Start

Norrena & Frantz: ”Fortfarande skuldbelägger hon mig för att jag jobbade så mycket när barnen var små” – lever du med en martyr?

Vardagsmartyrerna finns lite varstans. De suckar, himlar med ögonen och är noga med att visa att de minsann blivit rysligt fult behandlade nu igen. Men så är det ju alltid, hå hå ja ja.

En kvinna sitter i en soffa och ser arg ut. I bakgrunden i anra ändan av soffan sitter en man med ansiktet bortvänt
Bild: Aleksandr Davydov / Mostphotos

Ifall martyren går att hålla på någorlunda avstånd kan hen rent av vara lite komisk.

Ibland känns det som att det knappt ens är möjligt för en utomstående att hjälpa martyren. Även om man försöker anstränga sig för att martyren inte ska ha orsak att känna sig förfördelad gör hen det i alla fall.

Men om martyren finns på nära håll, kanske rentav i samma hem som man själv, är det inte så lätt att sopa problemen under mattan.

När vi gift oss rådde mycket dåliga tider, som tvingade mig att jobba mycket för att få allt att gå ihop med bostadslån och levnadskostnader. Min fru ville vara hemma med barnen tills de fyllt tre år, så jag jobbade övertid varje vecka. Det här har jag fått vänt emot mig. Min fru anser att hon tvingades sköta allt medan jag skapade karriär och var på vift. Vi var troligen offer för ett uråldrigt mansideal i kombination med den svåra ekonomiska depressionen. Fast barnen i dag är utflugna skapar det här dålig stämning, som också har lett till att vi knappt visar varandra någon ömhet alls.

Inte helt död ännu

Att spela martyr är ett effektivt sätt att påverka människor i sin omgivning. En del klassificerar martyrskap som en härskarteknik. Om inte martyren får sin vilja igenom ser hen till att ingen annan heller ska kunna vara riktigt glad.

Det är också värt att minnas att vi alla kan vara martyrer ibland, det är en helt mänsklig mekanism när vi är besvikna eller tycker att något blivit orättvist. Men när martyrstatusen börjar styra hela relationen kan det bli minst sagt besvärligt.

Har du en martyr i din närhet?

Vem är det? Är det din partner, en förälder, ett syskon, en vän eller någon annan?

Finns det saker som triggar igång martyren speciellt mycket?

Hurdana saker kan martyren göra eller säga?

Hur förhåller du dig till martyren? Går det att omvända hen, eller har det blivit som ett personlighetsdag?

Eller vet du att du själv har varit en martyr ibland? Hur tar man sig vidare?

Du är alltid anonym när du skriver till Norrena & Frantz, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.