Teatrarna funderar konstant på hur de kunde göra föreställningarna ännu mer tillgängliga, så att teater för alla faktiskt är teater för alla.
Åbo Svenska Teater har provat med en doftfri föreställning av musikalen Something Rotten!. Då uppmanades publiken att komma utan parfymerad kosmetik, såsom deodorant, parfym, rakvatten eller hårspray.
– Men då vi lade in en föreställning, så betydde det egentligen att vi bad de människor som har ett behov av en doftfri föreställning att anpassa sig till den ena gången då föreställningen spelades, säger teaterchef Kira-Emmi Pohtokari.
Nu funderar teatern istället på om man varje gång borde uppmana folk att tänka på att det finns de som är känsliga för lukter.
Många teatrar uppmanar redan nu publiken att gärna avstå från parfymer för att göra besöket angenämt för alla, men Pohtokari säger att man inte kan förbjuda det, vilket innebär att man inte kan garantera att tillställningarna är doftfria.
Också Åbo stadsteater uppmanar publiken att undvika starka parfymer. Dessutom funderar man hur man nästa spelår kunde ha föreställningar där man särskilt tar i beaktande högkänslighet.
– Vi skulle vilja erbjuda teater också för sådana som har en hög fysisk sinneskänslighet, till exempel känslighet för buller, ljud, ljus eller för barn som har svårt att koncentrera sig, säger försäljnings- och marknadsföringschef Veera Westerlund.
Teater på lätt finska och lätt svenska
I höst börjar Åbo stadsteater med en annan typ av tillgänglighet, då man textar musikalen Once och deckaren Hildur till lätt finska.
Lättläst finska är bra för den som har svårt att förstå finska, den som håller på att lära sig finska eller som har en funktionsnedsättning och behöver en tydligare text på lättare språk.
– Vi har frågat vår publik, och det finns en önskan särskilt hos personer som talar ryska eller arabiska att få pjäserna textade till lätt finska, säger Westerlund.
Också på Åbo Svenska Teater är publiken van vid textade föreställningar, och man funderar på textning som en stödfunktion också på lättare svenska.
– Vi har diskuterat de olika behoven som finns för personer med nedsatt syn och hörsel, och hur vi kan bemöta dem. Det finns planer på hur vi på bästa sätt kan bemöta de olika behoven. Textningen är en stödfunktion för dem som inte förstår svenska. Men också andra använder sig av den. Språket och att nå ut över språkgränserna är ett av många fokusområden då det kommer till tillgänglighet, säger Pohtokari.
Scenkonst för det och dem som är utanför normerna
Också på scenkonstfestivalen Finfringe i Åbo den 8-12 maj är tillgängligheten något man funderat extra på.
Alla föreställningar är tillgängliga för den som sitter i rullstol. Man har cirkusföreställningar som är ordlösa, och man har tidigare år spelat teater på tre olika teckenspråk.
– Festivalen samlar aktuella strömningar inom det fria konstfältet. Vi beaktar också det marginella, det och dem som är utanför normerna, säger produktionsassistent Tove Forssell.
Tidigarelagda föreställningar
En annan sak som gör föreställningarna mer tillgängliga är att Åbo Svenska Teater, liksom många andra teatrar i Finland, har gått in för att tidigarelägga sina föreställningar under vardagskvällar. Från hösten börjar föreställningarna kl. 18.30 på vardagskvällar.
– Det har redan länge funnits ett önskemål om detta, bland annat för att en helaftonsföreställning annars slutar så sent, så därför testar vi det i höst. Om det inte fungerar får vi gå tillbaka till klockan 19, säger Pohtokari.
Trots alla önskemål om större tillgänglighet upplever Pohtokari ändå inte att det ställs för stora krav på teatrarna.
– Världen omkring oss förändras, och precis som alla andra aktörer i samhället måste vi anpassa oss. Jag ser det som en positiv utveckling, vi går åt rätt håll, säger Pohtokari.
Sedan finns det olika möjligheter att anpassa sig till tillgänglighet, och det är ett faktum att Åbo Svenska Teater med Finlands äldsta teaterhus har utmaningar att få personer i rullstol att komma in till teatern på samma villkor som andra i publiken.
Teaterhuset ska renoveras, men det finns många krav på hur det görs och begränsningar på vad som kan göras.
– De i publiken som kommer i rullstol blir i dag särbehandlade, och huset är en labyrint också för personalen, men det finns en vilja och ett önskemål om att huset kunde uppdateras så mycket som möjligt i samband med den kommande renoveringen, säger Pohtokari.