Start

Peter från Nykarleby är en av förarna i TV-serien om racinglegenden Jarno Saarinen

Motorcykelföraren Jarno Saarinen omkom tragiskt i en tävlingsolycka i maj 1973. Nu, 51 år senare, har det gjorts en TV-serie om hans liv.

En man i skinnjacka står bakom en röd motorcykel.
Peter Lillkvist med en av sina motorcyklar - en Honda CB 1100 Bild: Roger Källman / Yle

En av de som medverkar i serien ”Jarno ja minä” (”Jarno och jag”, internationellt ”Last to brake”) är motorcykelentusiasten Peter Lillkvist från Nykarleby.

Peter har motorcykelåkningen i blodet. Han minns tydligt första gången han satt på med sin pappa.

– Jag satt på bensintanken på pappas Jawa 350 och kunde hålla i styret. Jag var väl tre-fyra år.

Då syskonskaran växte så blev det att samsas i sidovagnen. Själv började Peter köra innan benen nådde ner i marken.

– Jag startade lutad mot väggen, satte i växeln och for iväg. Då jag kom tillbaka så körde jag mot väggen, för jag hade ingen chans att få ner fötterna i marken.

Under åren har det blivit mycket motorcykelåkning och även många tävlingsframgångar för Peter. I vintras vann han silver i isbaneracing, en gren han har tävlat i i 16 år.

Barndomsidolen Jarno Saarinen

Jarno Saarinen hade en kort och intensiv karriär i slutet av 1960- och början av 1970-talet. Han var framgångsrik både på is och på asfalt.

Tyvärr omkom Saarinen tragiskt i en olycka på Monza-banan i Italien den 20 maj 1973. Året innan hade han vunnit VM-titeln i 250 kubiks-klassen i roadracing – den enda finländare som lyckats med den bragden.

– Det var i Imatra som han säkrade titeln, säger Peter. Det var fint att det var i hemlandet som han blev världsmästare.

Jarno Saarinen palkintokorokkeella Giacomo Agostinin ja Hideo Kanayan kanssa.
En kransprydd Jarno Saarinen efter en seger på Nürburgring år 1973. De andra förarna är Giacomo Agostini och Hideo Kanaya. Bild: imago/WEREK/ All Over Press

Själv missade Peter chansen att se Jarno Saarinen köra. År 1970 hade hans pappa och storebror besökt Imatra och sett tävlingarna – följande sommar hade varit Peters tur att följa med.

– Men 1971 regnade det så mycket så pappa for inte. Jag hade sett fram emot det, men där missade jag den chansen.

Tuff gallring bland förarkandidaterna

Även om Peter aldrig fick se Jarno Saarinen i verkliga livet så kan man nu säga att han är en del av historien, i och med medverkan i serien om Jarnos liv.

– Det är sambon Viveca jag får tacka för det hela, säger Peter. Hon såg på nätet att man sökte ett 30-tal körande statister till en film som gick under namnet ”Ride out”.

Han sände in alla uppgifter som efterfrågades: skostorlek, vikt, längd, resumé över körerfarenhet, fotografier. Så gick det några veckor av spänd väntan tills Peter fick ett meddelande att han hade blivit kallad till ”köraudition”.

– Stuntkoordinatorn Matti Tepsa (som bland annat gjorde Rooney Maras motorcykelstunts i filmen ”The girl with the dragon tattoo”) hade gallrat bort 300 sökande redan baserat på ansökningarna, säger Peter.

En folkhop lyfter kollektivt upp Jarno Saarinen (skådespelaren Tom Rejström), som lyfter handen och vinkar mot publiken. Finska flaggor vajar ovanför publikhavet.
Bild från serien ”Jarno ja minä” Bild: ©Ilkka Saastamoinen

Peter förklarar att filmteamet ville se hur kandidaterna såg ut på en motorcykel. På moderna, starka motorcyklar behöver man inte krypa ihop på samma sätt som förut, då hojarna hade färre hästkrafter.

– Jag som började tävla år 1984 så minns de här små cyklarna. En annan fördel var att jag varit med då man i vissa klasser ännu knuffade igång motorcykeln vid tävlingsstarten. Många av de ”moderna” åkarna hade aldrig gjort det.

Peter gick vidare i gallringen och blev en av de valda. Efter ytterligare någon vecka så blev han igen kallad till ”Daytona Circuit” i Akaa. Då för att lära sig köra tätt bakom kamerabilen.

– Att man ska lära sig våga köra i full fart ett par meter bakom bilen. Det här var också första gången i livet som jag var med om att en skräddare tog mått för att sy upp tidsenliga handskar, skor och skinnställ åt oss.

Autentiska miljöer

TV-serien spelades bland annat in i Imatra, på den bana som Jarno Saarinen verkligen tävlade på. Många andra scener spelades däremot in i Kroatien. Där fick ett och samma område spela rollen som flera olika banor.

– Varje morgon vi kom till inspelningsplatsen så hade depån byggts om. Det var skickligt folk som arbetade med det.

Allt i depån var tidsenligt. Bland annat hade ett antal 70-talsbilar fraktats ner från Finland.

Närbild av en t-shirt med emblemet "Jarno Saarinen world champion 1972"
Vid intervjutillfället bar Peter sin Jarno Saarinen t-skjorta. Bild: Roger Källman / Yle

Filmteamet hade samlat ihop ett 30-tal motorcyklar för inspelningen. En del var helt autentiska, andra var replikor. Vissa cyklar fick spela dubbla roller, säger Peter.

– Mellan 250 och 350 kubik så tejpade man om motorcyklarna: sifferdekaler, reklamtejpningar och sådant. De hade otrolig kunskap om hur en viss cykel sett ut vid Salzburgring, vid Hockenheim och så vidare.

Den dyraste motorcykeln som Peter fick hantera under filmandet var en Husqvarna 500 från 1971. Värdet på den torde överskrida en halv miljon euro.

– Den fick jag tyvärr inte köra, men övade flera starter – det var de som filmades med just den.

En krasch inträffade, berättar Peter. Det var under en övningsdag i Akaa som en av toppförarna körde omkull med en 125-kubiks Yamaha – rätt så värdefull även den.

– Han sa sen att han försökt dra cykeln upp på sig så att bara hans skinnställ skulle bli skråmat!

Peter deltog i premiärvisningar av de två första avsnitten av tv-serien, både i Helsingfors och i Imatra. Han tror att serien kommer att bli framgångsrik även internationellt, inte minst i Italien, där Jarno Saarinen är mycket omtyckt.

– Jag har sett på många forum som jag är med i. Där frågas om serien kommer att visas också i deras länder.

Peter Lillkvist deltog i inspelningen av TV-serien "Jarno ja minä"