1700-talet fascinerar professor Charlotta Wolff: ”Det är perioden då européerna blev moderna”

På torsdagen (16.5) fick Karisbon Charlotta Wolff statsrådets Mauritz Hallbergs pris för bästa vetenskapliga verk på svenska. Hon får priset för boken Johan Fredrik Aminoff: Gustavian i två riken.

Kvinna i kostym framför ett rött staket.
Karisbon Charlotta Wolff prisbelönas för sin bok om Johan Fredrik Aminoff. Bild: Linus Westerlund / Yle

Charlotta Wolff är professor i Finlands historia och jobbar vid Åbo Universitet. Hon har forskat speciellt i 1700-talet och säger att 1700-talet är ett jättekul sekel.

– Det är en period då européerna blev moderna. Det var då man upptäckte friheten, jämlikheten och demokratin. I Frankrike gjorde man revolution.

Det här påverkade också livet i Finland.

– De här influenserna från den här upplysningsdiskussionen syns på alla plan i samhället i vad man läste och hur man uttryckte sig. Så det är en stor brytningsperiod i den europeiska historien och därför tycker jag att den är särskilt fascinerande, förklarar Charlotta Wolff.

Goda kontakter med hovet i Sverige

På 1700-talet levde också Johan Fredrik Aminoff (1756-1842). Han föddes i Rilax i Bromarv och där levde han också sina sista år. Aminoff levde ett händelserikt liv, han var populär i det svenska hovet, satt också i fängelse och var pappa till flera barn.

Karisbon Charlotta Wolff får Mauritz Hallbergs pris

På frågan varför Charlotta Wolff ville skriva en bok om just Johan Fredrik Aminoff svarar hon:

– Den här boken uppstod ju dels och framför allt på initiativ av släkten Aminoff och Mikael Aminoff i Rilax. Där fanns ett stort arkiv som reddes upp för några år sedan.

Det arkivet hamnade sedan i Riksarkivet och då blev det aktuellt för henne att forska i ämnet och sedan skriva boken.

– Jag blev intresserad av det här för att jag alltid har forskat om 1700-talet. För mig är det här egentligen en återkomst i ett kärt ämne eftersom en lite äldre bok, Stig Ramels bok om Gustav Mauritz Armfelt (utgiven 1997) var en av de böcker som fick mig att bli intresserad av just den här tidsperioden, säger Wolff.

Aminoff var god vän med Armfelt och hörde också till de tre gustavianerna. Den tredje gustavianen var Johan Albrecht Ehrenström.

Johan Fredrik Aminoff hade goda kontakter till det svenska hovet. Det finns flera orsaker till att han hade lyckats skapa dessa kontakter.

– Han hade goda nätverk så han kom in vid hovet. Först var han ett slags hovpojke hos Adolf Fredrik, som var far till Gustav III. Efter det blev han en av Gustav III favoriter, berättar Wolff.

Kung Gustav III av Sverige. Porträtt av Lorens Pasch d.y. Nationalmuseum i Stockholm.
Gustav III (1746-92) var kung i Sverige. Han blev mördad 29 mars 1792. Bild: Nationalmuseum

Gustav III var känslig för fysisk skönhet så han omgav sig gärna med vackra unga män.

– Johan Fredrik Aminoff var ganska trevlig, han kunde sjunga och underhålla människor. Han såg också bra ut och var ganska lång.

Stark västnyländsk koppling

Aminoff hade alltså en stark västnyländsk koppling. Hans första hustru hette Jeanette Hisinger och var dotter till Johan Hisinger. Han var brukspatron på Fagervik gård i Ingå.

– Det var inget kärleksäktenskap. Det var ett utpräglat arrangerat äktenskap. När Gustav III var på eriksgata i Finland år 1775 så tyckte han att Hisingers dotter kunde gifta in sig i den lokala aristokratin så att säga, berättar Charlotta Wolff.

Gustav III arrangerade det här äktenskapet med den unga adelsmannen som var från Rilax i Bromarv. Aminoff höll ju på att göra en framgångsrik karriär som hovman och officer i Stockholm.

Det här äktenskapet var aldrig lyckligt och slutade i skilsmässa.

– Aminoff hann med tre äktenskap under sitt liv. Två av dem slutade i skilsmässa och det tredje äktenskapet slutade sedan med hustruns död.

Massor med barn

Johan Fredrik Aminoff hade många barn, han fick över tio barn med sin tredje fru.

Och på tal om barn så beskyllde Aminoffs första fru honom för att vara pappa till ett oäkta barn. Det gjorde hon för att kunna ingå en rättsprocess för att kunna skilja sig från sin make.

– Man tänker ofta att folk inte skilde sig förr, men det var överraskande vanligt att människor skilde sig på 1700-talet. Det var ändå inte så där att man bara kunde anmäla att man ville ha skilsmässa utan man måste ha en giltig orsak.

Kvinna med glasögon. Vattendrag i bakgrunden.
Charlotta Wolff har en ny bok på kommande. Den ska handla om Gustaf Philip Creutz som var Gustav III:s statsminister. Bild: Linus Westerlund / Yle

En giltig orsak för skilsmässa som ofta användes var äktenskapsbrott.

– Då Johan Fredrik Aminoff skilde sig för första gången från sin första hustru så var det genom en rättsprocess, säger Wolff.

Två år i fängelse

Aminoff hamnade också i fängelse.

– Han gjorde det misstaget att han hängde ihop med fel personer, säger Charlotta Wolff.

– Efter mordet på Gustav III år 1792 kom det en ny regim i Sverige. Eftersom Gustav IV Adolf var barn så behövdes det en förmyndarregering och den var inte alls förtjust i Gustav III:s tidigare favoriter och försökte göra sig av med dem.

Det här ledde till en maktkamp.

– Då uppstod det som kallas den armfeltska konspirationen. Gustav Mauritz Armfelt, som förresten var från Halikko i Åboland, försökte göra en statskupp i Sverige.

Han fick stöd av Katarina II:s Ryssland.

– Då drog han med sina kompisar i den här konspirationen när de funderade hur de skulle göra en statskupp. De blev fast för att de hade varit oförsiktiga med sina brev. Aminoff och Ehrenström blev fängslade medan Armfelt gick i landsflykt.

Aminoff satt i Karlstens fängelse i ett par års tid innan Gustav IV Adolf blev myndig och benådade honom.

Ny bok under arbete

Charlotta Wolff kommer inte att lämna 1700-talet när hon skriver sin följande faktabok.

– Boken handlar om Gustav III:s statsminister Gustaf Philip Creutz som var från sydöstra Finland, säger hon.

Gustaf Philip Creutz (1731-1785) var född på Anjala gård i Anjalankoski. Han var en svensk greve, en av rikets herrar, riksråd, skald, diplomat och kanslipresident.

Mauritz Hallbergs pris är 25 000 euro och det är Svenska litteratursällskapet som delar ut priset. Det andra priset gick till Mikael Harjula som skrivit om tvåspråkiga kommuner i Finland.