Migranter som spelbrickor vid gränsen, utspel om förflyttning av havsgränser. Händelser som pekats ut som rysk hybridpåverkan har avlöst varandra den senaste tiden.
Vi ställde fem frågor till experter på hybridhot för att ta reda på hur väl Finland är rustat för att bekämpa påverkansoperationer i dag, och i framtiden.
Enligt Teija Tiilikainen som leder det europeiska centret för motverkande av hybridhot går det att tala om att mängden hybridhot har ökat. Det här understöds också av en färsk rapport från tankesmedjan Frivärld som beskriver hur Ryssland har intensifierat sina hybridoperationer och nu agerar mer våghalsigt än tidigare.
1. Är Finland bra på att spela det här spelet?
– Det är lite riskabelt att säga att Finland är bra, men vi har klarat oss bra, säger Teija Tiilikainen.
Under de senaste åren har vi sett många typer av aktioner som cyberattacker, gränsoperationer och rysk propaganda.
– Det blir mer och mer utmanande att skapa resiliens och att försvara oss när teknologin utvecklas. Det finns nya instrument som används emot oss, säger Tiilikainen.
Patrik Oksanen, säkerhetspolitisk expert på den svenska tankesmedjan Frivärld, ser både styrkor och svagheter i hur Finland hanterar hybridhot.
På plussidan finns våra goda kunskaper om Ryssland som motståndare. Men det kan samtidigt leda till att vi blir alltför Rysslandsblinda, och missar andra aktörer som exempelvis Kina.
Enligt Oksanen kanske Finland lever för mycket kvar i Sovjettiden och det som brukar beskrivas som finlandiseringsperioden, då man tvingades spela ett taktiskt defensivt spel för att inte tappa sin självständighet.
– Det kan göra att man inte alla gånger reagerar efter den nya tidens geopolitiska situation. Med det sagt så skulle jag ändå säga att Finland spelar det här spelet bättre än många andra.
2. Vänta och se eller sätta hårt mot hårt – vad är bättre?
Att svara på en hybridprovokation med kraft kan vara en fälla från en angripare som vill att man ska reagera på ett visst sätt, enligt Patrik Oksanen.
– Men samtidigt, om man bara tänker efter och aldrig reagerar, då blir det som döden genom tusen papperssår, eller death by thousand paper cuts, som det heter på engelska.
Uttrycket syftar på skada som orsakas av många små överträdelser, istället för en större händelse.
Det viktigaste för att kunna göra det bästa draget är att ha en överlägsen lägesuppfattning, att veta vad det är som sker och vilka aktörer som är inblandade, fortsätter Oksanen.
Enligt Teija Tiilikainen är det viktigt att både tänka lång- och kortsiktigt, och hon pekar på vikten av resiliens i samhället. Med det menar hon exempelvis ett fungerade samarbete mellan regeringen och den privata sektorn där alla drar åt samma håll.
Men mer aktiva åtgärder behövs också.
– Vi behöver kunna kommunicera att vi inte tar emot vad som helst utan att det också kan bli dyrt för dessa stater att använda sig av fientliga åtgärder mot oss.
I sådana fall är det viktigt att Finland inte agerar ensamt, utan att vi samarbetar tätt med EU och Nato, tillägger Tiilikainen.
3. Vad säger de senaste heta exemplen om Rysslands intentioner?
Till händelser som nyligen pekats ut som rysk hybridpåverkan hör hotet om förflyttning av havsgränsen och instrumentalisering av migranter vid östgränsen.
– En målsättning är att skapa oordning och polarisera, inom medborgarsamhället i Finland och mellan partierna, säger Teija Tiilikainen.
Det här gör man med avsikt att hindra våra beslutsfattare från att fatta snabba beslut om motåtgärder.
Ibland kan det också vara fråga om att testa olika instrument för senare behov, exempelvis om kriget mot Ukraina skulle eskalera och dra in fler länder.
– Det är ju också en mycket förskräcklig tanke, säger Tiilikainen.
Patrik Oksanen skräder inte orden när det gäller de ryska intentionerna bakom hybridhoten:
– Ryssland vill återfå sitt imperium och sin dominerande ställning vid Östersjön. Vägen dit går bland annat på slagfältet i Ukraina. Men också genom att bryta ner den västliga sammanhållningen.
4. Är Vladimir Putin hybridhotens mästare?
Att tänka på Vladimir Putin som en hybridhotens marionettmästare är inte riktigt korrekt, tycker Patrik Oksanen.
– Nej, för då tänker vi oss att Putin har en sjutton steg lång plan som skulle leda fram till lösningen för Ryssland. Och det är inte riktigt så jag skulle beskriva honom.
I stället liknar Putin mer en gangster eller opportunistisk tjuv som ser tillfällen och utnyttjar svagheter, menar Oksanen.
– Är dörren till hotellrummet olåst så går han in.
Teija Tiilikainen beskriver Putin som skicklig, men tillägger att det handlar om en ledning som inte bryr sig om folkrättens normer, utan är färdigt att använda sig av alla slags instrument för att rubba demokratierna.
– Både dagens Ryssland och Kina säger att de behöver hela skalan av instrument i sitt försvar mot det fientliga väst. Det är ju på det viset som man ser den här situationen, att det är vi här i västvärlden som vill skapa oordning och osäkerhet.
5. Vad kan vi förvänta oss i framtiden?
Det bästa sättet att planera för framtiden är enligt Teija Tiilikainen att samarbeta med våra allierade och informera medborgarsamhället om hybridhoten.
Det är också viktigt att se till att vi har en lagstiftning som hjälper oss att skapa motståndskraft, som i det aktuella fallet med situationen vid östra gränsen, dit Ryssland styr asylsökande.
– Väldigt många saker har redan gjorts under de senaste 5-6 åren, både i Finland och på det internationella planet.
Teknologiutvecklingen är en klar utmaning, och här behöver säkerhetsaspekten hela tiden finnas med på agendan, menar Tiilikainen.
– Inte bara hur vi som samhälle kan dra nytta av ny teknologi utan också vad för slags risker den innebär för vår säkerhet.
Patrik Oksanen pekar på att det är dags utveckla vår verktygslåda för att hantera hybridhoten.
– Att enbart absorbera attackerna får inte attackerna att minska.
Här kan det löna sig att tänka asymmetriskt: Ett cyberangrepp behöver inte bemötas med ett cyberangrepp, utan med en markering i någon annan sfär.
Vi måste också lyfta blicken utanför landsgränserna, och samarbeta tätare med våra grannar kring hybridfrågor. De nordiska och baltiska länderna kunde exempelvis koordinera eventuella gemensamma aktioner för att straffa angriparen, säger Patrik Oksanen.