Jadessa Mäkynen gick i fyran i Roihuvuoren koulu i Helsingfors när hennes mamma Jonna Mäkynen fick syn på ett upprop på Facebook: Utö byskola behöver fler elever för att kunna fortsätta. Mamma bestämde sig snabbt, trots dotterns tårar och protester.
– Jag ville absolut inte flytta till något konstigt Utö. Jag brydde mig inte ens om att googla vad det var för jag ville inte flytta. Med mina kompisar planerade vi att spränga hela Utö, berättar Jadessa Mäkynen.
Jonna Mäkynen nappade på erbjudandet från Utö byskola för att göra hennes och dotterns vardag enklare och lugnare. I Helsingfors skiftjobbade Jonna som sjukskötare och Jadessa var ofta ensam hemma.
Också på Utö kretsar vardagen kring skola och arbete. Medan Jadessa är i skolan jobbar Jonna som sjukskötare på distans, hon ger råd och bokar läkartider.
Men allt är ändå annorlunda.
– Mamma och jag har aldrig förut varit så här mycket tillsammans, säger Jadessa och är glad över att mamma alltid är hemma då hon kommer från skolan.
”Här får barnen vara barn längre än i stan”
Jadessa Mäkynen berättar att hon i Helsingfors hängde rätt mycket med kompisarna på stan och i köpcentrum. Det var mycket snack om smink och kläder.
– Om någon i flickgänget fick nya coola kläder var vi andra avundsjuka och ville få likadana eller helst ännu snyggare kläder, minns Jadessa.
Jonna Mäkynen påpekar att det på Utö är lättare att skydda sig från allt negativt. Här finns inga tidningslöp, ingen biltrafik, mindre allmän kakofoni och färre måsten.
– Här får barnen vara barn längre än i stan. Leka, gå på upptäcktsfärd, vara nyfikna och modiga. Jadessa är lugnare, gladare och mer spontan. Jag har fått mitt barn tillbaka, ler Jonna Mäkynen.
Dottern nickar.
– Här är det lättare att vara barn. Ingen bryr sig om hur du ser ut. Du kan klä dig i smutsiga jeans och ha ketschupfläckar på tröjan, ingen bryr sig.
Jonna Mäkynen påpekar att i byskolan på Utö har läraren mera tid för varje elev. Barnen blir sedda i klassen. Jonna anser att det är något av det värdefullaste skolbarn kan få.
Jadessa säger att stämningen är bra i klassen och att alla leker med alla. Trots att de sex eleverna har olika ålder, bakgrund och språk.
Fyra elever kommer från större städer på fastlandet medan skolans enda skärgårdsbarn är svenskspråkiga och bor på grannön Jurmo.
Utö Hembygdsförening publicerade nyligen ett tvåspråkigt upprop på Facebook om att byskolan behöver nya elever till hösten.
– Här är på riktigt roligt! Trots att här inte finns köpcenter, butiker eller biograf, säger Jadessa och hoppas att flera barn flyttar till Utö.
Konstgjord andning
Utö hyr förmånligt ut försvarsmaktens, Lotsverkets och Forststyrelsens före detta bostäder till familjer med yngre skolbarn.
– Det är nog åldersdiskriminering, men vi behöver barn. Annars blir Utö ett stilla sommarparadis med bara pensionärer, befarar turismföretagaren Hanna Kovanen som är en av de få som bor på ön året om.
Det är kämpigt att varje vår locka nya skolbarn inför höststarten. De senaste åren har också läraren bytts ut varje år.
– Det här systemet för att rädda byskolan är nog konstgjord andning, suckar Hanna Kovanen och tillägger att hon förstår varför barnfamiljerna som nappar på anbudet oftast stannar bara för ett skolår.
– Det är inte lätt att bo här ute. Föräldrarna måste kunna distansjobba eller hitta någon sysselsättning på ön.
Hanna Kovanen berättar om barnfamiljer som verkligen älskat den här ön men som ändå har valt att flytta bort för att det är praktiskt omöjligt att få vardagen att fungera.
Utö byskola var svenskspråkig i cirka nittio år, sedan tog de svenskspråkiga barnen slut.
Skolan räddades genom att byta undervisningsspråk. Under militäråren med en aktiv garnison flyttade försvarsmaktens personal med sina familjer till ön och eftersom de flesta var finskspråkiga blev skolan det också.
Men för tjugo år sedan lades garnisonen ned och skolan har sedan dess hankat sig fram. Som minst har skolan haft en elev.
Numera kräver Pargas stad att skolan har minst tre elever för att få fortsätta. Läraren anställs ett år i taget.
Dokumentären Skolan mitt i havet filmades utanför turist- och sommargästsäsongen. De i stort sett enda människorna som syntes i byn var skolbarnen och deras föräldrar som förutom skolan också upprätthåller butiken Utö Handel vintertid.