Den här gången tar Anna Lindholm avstamp i småbarnsmammorna på 1950- och -60-talet och hittar därefter följande generation i den feministiska rörelsen.
Hon skriver om sin egen mormor Helena och farmor Thelma. Två kvinnor som levde på sin tid som husmödrar med man och barn att sköta.
– Min mormor Helena var en ganska traditionell småbarnsmamma. Eftersom morfar hade utbildat sig till lärare hade familjen ekonomisk möjlighet med en mamma som stannade hemma med barnen, berättar Anna Lindholm.
Mormor klagade inte på tillvaron. Hon gjorde det som förväntades av en kvinna på 1950- och -60-talet.
– Hon var en exemplarisk hemmafru i det avseendet, men hon pratade ofta om hur det var när hon började förvärvsarbeta på 80-talet. Hon hade mycket varma känslor för tiden då hon började jobba, säger Anna Lindholm.
Farmor Thelma i Snappertuna
Anna Lindholms mormor och farmor var bägge husmödrar och hemmafruar. Men de var två ganska olika kvinnor.
– Farmor Thelma gjorde också allt man skulle göra där hemma på gården i Snappertuna. Men hon var ändå väldigt annorlunda, berättar Anna Lindholm.
Thelma läste böcker på nätterna och sov långt in på förmiddagen. Hennes man Hilding var den som steg upp och såg till att sönerna kom iväg till skolan. Hon var en kvinna som folk i byn kände till och som kanske satte lite extra avtryck hos människor.
– Jag tror inte att farmor gjorde så många val. Men hon var en fri kvinna i det ändå instängda bondesamhället och möjligen längtade hon också bort och ut, säger Anna Lindholm.
Ekenäs egna feminister
Anna Lindholm synar också den feministiska rörelsen som vaknade under 1970-talet. Här var det unga kvinnor, barn till 50–60-talets husmödrar som ville kämpa för en mer jämställd värld.
– De var ju coola de här unga kvinnorna. De fick samhället att röra sig mot mer demokrati och frihet.
Också i Lindholms egen hemstad Ekenäs fanns flera feministiska grupper. Mandorna var en, Bagata Fleng en annan.
Vart försvann kritiken?
För bokprojektet Husmödrar och feminister stämde Anna Lindholm träff med en del av medlemmarna som var aktiva då. Hon hade en hel del frågor att ställa till dem. Bland annat om vart deras feministiska kritik försvann under 80- och 90-talen.
Ju mer hon grävde i feministrörelsen desto mera hittade hon individualism och mindre solidaritet och kamp. Anna Lindholm, som i dag är småbarnsmamma i följande generation, undrar varför feminismen tystnade när hon växte upp.
– Jag kände mig sviken av vuxenvärlden som ung och som vuxen undrar jag varför feministerna som var aktiva på 70-talet var så tysta på 90-talet då vi var utsatta för så mycket sexism, säger Anna Lindholm.
Boken Husmödrar och feminister är utgiven i april (2024) på Schildts & Söderströms förlag.