En gång trodde kulturproducenten Larrie Griffis att det var hans sexuella läggning som skulle orsaka problem och angrepp. Men så blev det inte alls.
– Det var inte min läggning som fick gänget i Kampens köpcentrum att ropa ”Kill the fucking Jews” [Döda de jävla judarna]! Det var inte min läggning som fick en kille att hämta en kompis och, när de båda stod framför mig där jag satt och åt en hamburgare, dra upp en kniv och säga ”Yahoody!”.
Larrie Griffis sommarpratar om varför han inte längre kan bära Davidsstjärnan kring sin hals. Här hittar du avsnittet på Arenan:
Det har, enligt Griffis, redan en längre tid funnits tecken på ett ökande hat mot judar. Alldeles särskilt syntes detta hemma i Sverige, i form av angrepp, slagord, öppet förakt.
Men allting tog ny fart efter Hamas brutala attentat mot Israel den 7 oktober i fjol där 1 200 människor dog. Följden blev att Israel startade ett krig mot Gaza; ett krig som har dominerat den internationella nyhetsagendan sedan dess. Händelserna förändrade Larrie Griffis vardag, också i Finland.
– Jag har inte för avsikt att diskutera hur jag ser på det krig som i skrivande stund ännu pågår. Inte här och inte över sociala medier. Det jag vill lyfta fram är att det inte är mitt krig. Oavsett vad jag personligen tycker om saken så är det inte mitt krig, och vad jag vill eller inte vill ska hända är helt egalt i sammanhanget.
Det hade legat i luften redan innan. Hatet. I sitt sommarprat tar Larrie Griffis lyssnaren tillbaka till år 2014 då han satt med hörlurar på i en fullsatt buss i sin tidigare hemstad Göteborg.
Omkring sig noterade han upphetsade rop, som han först inte reagerade på. Sedan insåg han plötsligt att allting handlade om honom – en svenskbördig kille med amerikanskt påbrå, sedan länge bosatt i Helsingfors och nu bara på ett kort sommarbesök hemma hos släkt och vänner i Sverige.
– När jag tittar upp ser jag flera unga och mycket arga personer som viftar med händerna, visar mittfingret och drar tummen över halsen. Jag försöker se vem de är så upprörda på. När jag stänger av musiken hör jag vad de säger och inser stumt att det är jag som är orsaken. ”Jävla barnmördare” skriker de åt mig och att jag inte har något där att göra. Att Sverige inte är mitt hem. Att jag inte hör hit och att sådana ”horor som jag ska fucking dö”. I halsbandet hänger min Davidsstjärna, kall och glänsande. ”Jävla judesvin”.
I dag vågar Larrie Griffis inte längre bära Davidsstjärnan offentligt. Orsaken är att den provocerar, leder till angrepp, också i Helsingfors.
– Sedan attacken den 7 oktober har antisemitismen ökat lavinartat och förklaringarna för detta verkar vara legio. I dag är det väldigt få, om ens någon, som tror på att det är den högerextrema rörelsen som är det största hotet mot judar. Det är ändå varningarna som sprids i media.
I sitt sommarprat talar Larrie Griffis också om hur det är att leva med adhd, om hur svårt det är att försöka bli finlandssvensk och om hur han trots allt kan hitta hopp i en video där en liten pojke plockar upp en kattunge som fallit ner i en pool.