Hur ska man till exempel bete sig om man har en martyrmamma som saboterar sommaren både för sig själv och alla i närheten?
Det här du mera om i veckans avsnitt. Men ett av veckans dilemman, och våra förslag på lösning, kan du läsa här.
Jag är ofrivillig singel och barnlös sedan många år. Jag har hunnit bli 40+ och har ett dejtingliv som ger mig ständiga besvikelser och allt mindre hopp. I min närmaste släkt firas det nu hela tiden bröllop, barnafödslar osv och det triggar min sorg varje gång, även om jag försöker att glädjas för andras skull och fortfarande hoppas för min egen. Men det är en tung process att vara i. Måste jag medverka i släktevenemangen? I så fall hur? Jag vill ju hålla kontakten och jag har annars en bra relation med mina släktingar. Vad hade ni gjort i min situation?
Sommarsingel
Eva svarar:
Nej, du behöver inte medverka i kalas som gör dig ledsen. Du skriver att du har en fin relation till dina släktingar, och det är ju viktigt att fortsätta vårda relationerna, men på dina egna villkor.
Du kan signalera att du är glad för deras skull genom att tacka så mycket för inbjudan och skicka en trevlig present till brudparet eller dopbarnet. Att hälsa på dem och gratulera i ett lite mera privat sammanhang kan också vara en bra kompromiss, och kanske inte lika jobbig för dig.
Men ingen kan kräva att du ska ta på dig din blommigaste klänning och ditt bredaste leende om det känns jobbigt. Det är helt okej att vara självisk i en sådan situation.
Hannah svarar:
Jag skulle föreslå att du istället för att frottera dig med folk som vrider om kniven i dina sår, umgås med andra i samma livssituation som du. Kanske du har en kollega eller en gammal studiekompis du kunde besöka sommarevenemang eller hänga på stans terasser med?
Du är en vuxen människa och fast dina släktingar antar att du säkert har tid och möjlighet att hänga på, så har du ingen skyldighet att vara en jourhavande medmänniska och kalaspingla.
Som Eva sa, gratulera och var artig på ditt eget sätt men skippa det som känns värst.