golfen.
När han är hemma kan han däremot inte fokusera enbart på familjen. Som proffsidrottare kan han inte strunta fullständigt i träningen under de veckorna.
– Det har varit den svåra punkten. Jag har upplevt att de andra inte förstår mig. Men samtidigt förstår jag att de inte kan göra det heller, och jag borde också vara bättre på att förstå dem.
– Det är ett enda balanserande och det är rätt så krävande.
Korhonen inser att han kunde ha mått bra av att få mentalt stöd med sitt eviga balanserande och dåliga samvete. Hjälpen har han fått först nu efter att golfkarriären lagts på paus.
Med mentala tränare har allt fokus legat på golfen, aldrig livet utanför.
– Inte söker man ju professionell hjälp innan det är för sent och man har fått rejäla problem.
Försöker ändra inställning
Med sina två Europatoursegrar år 2018 och 2019 är Mikko Korhonen en av de mest framgångsrika golfarna från Finland. Det var inte alls uteslutet att den fina karriären hade fått ett plötsligt och tråkigt slut i fjol.
När Korhonen firade sin 43:e födelsedag i slutet av juli hade han inte rört sina golfklubbor på några månader.
– Jag övervägde att lägga ner golfen. Det var ett helt relevant alternativ, erkänner han.
I september kopplade Korhonen av en vecka i Levi där han tillsammans med en kompis spelade sina första rundor sedan kollapsen. Även om formen var rostig spelade han samtliga rundor under par.
Det kändes rätt så kul att spela igen, men samtidigt kände han på sig att han inte vill återvända till tävlingsbanorna med samma inställning som han haft tidigare.
Korhonen erkänner att han aldrig riktigt förstått vad det innebär att idrotta genom glädje. Hittills har han nått sina resultat genom att hämta styrka från frustration.
– Jag kan inte pressa fram resultat med tvång längre. Det har jag gjort i tillräckligt många år, tydligen. Den inställningen ledde fram till den här punkten.
Under det senaste året har han tillsammans med sin terapeut jobbat med att hitta ett mer positivt förhållningssätt till idrotten och livet överlag.
– Jag borde förhålla mig mer avslappnat till allting i livet och komma ihåg att det är människorna runt mig och inte jobbet som är det allra viktigaste.
Osäkerheten inför comebacken
Mikko Korhonen har bestämt sig för att återvända till Europatouren (numera DP World Tour) i slutet av maj i Soudal Open i Belgien.
Efter sin sjukledighet har han rätt att ställa upp i 14 tävlingar den här säsongen. I dem behöver han prestera på en hög nivå för att behålla sin spelrätt till touren. I annat fall måste han söka ny fart från den betydligt mindre penningstinna Challengetouren – ifall motivationen räcker till.
Sedan december har Korhonen tränat målmedvetet inför comebacken.
Vissa dagar har träningarna gått så bra att han känt på sig att han fortfarande har möjlighet att kämpa om segrar. Andra dagar har den sargade kroppens gamla krämpor fått honom att vilja lägga golfklubborna på hyllan för gott.
En ytterligare osäkerhetsfaktor är hur hans huvud kommer att klara av stressen på tävlingarna. Korhonen medger också att han känner sig både nervös och lite rädd inför comebacken.
– Men det är främst andras förväntningar som får mig att känna så. Jag försöker att inte lägga press på mig själv och tycker inte att jag behöver bevisa någonting längre.
Samtidigt är Korhonen inte på väg tillbaka för skojs skull. Han återvänder endast för att få känna adrenalinkicken av nya segerstrider och upplever att han fortfarande har någonting att ge.
– Annars hade jag lagt av.