I de granskade fallen fanns det i regel en nära relation eller ett parförhållande mellan den som utnyttjade och barnet.
– I oroande många av människohandelsbrotten mot barn var utnyttjandet allvarligt och återkommande. Utnyttjandet hade ofta pågått under en lång tid, säger specialsakkunniga Anni Valovirta vid diskrimineringsombudsmannens byrå.
Diskrimineringsombudsmannens utredning Barn som föremål för människohandel granskade människohandelsbrott mot barn som lett till åtal och domar som getts för dem i Finland.
Utredningen visar att strafflagen inte ger barn tillräckligt skydd mot utnyttjande i samband med människohandel. I dessa fall måste domstolarna ta barnperspektivet bättre i beaktande. Dessutom behövs mer utbildning för att identifiera barns sårbarhet och utsatthet, säger Valovirta.
Svårt att identifiera vad som är människohandel
– Trots att antalet domar var få, handlade de om flera olika former av människohandel med barn. Det är viktigt att vara medveten om att människohandel inte alltid överskrider statsgränser och att brottet ofta men inte alltid förknippas med sexuellt våld, berättar specialsakkunnig Anni Valovirta vid diskrimineringsombudsmannens byrå.
Det är inte ovanligt att det finns en stor åldersskillnad mellan svaranden och målsäganden. Den vanligaste formen av utnyttjande vid människohandelsbrott mot barn är sexuellt utnyttjande av barn.
Det näst vanligaste är omständigheter som kränker människovärdet. Det tredje vanligaste brottet är tvångsarbete.
Barnperspektivet saknas i många brottmål
Diskrimineringsombudsmannen har gjort en utredning som granskar hurdana människohandelsbrott mot barn som har lett till åtal och hurdana domar som har getts i dessa fall.
Åtal som väcktes för människohandel med barn var få. Nästan hälften av åtalen förkastades. Åtalen förkastades både på grund av otillräcklig bevisning och på grund av olika tolkningen av vad som hänt.
Utredningen visar också att rättspraxisen är oenhetlig. Bedömning av människohandelsbrott tolkades inte alltid ur ett barnperspektiv i domarna. Det finns tydliga brister i hur man tillgodoser barnens rättigheter i de här fallen.
Domarna visar att det ojämlika maktförhållandet mellan barnet som målsäganden och den vuxna utnyttjaren inte heller identifierades i tillräcklig mån.
Utifrån utredningen rekommenderar diskrimineringsombudsmannen att barnets skyddsbehov och barnperspektivet bättre beaktas i tolkningen av rekvisiten för människohandelsbrott.
Poliser, åklagare, domare och rättsbiträden borde utbildas i identifiering av barnets sårbara ställning och hur den här sårbara ställningen ska beaktas. Det är viktigt att i ett så tidigt stadium som möjligt identifiera och ingripa i dålig behandling och utnyttjande som riktas mot barn.
Barnskyddet samt andra yrkespersoner som arbetar med barn och unga bör utbildas om de olika formerna av människohandel.
Utredningen grundar sig på tings- och hovrättsdomar samt fall där åtalen förkastades mellan åren 2012 och 2024.
Källa: Diskrimineringsombudsmannen